Slutbedömning

Det gick riktigt bra på mötet, kommer att få olika behandlingar där i form av gruppbehandling stress, enskild kontakt med fysioterapeut, medicinsk uppföljning med läkare, två olika föreläsningar en om stress och en om smärta och sen planering av arbetslivsinriktade åtgärder, möte med F kassan och arbetsgivaren. Det kommer bli tufft att ha behandlingar två till tre dagar i veckan, dom sa att det kommer att vara intensivt så man kommer väl vara helt slut sen. Ca sex månader kommer det att ta. Men jag ser fram emot det och hoppas allt kommer bli bra till slut.Det kommer ju att vara en långsiktlig lösning. Pratade med min handläggare på F kassan idag och efter det här så kommer arbetsträningen komma igång sakta men säkert så det här ser riktigt bra ut tycker jag :).

Igår var jag riktigt pigg på förmiddagen, orkade träna lite med pilates bollen, lite yoga övningar, sit ups och meditation. Det är bäst att passa på när man känner för det, det har inte varit så sista tiden då man känt sig deprimerad, men den tiden är förhoppningsvis förbi. Var pigg hela dagen igår men är desto tröttare idag, det blev lite mycket igår. Efter mötet tog vi storhandling på en gång, skönt behöver jag inte handla på nån vecka. Så idag kör vi en vilodag :).

Det jag blev lite orolig över är att dom ev ska sätta ut en av medicinerna, Mirtazapin det  är den som gjort att jag gått upp mycket i vikt. Eftersom jag fått depression fast jag ätit medicinerna så hjälper dom väl inte riktigt som dom ska. vid utsättning av medicin har jag förstått när jag läst att man kommer må riktigt dåligt ett tag, ser inte fram emot det, men ändå skönt att få sluta med den. Det är ju samma som när man börjar äta medicinen då kan man må mycket sämre ett par veckor.

Idag blir det soffmys och brasa i detta skitväder. Ha en fin dag, kram

Dåligt samvete

Ja det får man när man ligger inne på soffan och solen skiner, men idag har jag inte ens haft orken att ta mig ut,så trött och sliten idag. Det blev lite mycket igår, plockade lite tvätt, satte igång ett par maskiner, dammsög lite grann sen blev jag väldigt trött, låg på soffan under eftermiddagen då frågar dottern om jag vill följa med till stan, till en tatuerare, hon vill tatuera en bild som hon målat själv. Snäll som man är så säger man ja fast man egentligen inte orkar. Men samtidigt så skulle vi in till stan för att handla studentskor, så kände att det var lika bra att få det gjort, det var ju bara skorna kvar. Sen är det ju mat och tårtor men det blir ett senare kapitel. När vi kom hem var jag vrålhungrig samtidigt som hunden måste ut, bad äldsta sonen gå med honom så jag fick börja med maten, galet trött som jag var, men var ju hungrig med. Sen blev det soffhäng resten av kvällen.

Då är ju frågan varför jag är så trött idag, antagligen blev det alldeles för mycket i går,var ju pigg i går förmiddag därför så gjorde jag lite extra, men sen allt annat fast jag var trött var ju inget bra. Har ju även haft två dåliga nätter med sömn så det spelar väl också in. Men det jag skulle vilja ha fram är ju om det beror på att min återhämtningsförmåga sen igår är dålig eller om det har med sömnen att göra, antagligen bägge delarna vad vet jag.

I morgon är det dags för mötet på EPM, ska bli oerhört spännande att se vad dom kommer fram till och vad för slags behandlingar dom har att erbjuda. Hoppas jag känner mig piggare i morgon så jag inte är så trött i huvudet redan när jag kommer dit.

