Den tappade orken är inte åter

Nä,precis så är det snarare värre tyvärr. Har haft en tuff vecka med för mycket aktivitet, då blir det så här, man kraschar ordentligt. I måndags hade jag gym på rehab som vanligt, var trött hade ingen ork alls men gjorde så gott jag kunde som jag brukar, sen hade jag besök av svägerskan ett par timmar för hon hade bilen på verkstan. På tisdagen var jag på utbildning fyra timmar inför nästa arbetsträning måste jag genomföra två utbildningar. Det tar extremt på en att sitta och lyssna och förstå och få in i skallen när man har  stora problem med koncentrationen, supersvårt, men det gick. Mitt närminne är = noll så det är inte lätt att minnas allt som sägs.På em var det besiktning av bil och lite handling med mannens hjälp.

Igår var det då gym dags på rehab igen, trött, slut redan innan jag ens börjat, men tog det lugnt och genomförde det jag skulle. Åkte hem och vilade, hundpromenad och dusch, sen tillbaka på rehab för att vara med på en handledning, där det gick ut på att fyra st skulle kolla hur min kropp reagerade på stressreaktioner.

Idag var jag så trött när jag vaknade, haft huvudvärk under natten så bad mannen gå med hunden, hade inte ork till det haft ont i halsen till och från i flera veckor så drygt, hade det hela förra vintern med, ingenting bryter ut bara halsont varje kväll.Försökte dammsuga lite på förmiddagen, tog hand om disken och tvättade ett par maskiner, sen var energin helt slut. Har legat resten av dagen på soffan, tog en lite promenad med hunden på eftermiddagen. Man blir så less på att inte orka, det händer liksom inte så mycket mer . Känns som att man blivit sämre med varje bakslag man fått, man klarar inte ens av hemmet vissa dagar.

I morgon blir åter en tuff dag då jag först har mindfulnessträning, bokat in ett extrapass på gymmet på rehab, vilket var oerhört korkat kan jag tycka nu, sen har jag medicinsk yoga på em, vi får se hur morgondagen blir kanske får boka av gymmet. Har inte alls lust med någonting just nu. Man orkar inte läsa tidningar, bloggar eller nåt annat, är så trött i huvudet just nu. Får hoppas på bättring snart

Ha en fin kväll, kram

Den tappade orken

Den tappande jävla orken flög sin kos tror jag. Blir vansinnigt trött på detta. Kan fortfarande inte låta bli att tänka på vad är det som är så jäkla fel. Varför blir jag inte piggare.

Vi har haft två rum fulla med skit sen barnen flyttade hemifrån, ca 1,5-2 år, har inte haft nån or alls till att ta reda på detta. Vi har pratat om att göra ett gym i ett av rummen, nu har vi gym grejer lite överallt. Sagt och gjort så idag påbörjade vi rensningen, det är inte lite saker kan jag lova. Min man gör det mesta av grejerna, flyttar lådor, möbler mm, jag gör inte mycket alls, rensar lite  gamla papper, tidningar mm, men det tar knappt en timme så är jag så trött att jag måste lägga mig ner en stund, bara av att rensa lite papper. Allvarligt, blir otroligt  frustrerad av detta, förbannad, orolig vad ska det bli med denna kropp som fullständigt lagt av efter detta bakslag. Hade en och en halv dag som jag var pigg, där har jag inte varit nåt mer sen dess :(.

Så nu har jag hela bordet full med papper o skit, hela hallen full med skräp. En del grejer som ska upp på vinden, min man får slita, jag själv ligger på soffan och har ingen mer ork just nu. Så kommer samvetet att gubben får jobba, som vanligt. Man vill ju så mycket, det är inget kul att ligga här och bara se på, vill vara delaktig.  Men livet är som vanligt, soffliggarliv. Många tycker säkert det är skönt att ligga o mysa i soffan, men jag har tröttnat för länge sen, vill bara komma framåt, börja jobba mm. Man ska inte ha så här mycket tankar i huvudet, jag vet det, man ska acceptera att det är så här, släppa och gå vidare, men det är inte enkelt vissa dagar att göra det. Tankar kommer och går hela tiden, speciellt dom sämre dagarna när orken tryter ordentligt. Vi får ett gym förr eller senare idag, när mannen, stackar n fått flytta klart allting.

