Fortfarande orkeslös

Jag blir snart rädd för mig själv, har ingen som helst energi kvar i kroppen jag vet inte hur jag ska vända det här. Följde med mannen på en  hundpromenad på en kvart i morse, blev helt slut, men man vill ju få lite luft. Dammsög badrummet och blev helt slut. Man orkar ju knappt nånting just nu, orkar verken stå eller gå längre stunder. Vad ska man göra, man har ju inget liv just nu. Ska man ligga i sängen och titta i taket, djupandas och meditera hela dagarna, det gör man ju en viss del av dagarna men resten då. Det känns inte roligt att komma till rehabmötet om två veckor och säga att det går alldeles galet åt fel håll just nu. Man har varit hemma i fyra månader, men hela januari har ju varit som ett enda stort bakslag, men vad ska man göra man bestämmer ju inte över sin kropp längre, den lever sitt eget envist jäkla liv. Man får envist följa med på den resan med. Bara acceptera och gå vidare. Man orkar knappt sitta och sticka heller eller läsa, man blir trött och seg i huvudet av allt just nu. Men livet går väl vidare, Vill snart känna dom där små bubblande känslorna av att orka.

Ha en bra kväll  Kram

Annonser

Orkeslös

Just nu är jag inne i en riktigt jobbig period, har ingen energi alls och helt orkeslös.Gör knappt nånting om dagarna för jag orkar inte. Det är med nöd o näppe jag klarar hundpromenaderna nu. Vad är det som händer. Nog för att jag sover dåligt om nätterna , men så här orkeslös, ja jag vet inte. Det går galet åt fel håll just nu, har varit piggare vissa perioder under dessa två år. Tror det är värken i kroppen som suger energin av mig, såna här dagar när det blåser, regnar och snöar om vartannat är inte bra för min kropp. Ligger jag för länge får jag jätteont i ryggen, får ondare överlag när man inte rör sig så mycket.

På tal om nåt helt annat så har jag på flera ställen läst att försäkringskassan sätter stop för folk som bloggar, dom menar på att man har då har arbetsförmåga, men det är väl ändå samma sak som att sitta på Fb eller läsa tidningen på nätet. Det är då min åsikt. Man bloggar väl för att det är en form av terapi och att folk som nyss hamnat i denna svåra sjukdom kan se och lära hur det verkligen är. Jag har lärt mig en del av andras bloggar, en del tips och råd. Man kanske får lägga ner bloggen om försäkringskassan ligger på, jag tycker det är larvigt, vad tycker ni där ute.

Ha en bra kväll kram

Värk

Just nu är det inte lätt att se positivt på tillvaron, slutade med mina värktabletter för tre dagar sen för att se om muntorrheten blev bättre under natten. Det blev något bättre men inte helt bra, vaknar fortfarande mitt i natten och kan inte somna om på flera timmar.

Idag har även värken i kroppen slagit till med full kraft, har haft så ont och varit sängliggandes hela dagen. Trodde inte dom gjorde nån större nytta men uppenbarligen så gjorde dom nog det, annars skulle jag väl inte fått så här ont. Har sluppit värken ett bra tag nu med hjälp av zonterapi men det verkar ju inte fungera utan tabletterna. Inte kan jag sova under dagen heller, spelar ingen roll hur trött jag är så somnar jag inte, väldigt sällan jag gör det.

Men idag har jag väl ändå kommit till insikt med att det kommer ta tid detta och att det nu kommer att få ta den tid det behöver. Kan glömma jobbet ett bra tag framöver, ingen ide att försöka stressa fram ett bättre mående för det funkar inte. Trodde på att jag skulle kunna ta mig till jobbet i mars, för att jag kände mig mycket piggare under julen tack vare att jag sov mycket bättre då. Men nu ser man vad snabbt det kan rasa nedför igen tack vare att man inte får tillräckligt med sömn. Det här är ingenting man kan skynda på hur mycket man än vill komma tillbaka.

En dag i taget

Ha en bra kväll kram

Vilodag

Idag har det inte blivit många knop gjorda. Varit på massage på förmiddagen, avverkat två hundpromenader sen bara legat på soffan. Får bli några såna här dagar nu så får man se om återhämtningen blir bättre. Sov något bättre inatt men det är fortfarande inte bra.

Ha en trevlig kväll 🙂 kram

 

Total hjärndimma idag

Har återigen haft en riktigt dålig natt på grund av muntorrhet, klarar inte att sova när munnen känns som sandpapper, dricker vatten och har tabletter mot det men det verkar inte hjälpa, det är ju alla mediciner som gör denna muntorrhet och sömnmedicinen jag fick ger också muntorrhet det nämnde ju läkaren och hon ville ju inte spä på det med ännu en tablett.