Det känns jäkligt bra att deppigheten är borta nu, den var som ett tungt täcke som låg över en, fruktansvärt. Hoppas verkligen inte att den återkommer. Det var verkligen jobbigt att vara deprimerad, har aldrig tidigare känt mig deppig på det viset. Ingenting var roligt ett tag inte ens det man tidigare tyckte var kul, folk sa åt mig att gör saker du tycker om, men när man inte varken vill eller orkar, då blir det jobbigt, man var totalt likgiltig, det var som en grå zon bara alltihop. Nu känner man åtminstone lite glädje igen, även om orken saknas så finns det nåt roligt ändå. Det är sån skillnad när det väl släpper. Kanske är för att man vågat släppa taget om att man vet att detta kommer ta längre tid än vad jag nånsin trott. Det var nog kuratorns förtjänst tror jag. Har lärt mig lyssna på kroppen ordentligt, man får ha det där dåliga samvetet över att solen skiner en hel dag, men att man hellre väljer att ligga på soffan och bara vara. Det är ju absolut inte likt mig, går alltid ut så fort solen skiner. Men idag valde jag kroppen framför solen, det är stort :).

Ha en fortsatt trevlig dag allesammans :), kram

Bra reportage

Vilket konstigt väder det har varit denna månad, det är både hagel, snö,regn och sol, allt kan komma under bara nån timme, helt sjukt. Man får passa på att ta hundpromenaden mellan hagel o skurar :). Vill ha värme och vår nu, min kropp gillar inte det här vädret, har ont överallt av alla väderomslag.

Har precis tittat på Fråga doktorn där min bloggvän Carro var med och pratade om sjukdomen ME/ CFS. Ett otroligt intressant reportage. En fruktansvärd sjukdom, jag hoppas verkligen att du blir bättre även om man kanske aldrig blir fullt frisk.Stor kram till dig som orkade genomföra detta viktiga reportage. Det är tyvärr ganska vanligt detta, läkarna blandar ihop utmattningssyndrom och ME många gånger tyvärr. Hoppas dom blir mer pålästa om detta.

Nu sitter jag och dricker en kopp varm te och slötittar på Tv

Ha en fortsatt bra kväll i Aprilvädret, kram

Alltid är det något

Först får mannen ryggskott och är inte bra ännu och så nu en sjuk hund. Känner mig sjukt stressad  och oroad över hunden. stressen kommer göra mig riktigt dålig igen. Var till veterinär med hunden igår, han ville inte gå ut alls, när man lyfte honom bara gnällde han, nåt var helt fel. Först trodde vi att han fått ondare av artrosen han har, blodproverna var bra, röntgen visade inte så mycket, troligtvis har han vätska i buken, han är otroligt spänd runt buken och han vill inte att man lyfter honom. Så fick en tid för ultraljud på fredag för sånt hade dom inte under helgen vilket jag tycker är konstigt då det är en akut veterinär. Så nu ska man vara orolig en hel vecka över detta innan han får hjälp, detta stressar mig oerhört mycket då jag är själv hemma under dagarna och den ena hunden behöver promenader och den andra får man lyfta ut på gården. i morse gick han in under sängen och ville inte komma fram, vanligtvis springer han till dörren då han vill ut o kissa men nu kissa han under sängen, han vill inte ens gå ut, det känns inte alls bra detta. Blir han värre så får vi åka in med honom igen.

Blir trött på detta väder då man får ont i hela kroppen, det haglar, regnar snöar och är sol om vartannat, jävla aprilväder, som ett brev på posten får man svår huvudvärk som inte vill släppa taget. Ska försöka ta mig till mor i dag som fyller år. gubben får vara hemma då vi inte vill lämna hunden själv.

I veckan är det möte på EPM  igen, ska bli spännande och se vad dom kommer säga och vad dom kommer fram till. Kommer väl vara superstressad då i och med att hunden är dålig, men det får gå, jag hoppas innerligt att han blir bättre så det inte går åt andra hållet, det orkar jag bara inte med just nu.

