En påskafton i tårarnas tecken

I morse efter hundpromenaden var vi ute i trädgården och rensade upp lite i rabatterna, men efter en kort stund så var min energi som bortblåst, var bara att sätta sig på en stol och se på när karln fick fortsätta slita. Det är en stor sorg för mig att inte ens klara av lite trädgårdsarbete utan att bli helt slut. Det man älskar allra mest ( trädgården) klarar man inte av längre. Det är ju min terapi att få hålla på med blommor och trädgård. Jag blev så ledsen över detta idag att jag gråtit hela eftermiddagen.

Många säger till mig att göra det man tycker om, ja men när det inte funkar, trädgårdsarbete har alltid varit mitt stora intresse, förr låg jag i rabatten till tio om kvällarna ibland. Nu blir man helt slut på tio minuter.

Hittade ett nytt intresse nyligen, stickning. Men efter en timmes stickning är jag helt slut i kropp och knopp, också nåt jag tycker om att göra, men funkar sådär nu mer. Så har jag läsning som också är ett stort intresse, men som jag inte heller klarar längre stunder utan att få hjärndimma. Ja ni ser själva, det är inte konstigt att man blir less på allt. Det är sånt här som gör en riktigt deprimerad och ledsen. När man inte orkar.

När inte ens det man tycker om fungerar speciellt bra längre så blir livet längre inte roligt. Jag märker att jag blir mer och mer deprimerad, jag är inte alls mig själv längre, tycker det mesta är skit. Tror det börjar utvecklas mer och mer till en utmattningsdepression och det är inget konstigt egentligen, när man blir helt slut av att göra småsaker. Vila mycket säger folk, har för sjutton snart vilat i två och ett halvt år, har man blivit nåt bättre, nä snarare mycket sämre.

Jag vet att folk vill väl men tror samtidigt att många inte alls förstår hur svårt det är att leva med  utmattning. Det är en helvetessjukdom som jag inte tar mig ur tydligen, hur mycket man än ligger på soffan så är det här inget man kan vila bort uppenbarligen. Jag har tappat hoppet helt av att bli frisk. Vet inte ens om det nya teamet klarar av att få mig frisk, det lär väl visa sig till slut. Men just nu mår jag så dåligt att jag knappt klarar av att umgås med folk. Det börjar bli svårt att klistra på det där leendet som gör att man ser frisk ut. Depressionen blir bara värre och värre märker jag själv. Jag som aldrig tidigare varit deprimerad.

Att hamna i detta skit är ett rent helvete, att dessutom få en depression av alltihop spär på problemen ännu mer.

Men Glad Påsk önskar jag er, kram

12 reaktioner på ”En påskafton i tårarnas tecken

    1. Ja så känns det, när man inte blir bättre överhuvudtaget så känns det bara hopplöst. Det är ju inte så här man vill leva sitt liv direkt. Kram♥

      Gilla

  1. Jag blir ledsen när jag ser hur mycket du och många av dina läsare på egen hand behöver grubbla kring varför ni inte verkar bli bättre, trots all vila. Det är så lätt att falla in i tankarna ”vad gör jag för fel?”. Grejen är att det är helt normalt att bli ledsen och besviken när så mycket av det man tidigare kunde göra inte längre är möjligt. Det är en sund reaktion på en mycket jobbig situation! Vi behöver få gråta och vara frustrerade.

    Men sen är det en helt annan grej att inte fysiskt kunna rensa ogräs under en längre stund fastän man försöker och vill. En helt annan grej att kroppen har tydliga gränser för vad den fysiskt tål. Det är viktigt att skilja på och viktigt komma ihåg att det man gör rätt i det läget är just att ta paus. Att lyssna på kroppens signaler. De finns där av en anledning. Tyvärr, är nog det enda sättet att må mer ok att ta reda på om det är en fysiologisk sjukdom som ME som ligger bakom det. Då kan man lättare släppa tankarna på att måendet hänger på en själv och lättare anpassa tillvaron till hur verkligheten, tyvärr, ser ut. Det är ingen lätt resa, men viktig för att kunna må mer ok trots sjukdom.