Igår eftermiddag var jag så matt i kroppen att jag inte ens klarade av att stå upp och laga mat, mannen fick ta över, själv låg jag i soffan resten av kvällen.

Idag är det ännu värre käka frukost, stickade lite grann och tittar på störtlopp, men klarar knappt av att titta på Tv n, hela huvudet är kapsejsat idag. Blir tokig på denna sömnbrist det hjälper en ju inte direkt upp på banan igen. Det blir soffhäng hela dagen idag, ingen aktivitet alls, det sköter mannen idag, tur man har honom såna här dagar.

I valet och kvalet sömntablett eller inte vill ju inte spä på problemet, men står inte ut snart när man inte får sova.

Ha en bra dag  Kram

Seg dag

Sovit väldigt dåligt i natt, känns som man har fler sämre nätter än bra nätter just nu. Funderar på att ta till sömntabletterna ändå om det ska fortsätta så här. Det är ju jätteviktigt med bra sömn för återhämtningen, men jag är feg när det gäller mediciner, är orolig över att bli ännu tröttare på dagarna, det räcker med att man redan är trött och seg många dagar i veckan. Är det någon som använder sig av sömntabletter, blir man tröttare på dagarna ?

Gick i alla fall en morgon promenad i minus 18 grader, blev 1,8 km det räckte bra, kände fortfarande av promenaden i onsdags ( tror jag det var ) ja ni ser minnet är bra :). Kroppen blev trött fort. Sen blev det lite meditation och yoga.

Nu på eftermiddagen är jag så himla trött men kan inte somna, helt värdelöst, har alltid haft problem med att sova dagtid vet inte varför. Det är inte roligt att vara trött hela dagen.  I kväll blir det lite taco och lite Tv, men blir nog en tidig kväll.

Ha en bra kväll  🙂 kram

Tankar om depression

Efter att ha legat framför brasan och läst lite ur boken Lär dig leva så började mina tankar rulla på ordet depression. Så kokade lite kaffe och satte mig vid datorn igen.I början av min utmattning var jag inte deprimerad, fast läkaren trodde jag var det, tror det är ganska vanligt att läkarna vill få det till att man är deprimerad. Men jag kände mig inte alls deppig, var som vanligt tyckte jag, skrattade, skämtade, var social och älskade livet. Ända felet var ju att kroppen var totalt utmattad, men med tiden så kände jag att ingenting var kul längre, saker jag alltid tyckt om att göra var inte kul längre, man var bara trött, orkade inte umgås med folk längre, skrattet och skämten var borta ja och den stora bidragande orsaken var nog när jag skulle arbetsträna redan efter tre månader och fick värsta bakslaget. Då insåg jag att det här kommer att ta tid, ville ju inte inse det riktigt. Det ända man ville var att bli frisk och fort tillbaka till jobbet som jag stortrivdes med. Provade ju ett antal gånger och börja jobba men efter några veckor så gick det inte längre, fick panikångest och var tillbaka på ruta ett igen, och för varje bakslag så blev ju depressionen värre och värre, ville ju bara bli frisk och arbeta, arbetsnarkoman som jag var.Från att ständigt ha haft fullt upp med jobb,ungar, hus, trädgård , jobbade även extra på en handelsträdgård under vår och sommar så vissa dagar var det 12-13 timmars pass till att hamna i soffan och inte ens orka gå upp och duscha. Otroligt frustrerande.

Läkaren tjatade om att börja med medicinering, men jag höll emot, har aldrig tyckt om tabletter så ville inte. Men till slut efter ett år så gav jag med mig, jag tyckte inte jag hade nåt val längre, måste ju prova, visste att det skulle bli jobbiga veckor ett tag framöver och det blev det,man mår alltid sämre några veckor innan det vänder. Vad jag mer tror är en orsak är att man gjorde ofta saker man inte alls kände för eller ville, man ville vara snäll och ställa upp. Men när man ofta gör saker man inte vill göra så kör man ju över kroppen och i längden så tror jag att man börjar må dåligt av sånt, för att man inte kan säga nej.

I dag har jag lärt mig att säga nej många av gångerna, för att man inte orkar, men det tar emot att göra det, man har ju alltid varit en person som ställt upp jämt i vått och torrt, men för mitt eget bästa så måste det vara så. I somras när jag var till läkaren så sa jag att jag fortfarande inte mådde bra, så hon skrev ut en till sorts medicin åt mig, det har blivit lite bättre men man är ju fortfarande ganska neutral. Fortfarande så finns ju dagarna man tycker allt är trist och tråkigt. Man undrar ju ibland om medicinerna hjälper ordentligt eller är det så att dom stjälper en i stället.

Vad har ni för erfarenheter av depression och medicinering ?

Jag hoppas och tror att jag en vacker dag kunna sluta med medicinering och vara om förr. Saknar mitt gamla jag. 🙂

Kram