Ha en bra dag allesammans, kram

Jo tröttheten är tillbaka

Mannen i huset fick ryggskott i söndags, så det blev ju inte så bra då jag fick ta över det mesta  av hushållsarbetet här hemma. Den extrema tröttheten är tillbaka åter igen, men det finns ju ingenting man kan göra åt det. Det är ju inget man kan rå för direkt. Lätt hänt när trädgårdsarbetet ska sättas igång, det blir ju han som får göra mycket även där när man själv inte har orken. Tog honom två timmar att ta sig från sängen in i badrummet och det handlar om ca tre meter. Åh vad jag tyckte synd om honom, fruktansvärt att se honom ha så ont. Men nu har läkaren skrivit ut starka piller så nu är han på bena i alla fall. Men tänk vad det tar på energin när man får göra lite för mycket, har varit totalt slut i dag.

I morgon har dom lovat solsken så då ska jag vara ute mestadels av dagen, bara njuta och lapa sol :). Tur att det varit lugnt med alla möten och annat man har haft sista tiden, hade inte orkat med det också. Nu när det blir så här så ser man ju hur lite man egentligen orkar fast man varit hemma så länge, det är skrämmande tycker jag. Man körde slut på reservkraften med.

Ha en fortsatt trevlig kväll, kram

Bara acceptera läget

Ja det är inte lätt inte. Provade igår igen att ta en 30 minuters promenad på förmiddagen, men denna gång gick det betydligt sämre, det förstörde hela min dag. Fick en sån där extrem trötthet i hela kroppen, jag orkade inget mer den här dagen, skittrist rent ut sagt, att hela dan blir förstörd för en jäkla promenad. Vilade resten av dagen, sen åkte jag hem till en kompis som jag hade bestämt med och som jag inte träffat på länge. Jättetrevligt att umgås med vänner någon gång ibland, det ger en lite energi i alla fall.

Ja idag då, sovit gott hela natten men är ändå trött när man vaknar, men lite kaffe och frukost så blev det lite bättre. Läste dagens tidning ute i solen, sen började jag rensa bort lite löv bland rosorna, men det tog knappt tio minuter så blev jag helt slut i gen då, så trist men bara acceptera att det är så här. Lite lättare att acceptera nu tycker jag ändå. Så nu är jag trött i både huvudet och kroppen, får väl sitta ute resten av dagen och lyssna på fåglarna, det är ju rätt trevligt det med :). Börjar fundera på om det är gårdagens promenad som gjorde att jag blev så fort trött idag, eller kanske veckans två promenader till och med, jag vet inte, man kan ju tro att det är det. Tänkte ju att jag skulle börjat ta en längre promenad varannan eller var tredje dag men det verkar inte funka riktigt ännu. Får nöja mig med hundpromenaderna ett tag till. Man kan ju inte låta bli att undra om livet ska se ut så här, en trist tanke men tiden får utvisa. Bara tänk positivt :).

Ha en trevlig dag, kram

En liten glimt av hopp

Vaknar till ännu en hoppfull dag, har dessutom fått sova hela natten.Det känns väldigt skönt att slippa känna sig deprimerad som jag varit en längre tid innan jag började må bättre. Man känner sig lite gladare och börjar känna sig som den gamla glada Helena man en gång var. Vet inte riktigt vad det beror på, men kanske var det det som kuratorn nämnde att det tar mycket längre än tre år att bli frisk, tror stressen i kroppen släppte lite då. För jag berättade att jag var stressad över att inte bli frisk nån gång. Jag tror acceptansen kom ett steg närmare där faktiskt, jag trodde att jag accepterat läget fullt ut, men så var det nog inte, det nämnde även sjukgymnasten på sista mötet att jag inte accepterat ännu, hon hörde det på mig när jag pratade, även om jag tyckt att jag accepterat. Men dom ser det här med annan synvinkel och det är det som var tanken med det hela, att berätta sin historia för fyra olika personer. Dom ser det från en annan synvinkel än sig själv. Det kanske finns ett litet hopp ändå :), men det är väldigt lätt att tappa hoppet när man inte mår bra. Att känna sig deprimerad är fruktansvärt, usch så hemskt det är, är så skönt att nu slippa denna känsla, hoppas på att den inte kommer tillbaka. Sen att kroppen är som den är och inte orkar det är en annan femma, hoppas på bättring där med så småningom. Det går ju inte att stressa på tillfrisknandet.