Ha en fin lördag, kram

Mindre bra dag igen då

Lite svårt att hantera detta när det går väldigt mycket upp och ner. Men försöker leva med det på nåt sätt. Som jag berättade i tisdags så var det en mycket bra dag, pigg hela dagen, förutom på kvällen där jag härjade lite mycket med barnen :). I går var jag pigg fram till lunch, gymmet gick kanonbra, lite svårt att öka pulsen fortfarande, blir väldigt trött just av det. Kommer hem, vilar en stund sen gör jag mina övningar mindfulness, och meditation ca 30 min, känns helt ok. Tar en 30 minuters promenad med hunden sen däckar jag, så jäkla trött så jag vill bara sova, men vilar hela eftermiddagen  huvudvärken och smärtan i axlarna smyger sig på,tar en värktablett men som vanligt hjälper det inte, fortfarande så trött, men tar ändå och lagar lite mat. Trött resten av kvällen fortfarande skallebank och ont i axlarna.

Sover nu hela natten vaknar, ganska pigg, inte jättepigg men ok, men fortfarande ont i huvud och axlar. Äter frukost, tar en hundpromenad, mindre sådan, sätter mig vid tv n  sen tar en dusch, är så trött och slut nu, mår skit. huvudvärk, ont i axlarna, svårt med koncentrationen idag, allmänt seg i huvudet. Alltså man får förhoppningar då man har sina pigga dagar och tänker, men så skönt, nu kanske det vänder igen, men icke, dom grusas ganska fort igen, suck. Ja inte mycket med det, bara ta det som det är och försöka få en bra dag ändå. Det är ändå otroligt jobbigt med dessa upp och nedgångar precis hela tiden, känns som att det är mer ned än upp just nu faktiskt.

Nu ska jag ta en stunds meditation så får vi se om det blir nåt bättre idag, har möte på jobbet på em, så hoppas bli något piggare.

Ni får ha en bra dag så gott det nu går :), kram

En ganska bra dag

Idag känns det riktigt bra hjärntröttheten börjar släppa taget och yrseln har jag inte haft nu på ett par dagar, gick bättre på gymmet igår än vad jag trodde, får hoppas det känns bra imorgon med :). Idag har jag varit pigg hela dagen, helt otroligt vad det kan ändras fort, ja upp och ner hela tiden, galet ,har t.o.m bakat en banankaka, det var inte igår. Tror det gör mycket nytta detta med mindfulness, yoga, meditation och skogspromenader. Har tagit in detta i min vardag nu för tiden, så skönt, ibland bara fem minuter ibland mer, beror på vad man känner för och orkar, men huvudsaken man gör det tror jag. Sömnen är ju också otroligt viktig, sover jag en hel natt mår jag oftast mycket bättre på dagen.

Pausade lite här, så nu har jag ett bra exempel på att energin kan ta slut ganska fort.Två av mina större barn var här och som vanligt så börjar jag busa och härja med dom som jag ibland gör :), började kasta garnnystan på dom 🙂 så vi fick ett litet garnnystan krig här :). Dom är vana vid att mamma flippar ur ibland :)hunden var med på ett hörn här med :)han tyckte också det var kul :), men i alla fall så efter fem minuter blev jag helt slut här, så då var det slut busat för denna gång :). Ja det är bara att försöka tanka i lite ny energi igen :), kul så länge det varade :). Det kan gå ganska fort detta med att energin tar slut, behövs inte så mycket.

Just det här med energin, att den tar slut fort att man måste vara sparsam så den räcker hela dagen, det brukar funka ganska bra när jag är hemma, om jag inte härjar med ungarna som jag gjorde nu idag :). För min del när det gäller min utmattning, så gick jag på reserv energin  väldigt väldigt länge, sa ofta till mannen att jag nu går på reserven igen, att man egentligen inte orkade det man höll på med, men gjorde det ändå. Gör man så väldigt länge så tar tyvärr reservenergin också slut, därför är det svårt för mig att få upp energinivån tillräckligt tror jag, eftersom jag hela tiden får bakslag, men det är bara att kämpa på. Vissa dar går det bra, vissa mindre bra.