    Gillad av 1 person

    1. Ja du har så rätt, men det är så ledsamt att inte kunna göra det man tycker om. Jag bröt verkligen ihop på riktigt igår när jag såg och kände att det inte funkade. Men jag har lärt mig sätta stop, orkar jag inte så orkar jag inte. Jag blir verkligen deprimerad av allt detta. Jag tog upp det där med ME med nya läkaren och hon höll väl med om att många av kriterierna stämde, men hon sa också att det är många av dessa symtom som stämmer på många olika människor och det är svårt att sätta en diagnos. På henne lät det som att dom inte ville göra patienten illa genom att sätta en sån allvarlig diagnos direkt. Utan dom vill hjälpa mig att kunna lära mig leva ett bra liv med ev diagnoser vad det nu är dom kommer fram till. Om dom kommer fram till något.Men jag kan ha tolkat henne fel. Men nu har jag nämnt det i alla fall. Jag har varit sjuk så länge nu så man börjar tröttna på riktigt. Har som sagt återhämtat mig betydligt bättre förut, nu säger kroppen stop så fort jag börjar med nåt och det känns inte bra alls.

      Gilla

  2. Jag känner igen läkarens ord. Tyvärr, är det bara brist på kunskap. Vid ME får man sämre fysiologiska värden efter ansträngning vilket inte deprimerade personer eller personer med utmattningssyndrom får. Ett enkelt muskeltest min läkare gjorde var att be mig lyfta ett ben raklångt uppåt, medan jag låg ner. Ligga en stund med benet rakt upp och sedan sänka det. Han tog så sin hand lite löst mot mitt smalben och bad mig lyfta benet. När jag fick upp det en bit började han hålla emot för att känna av min muskelstyrka. Det här gjordes för båda benen och jag tyckte själv det gick bra. Gav järnet! Men sedan bad han mig lyfta benet igen och han skulle hålla emot lite igen. Jag hade i stort sett ingen chans att få upp benet, det fanns noll krafter! Muskeln saknade förmåga att återhämta sig och saknade förmåga att upprepa rörelsen/kraftansträngningen. Det här är inte samma sak som att vara trött vid depression eller utmattning.

    Det låter fint att din läkare vill hjälpa dig men jag tänker att ovisshet är bland det jobbigaste som finns. Och att känna att hälsan går åt fel håll när man ”förväntas” bli bättre är väldigt frustrerande och kan väcka oro. Om det är så att du eg har ME kan du ju få stöd av andra med samma sjukdomstillstånd och framför allt att du inte får behandling som är anpassad för en annan patientgrupp. Om du är nyfiken på saker som hjälpt mig och fler med mig som har ME att må bättre så är du välkommen att skicka ett mail! Eller om du har frågor! Jag förstår att du är ledsen för det är oerhört sorgligt och frustrerande att inte få och kunna leva en vanlig tillvaro. Helt ok att gråta, det behövs! Samtidigt vill jag inte ge upp tanken och hoppet om förbättring. Gör inte det du heller. Kram!!

    Gillad av 1 person

    1. Försöker leva på hoppet 🙂 men man tappar bort det ibland tyvärr. Man blir otroligt ledsen när man själv känner att det går åt fel håll. Men ska försöka trycka på mer att det inte är som det ska. Att jag i så fall vill ha en förklaring vad som är fel. Jag har nämnt sjukdomen och dom borde ändå ta med det när dom pratar ihop sig. dom borde haft fler patienter med samma problem. Jag kan inte vara den enda. I morgon är det kuratorns tur och jag tänker tala om precis hur jag känner och vad som är fel. Det borde vara så vid det här laget att jag borde blivit piggare efter så lång tid tycker jag själv, men det är som att kroppen fått nog, den sätter liksom stop direkt så fort jag gör nånting. Tack för ditt stöd :), kanske kommer med några frågor framöver. kram ♥

      Gilla

  3. Åh ❤ Vi är många härute som vet hur jävligt det är. Tänker på dig! Jag vet inte hur många gånger jag själv har brutit ihop för jag blir så ledsen när det inte ens går att typ plocka ut diskmaskinen. Jag tror det är oerhört svårt att relatera till om man aldrig varit där… Kram på dig!

    Gillad av 1 person

  4. Känner igen mig … Det är så tråkigt när man inte orkar göra det man gillar att göra och tidigare fått energi av att göra. Jag orkar inte måla (orkar inte koncentrera mig nog mycket), orkar inte gå på gympa, orkar inte träffa folk, orkar inte leka så mycket med barnen som jag vill, orkar inte resa.. Det är mycket man fått säga nej till sen man blev sjuk.. Vi måste hoppas det blir bättre! Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Ja det är verkligen trist detta, vi får se positivt på det hela och hoppas vi blir bättre. 🙂 Även om det i bland är svårt att tänka positivt när man har dom mörka dagarna. Kram ♥

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s