En bra dag

Sovit helt ok i natt, tog en lång frukost sen satt jag och stickade en timme. Det var så fint väder idag så tog en lång hundpromenad, käkade lite lunch och gick sen en lång promenad utan hundarna. Måste passa på när man känner att man orkar, det är inte så ofta.

Många har börjat julpynta lite i sina fönster så blev lite sugen jag med. Ska nog försöka orka pynta lite till kvällen om orken finns kvar vill säga. Nu lite kaffe och en bra tidning. 🙂

Hjärndimma

 

Dom här två dagarna har varit otroligt jobbiga. Har sovit dåligt nån vecka nu och det gör ju inte dagarna lättare, man känner sig trött mest hela tiden. Men igår förmiddag var jag på zonterapi igen för min molande värk på olika ställen i kroppen. Efter det var jag och handlade. Väldigt trött när man kom hem, men måste ju äta nåt så fixade lite mat och sen hundpromenad på det. Bakade lite moccarutor till kalaset på söndag. Kände att allt började gå i slowmotion, galet trött. Kände mig som en zombie i skallen. Hann sitta en liten stund sen var det dags för middag så det var bara sätta fart igen, hade varken ork eller lust men vad göra man måste ju äta. Måste vara mer noggrann nu när man fått diabetes också.

Hämtade sen mannen från jobbet för att åka in på en föreläsning om utbrändhet av Lars Oestricher som jag absolut ville gå på fast jag egentligen inte orkade, men eftersom ämnet berörde mig så ville jag absolut dit. En jäkla bra föreläsning man kände igen sig i allt han pratade om. Efter två  timmar kände man att det var nog. På slutet satt jag och verkligen koncentrerade mig på vad han sa. Total hjärndimma. Kände mig helt cocco i huvudet. Det var bara åka hem och lägga sig, orkade inget mer denna kväll.

Idag vaknade jag redan  4.40 och kunde inte somna om. Gick upp vid sex och tittade på nyhetsmorgon. Kände mig seg i hela huvudet. Är som en zombie idag med. Blev för mycket igår då får man lida ett par dar efteråt.

Måste tyvärr åka in till stan idag med, kände mig stressad över det men hade en tid att passa hos KBT terapeuten  så det var bara ut med hundarna och åka iväg. Är otroligt jobbigt att sitta prata med nån när man har hjärndimma. Var verkligen tvungen att koncentrera mig när vi pratade. Sen ska man försöka komma ihåg vad som sägs och det är inte enkelt när minnet är som en guldfisks. Det är otroligt jobbigt att ha så dåligt minne. Närminnet är som nästan bortblåst, jättejobbigt

Men nu under kvällen har jag suttit och stickat hela kvällen, så nu känns huvudet helt okej. Så nu hoppas jag bara få sova ordentligt. Man återhämtar sig inget vidare när man sover dåligt flera dar i sträck.

Svampskogen

Helgen har varit rätt lugn, förutom allt elände som händer i Paris. Har haft en enorm hjärntrötthet hela helgen och sitter även i idag av all information man tar in med det som händer i Paris. Kan inte koncentrera mig alls idag på nånting. Så drygt när inte hjärnan vill nånting.

Igår var jag ute i svampskogen en timme och hittade en del trattkantareller. Så underbart härligt att bara vandra i skogen. Men efter det var jag bra trött så la mig på soffan en stund.

I dag har jag varit på ögonbottenfotografering för första gången. Fick ju diabetes under sommaren och då ska man tydligen kolla ögonen med. Såg suddigt ett par timmar efteråt.

Ikväll blir det att ta det lugnt med lite Tv och en brasa.

Ha en bra kväll alla

Närvarande i nuet

Att det ska vara så svårt att vara närvarande i nuet, tankarna far iväg mest hela tiden. Men det är bara att öva mer på det. Idag har jag en extrem trötthetskänsla i både kropp och knopp. Kan inte koncentrera mig på nånting idag. Hjärnan är helt ur funktion. Har väl blivit lite för mycket läsning kanske, då reagerar hjärnan så här.

Dagarna blir sällan som man tänkt sig, trodde jag skulle orka städa lite idag, men det sket sig även denna dag. Man tänker varje dag att man ska orka plocka o städa lite men det är sällan orken finns där tyvärr. Men det kommer en dag i morgon med. Idag har jag bara knappt orkat med hundpromenaderna. Så är det vissa dagar. Man får lära sig lyssna på kroppen, man har inget val. Minsta lilla man gör för mycket reagerar kroppen med skakningar och yrsel. I dag är det exakt två år sen jag blev sjuk, vad har jag då kvar för symtom.

Otrolig stresskänslig, klarar ej stress överhuvudtaget blir sjuk direkt. Med darrningar yrsel och oftast panikångest.Vissa dagar en enorm energilöshet och trötthet.

Lättirriterad, ingenting får gå fel.

Nedstämd till och från.

Minne som en guldfisk, kommer inte ihåg saker knappt alls längre.

Koncentrationssvårigheter, Klarar inte av att umgås längre stunder och sitta prata, tappar koncentrationen på vad folk pratar om. Tar inte in vad folk säger. Klarar inte av för mycket information på en gång. Problem med att planera saker vissa dagar, beror på hur trött man är.