Är i alla fall tacksam för att jag fick en bra dag idag, så skönt att inte ha den enorma tröttheten över sig, den är otroligt jobbig. hoppas det fortsätter så nu.

Ha en fin kväll, kram

 

En trött helg

Varit väldigt trött i helgen, var iväg en liten stund i lördags till stan, mest för att få dagens lilla motion. Orkar inte alls samma långa promenader längre, men det får vara så ett tag nu. Idag har jag varit tröttare än vanligt och lite halv deprimerad,mannen  fick åka till veterinären med andra hunden idag jag bara orkade inte följa med denna gång, visade sig att han hade urinsten och infektion, fick lite medicin som han ska äta nu ett tag. Legat mycket i soffan idag, gått en lite promenad med, men det tar på krafterna det med. Sa till min man idag att man är så trött på att vara trött, det är verkligen ledsamt att inte orka igen. Tror faktiskt aldrig jag kommer vänja mig vid detta. Nu när man var pigg ett tag innan detta hände, gjorde man ju en hel del grejer hemma, som man inte orkat tidigare, det var så kul, sen blir det blaha blaha igen.

Men tittar man tillbaks i backspegeln så var det nog fortfarande för tidigt att gå tillbaka, hade ju bara varit riktigt pigg några veckor, el nån månad och det är nog för kort tid trots allt. Hade ju bara sovit bra på nätterna nån månad och det är ju lite för lite när man ser tillbaka. Det verkar som att bakslagen kommer snabbare och snabbare, vet inte varför det är så, kroppen säger till mycket tidigare att nåt är fel. Visst det är bra att den reagerar, men så förbaskat tråkigt.

Nu tar vi en dag i taget så får vi se om jag kan återhämta mig lika fort som den sa ifrån igen. I morgon bitti väntar gymmet igen får vi se hur det går. Gick så där sist, man får göra så gott man kan helt enkelt, mer kan man inte göra :).

Ha en fin söndag kväll, kram

Idag är det tufft

Riktigt tufft, haft huvudvärk hela veckan, tidigt i morse hade jag migrän, tappat all ork och energi just nu. Tårarna kom i morse, gick inte att stoppa. Det är svårt att tänka positivt nu när det är så här. Att inte ens klara av att plocka ur diskmaskin, eller ens ha Tvn igång. Från att ha varit väldigt pigg till att tappa all energi och ork under 1,5 vecka tar oerhört hårt på mig, nu om nåt kommer dom här otroligt jobbiga funderingarna om jag nånsin kommer att klara av att komma tillbaka. Jag trodde jag stoppade i god tid, men kroppen tog otroligt med stryk ändå. Haft sån hjärntrötthet denna vecka, det har jag inte haft på jättelänge, den är så seg, kan inte tänka klart ,det blev ett värre bakslag än vad jag trodde. Så drygt.

Min man tror absolut att det är gymmet som orsakar detta, han ser ju mina försämringar bäst, men jag vill inte tro att det är så. Men vi får se, jag kämpar på så får vi se vad som händer framöver.

Var i går till en annan läkare i ett annat ärende, han undersökte mig sen tittade han på min hals och frågade om jag hade sköldkörtel problem, nä inte vad jag vet sa jag, men han tyckte sig se att min sköldkörtel var lite för stor, så han ville ta ett prov. Jag har gjort dessa prov tidigare men ingen har sagt nåt om nåt problem så får se vad provet visar. Han pratade om struma, har inte ens tänkt i dom banorna för har ju konstaterats utmattningssyndrom, men symtomen är ganska lika, så vi får se. Det är ju också en sak man nu funderar på innan man får svaret. Mycket tar energi just nu.

Ska snart till rehab på mindfulnessträning och medicinsk yoga, vet inte hur jag ska orka, men det löser väl sig hoppas jag.

Ha en trevlig helg, kram

En enorm hjärntrötthet

Ja det är precis så det är just nu. Åkte till rehab som vanligt i morse, till gymmet. Fick yrsel redan på väg dit, lite otäckt att köra bil med yrsel, men vad ska man göra, måste ju åka till rehab och följa planen. På gymmet orkade jag bara fem min på cykeln, allt gick i slowmotion, alltså vad jag än skulle göra så var jag tvungen att titta på mitt papper och verkligen tänka efter vad som stod där, helt sjukt vad hjärnan blir så mycket sämre av bakslag.