I går tog jag en promenad på trettio minuter och var ganska slut när jag kom hem, trodde jag skulle känna av det idag, men faktiskt så gör jag inte det :). Det känns riktigt bra. Jag hoppas nu på att jag är på rätt väg. Nu tar jag dagen som den kommer och gör bara det jag känner för och det kanske gör att man mår lite bättre :). Har några dagar suttit ute och bara lyssnat på fågelkvitter i solskenet. Det är ju meditation för hjärnan :). Läst lite i en bok som heter deprimerande enkelt av Karin Isberg, en ganska bra bok faktiskt, kan rekommenderas, har lånat den på biblioteket. Känns även där skönt att kunna läsa lite igen, det kunde jag inte under hela första året som sjuk, man var som bomull i hela hjärnan av all hjärndimma man hade. Kan ju inte läsa längre stunder nu heller, men tar lite då och då. Vissa dagar blir det för mycket för hjärnan, då får man låta bli några dagar att läsa både bloggar och böcker.

Nu inväntar jag solen och hoppas att den tittar fram lite under dagen, medans jag gör det så sitter jag vid brasan och myser med hundarna.

Ha en jättetrevlig dag allesammans, Kram

Härliga dagar

13009980_996195810457505_1468767046_o13016369_996195800457506_1388092212_o

Så många härliga dagar i solen, i helgen blev det lite trädgårdsarbete med mycket vila ska tilläggas. Det är så lätt att göra för mycket när man tycker nånting är roligt. Men tio minuter här och tio minuter där så gick det bra. Men efter halva dagen så känner man att det är nog, då vill kroppen absolut inget mer, känns i hela kroppen. Det blev att sitta i solen resten av dagen, en kopp kaffe och en bra bok.

Både måndagen och tisdagen har jag varit väldigt trött, säkert en kombination av dålig sömn och trädgårdsarbete så i dagarna två så har det varit vila ute i solen. Övat lite på att vara här och nu, lyssna på fågelkvitter och bara njuta :). Igår såg jag dom första vitsipporna här hemma :), det är så vackert när det är blåsippor och vitsippor i backarna.

Nu på kvällen tog dottern och jag en promenad ca 30 minuter, men det var lite i längsta laget, galet slut när jag kom hem, får se hur morgondagen blir efter det :).

Ha en trevlig kväll, kram

Av eller på knapp

12919765_992850417458711_1088296418547282317_nHar haft ett bättre mående några dagar nu, förutom en extrem huvudvärk i två dagar, men känner mig inte så deppig längre. Har knappt gjort nåt på två dagar, bara legat, inga tabletter hjälper heller. Men nu äntligen är den borta.Tror det beror på alla spänningar i kroppen som jag har. I dag har jag känt mig ganska  pigg ( ett tag ) :). Stickat lite, varit till stan en vända och vilat ett par timmar. Efter att jag börjat med maten så känner jag att jag inte orkar stå längre, det är som att trycka på en avstängningsknapp,blir helt matt i kroppen  hämtar en stol och sätter mig och lagar maten :).Det här händer ganska ofta, just när jag lagar mat, det blir för jobbigt att stå en längre stund, märkligt. Ändå brukar jag vila ett par timmar innan maten.

Känns ändå skönt att inte känna sig deprimerad, det blir väl lätt så tror jag när man försöker göra nåt som man tycker mycket om och sen ser att det inte funkar, att man inte orkar, som det där med trädgårdsarbetet som funkade i ungefär 10 min. Det blev en rejäl käftsmäll faktiskt. Men men man får göra som kuratorn sa 10 min åt gången får räcka. Det är svårt när man vill så mycket. Idag är det i alla fall inte trädgårdsväder :).