Otroligt ljudkänslig

Sen en vandrande värk i muskler och leder, som nu förhoppningsvis blir bättre med zonterapi. Att ha ständig värk tar all energi från en.

Ja ni ser man har i stort sett alla symtom kvar fast det gått nu två år, men alla dagar ser olika ut. Det är som sagt upp och ner hela tiden. Både bra och dåliga dagar finns där. Idag har jag mest legat i soffan och övat medveten andning som är en viktig del i tillfrisknandet. Tagit nån enstaka hundpromenad och fått lite friskluft, Så mycket mer tänker jag inte göra idag när jag har en mindre bra dag. Ha en trevlig helg allihop, det tänker jag försöka ha.

Lugn och skön dag i hemmets lugna vrå

Sovit dåligt för andra natten i rad på grund av Ländryggsvärk. Ska det börja strula nu också. Har ju sovit bra i ett par veckor nu utan värk, och ryggen har jag inte haft ont i på minst ett halvår. Har gått på zonterapi behandling ett par vändor och måste säga att det gör underverk. Efter att ha haft smärtor på olika ställen i kroppen i ca 1 1/2 år nu så har det börja släppa med hjälp av zonterapi. Men ryggvärken nu i två nätter gör mig bekymrad. Orkar inte med att få mera ont nu igen. Det blir inge bra när man inte får sova om nätterna.

Idag tog jag tag i att tvätta bilen i gråvädret, måste ibland testa mig hur mycket jag orkar för att sen kunna redovisa för läkaren. Blev som befarat helt slut efteråt så det var bara att lägga sig på soffan en stund. På eftermiddan tände jag en brasa och satte mig i soffan med en god bok en stund. Skönt att bara vara hemma och strunta i alla måsten en dag. Det har man fått lära sig med tiden att bara strunta i allt om man inte orkar, det kunde man aldrig förr innan man blev sjuk. Nu för tiden gör jag bara det jag orkar och inget mer. Blir jag det minsta stressad börjar jag skaka invärtes med en gång. Det känns i hela kroppen om jag blir stressad. Ha nu en skön kväll allihop i höstrusket för det tänker jag ha.

Lite bättre mående

I fredags mådde jag inte bra var superdeppig, så när gubben kom hem åkte vi till stan en sväng och fikade på Ikea o shoppade lite. Sen var man på bra humör igen. Behövs inte så mycket. Eftersom jag känt mig deppig ett tag så tyckte läkaren att jag skulle öka på med en halv tablett till. Sagt och gjort så gjorde jag det och känner nu att jag mår lite bättre. Jag hoppas att det nu håller i sig ett tag, att det är på väg att vända. Jag hoppas det. Men med den här sjukdomen så är det tyvärr upp och ner hela tiden. Har blivit mer och mer deprimerad för varje bakslag jag fått. Man kommer liksom inte vidare som man vill. Det har nu gått två år sen jag blev sjuk men har hela tiden försökt och försökt jobba men sen rasat tillbaks på ruta ett igen. Nu vet man varken ut eller in, är sjukskriven helt till sista november, man vet inte vad läkaren kommer att säga. Vet inte om man vågar börja jobba nu redan igen, är rädd att trilla tillbaka ännu en gång. Samtidigt känner man pressen att man vill ha in dom få kronorna man får när man jobbar. Det här suger musten ur en, vill
bara bli frisk.

Har nu tagit tag i att göra några Yin yoga övningar varje morgon, rätt skönt faktiskt. Har även börjat sticka lite mössor, jättekul. Har inte stickat på 25 år. Så det blev en ny liten hobby.

Livet upp och ner

Livet med utmattning är verkligen upp och ner, med tiden så har man tyvärr blivit mer och mer deprimerad. För varje bakslag så tänker man fan också och depressionen kommer som en blixt från klar himmel. Man tänker varför blev det så här varför lyssna jag inte på kroppen, för varningssignalerna fanns där. Varför ville man vara så jävla duktig hela tiden. Många varför, man lyssnade inte på vad folk sa för man tyckte allt var så roligt. Det var en positiv stress ända fram till kroppen inte orkade längre. Sa ofta att man gick på reserven men fortsatte ändå. Man sjukskrev sig aldrig, man tänkte alltid på jobbet. Jobbade extra ibland, man skulle hinna städa, tvätta, skjutsa ungar hit o dit. Man försöker tänka positivt men det är inte lätt alla dar. Det gick så långt att jag nu fått börja med sertralin för att få bukt med depressionen. Har nu ätit det lite över en månad. Men har fortfarande mina riktigt dåliga dagar. Men har som tur är inte fått några biverkningar av medicinen. Har nu varit helt sjukskriven i en månad och har inte fått tillbaka så mycket ork ännu.  Har precis börjat sticka mössor som jag tycker är roligt, har även tagit fram broderiet och ibland målar jag lite mandala. Försöker vara närvarande i nuet, men det är inte lätt, tankarna far gärna iväg. Läser just nu en bok om mindfulness, ”Heartfulness, din väg till glädje i nuet”. Väldigt intressant. Går hundpromenader flera gånger varje dag. Älskar ju att vara ute i naturen och min trädgård. Men man blir fortfarande frustrerad över att man inte orkar allt man vill göra. Bara försöka acceptera läget och ta en dag i taget.