På tal om nåt helt annat så när man ska på olika möten hit och dit på jobbet, hos läkaren, rehabmöten mm så är det väldigt bra att ha någon med sig tex nån från facket. Dom kan göra väldigt mycket för en när det gäller rehabiliteringen,arbetsträning återgång till arbetet. Arbetsgivaren är skyldig att anpassa arbetet när man ska komma tillbaka, i mitt fall så visste knappt min arbetsgivare vad det var för nåt. Jag har haft sån tur att min älskade syster jobbar fackligt på mitt jobb så hon har hjälpt mig massor, med allt från att fylla i olika papper till att följa med på rehabmöten och läkare. Är så tacksam över detta, hade aldrig orkat med allt själv. Så dåligt som man mått ibland att man inte ens fixat att ringa till FK. När man har utmattningssyndrom så har man ju verkligen problem med både minne och koncentration så det där med att fylla i papper är en ren pärs.

Nu ska jag fortsätta sticka på mina barbapappor en stund sen blir det Tv.

Ha en trevlig kväll, kram

 

Att göra och inte göra

Det är frågan, fortsätter lite på föregående inlägg bara för att andan faller på :). Igår så var jag ju på möte redan 8.15 på morgonen, och bara det är ju en pärs ibland  att ta sig i väg så tidigt på morgonen. Efter mötet hade jag bestämt träff med en god vän som jag inte träffat på länge. Vi hade så mycket att prata om att jag blev kvar i närmare tre timmar :). Var helt galet trött när jag åkte därifrån men det var det värt, för man får ju ändå lite energi av att träffa vänner och släkt ändå. Det kom vi in på hos sjukgymnasten med att det är inte bra att stänga in sig helt. Det har nog jag aldrig gjort heller, har försökt att träffa både släkt och vänner nån gång då och då. Men jag bestämmer själv när jag orkar och inte orkar träffa någon. Men visst ibland går det längre perioder då man är allt för trött för att umgås. Men jag tror också det är viktigt, det ger ju lite energi ändå :), i alla fall för mig. Men det kan ju vara så också att alla inte har förståelse för detta med utmattning, man kan känna att man inte blir trodd av en del. Det syns ju inte att man är sjuk. Men sånt får man sålla bort, man behöver inga negativa energier i detta läge. Jag bryr mig inte om sånt längre, jag vet själv vad som är fel på mig sen att inte andra tror mig bryr jag mig inte om faktiskt.

I bland så offrar man sig för att göra saker som man vet kommer att ta på krafterna, det är då man kan få känslan av att( men hur orkar hon göra det där, då kan hon väl inte vara så sjuk ). Känner ni igen er :). Men då ska folket veta att det kommer oftast surt efteråt, att man tappar orken i dagar efteråt. Men ibland är det värt det. En sån dag hade jag igår.

Inte nog med att jag var helt slut när jag kom hem, en liten hundpromenad var tvunget att tas, sen var det soffan nån timme, där och då bestämde jag att nä fasen vi tar storhandlingen idag också så är den gjord med, istället för att åka iväg i dag med. Nu har jag ingenting mer inplanerat förrän i slutet på April och det känns så skönt. Nu tar jag dagen som den kommer. Folk kan tycka man är tokig som gör så mycket under dagen, men jag funkar lite så att bättre göra allt på samma dag sen kan man vila. Jag vet att jag kommer få sota för det idag, och det kan jag säga med en gång att jag fått göra redan. Det ända jag gjort idag är att gå en hundpromenad och nu vill min kropp inget mer idag så då får det vara så, jag visste om det så det är bara ta det som det är..

Nu får det bli soffhäng resten av dagen, kram till er alla. 🙂