Har inte haft sån här hjärntrötthet på månader, samma med yrseln har jag inte heller haft på typ 1,5 år. På en veckas arbetsträning så försämras kroppen på detta sett, det gör mig bekymrad faktiskt. Har tidigare kunnat arbetstränat och jobbat 25% och upp till 50 % i några månader innan jag rasat ihop i en panikattack och ner på ruta ett igen. Att på en futtig vecka bli i så dåligt skick igen gör mig riktigt bekymrad, har ju trots allt varit hemma ett helt år denna gång på heltid, lik förbaskat går kroppen sönder på en vecka. Visst trodde jag att det skulle bli tufft med detta schema, man måste trots allt försöka. Det är nog kanske så att efter varje bakslag så blir återgången tuffare, jag vet inte. Kroppen reagerar väldigt starkt denna gång, med yrsel, illamående, hjärtklappning och kroppen blir alldeles skakig av  minsta överbelastning.

Är i alla fall riktigt stolt över att denna gång säga ifrån och lyssna på kroppens signaler direkt, så det inte blir som tidigare, det vill jag verkligen inte denna gång. Man har lärt sig nånting av denna resa i alla fall :). Jag vet att det är otroligt svårt att lyssna på kroppen, för att man vill så förbaskat att det ska fungera, man vill för mycket. Jag tänkte förr hela tiden att ok det blev ingen bra dag idag, blir säkert bättre imorgon och så höll jag på tills det åter igen bara slog tvär stop. Kan bara åter igen säga att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, kör inte över kroppen igen, det är inte värt det.

 

Men inget mer sånt för mig nu, bara acceptera att det är så här nu och gå vidare. Fortsätta med mindfulness, meditation, yoga och nog så viktiga skogspromenader. Fortsätta vila och återhämta sig och hoppas att kroppen nu återhämtar sig bättre och fortare denna gång, när jag nu stoppade i tid. Efter denna dag och lite bloggläsning så känns hjärnan väldigt seg, klarar knappt av att läsa ett recept.  Märker nu idag att kroppen och hjärnan inte alls hänger med. Har inte orken till nånting just nu, på sin höjd en hundpromenad.

Lite trist är det att ha tappat all kapacitet som jag haft sista veckorna, nu tar jag mig inte för nånting längre. Orkar varken städa el tvätta nu igen, men vila och återhämtning så blir det nog bra till slut. Detta var mitt sjätte bakslag på jobbet, men nån gång ska jag lyckas :).

En dag i taget :), kram till er alla och ta hand om era kroppar.

Arbetsträning avbruten

Japp så blev det till slut, har jobbat tre timmar idag, otroligt trött när jag kommer hem, lite yrsel, hjärnan är seg och trött. Kliver in genom dörren, då ringer min läkare precis, hon har pratat med hela teamet runt mig inklusive handläggaren på Fk. Dom vill att jag avbryter arbetsträningen direkt. Är tacksam för att dom lyssnat på mig, sa redan igår att det var dags att bryta innan det gick för långt. Dom fick ju se med egna ögon vad som skedde. Dom tar ju lärdom av detta dom med att det inte går att ha för tuffa scheman. Beundrar dom som klarar både rehab och arbetsträning, jag gjorde det inte. Men det är ju lite det här som är meningen med, att arbetsträna medans man fortfarande går kvar där, så dom ser vad som kan hända, att alla inte är redo.

Att ha utmattningssyndrom är ett rent helvete, hela kroppen och hjärnan sätts ur spel, hur mycket man än vilar så ger det inte med sig så mycket som man önskar. Man kan känna sig pigg för stunden, men det behövs inte mycket för att kroppen ska reagera. Denna enorma trötthet är så otroligt jobbig, ingen vanlig trötthet,hjärnan som känns som bomull (hjärndimma),den hade jag konstant i sex,sju månader, kunde inte läsa nåt överhuvud taget.Väldigt svårt med balansgången i början, vad kroppen klarar och inte klarar, fem minuters promenad runt kvarteret var mer än nog, blev galet slut av det . Det som behövs är acceptans, det är otroligt svårt, tog mig två år att acceptera att det skulle ta sån tid. Tiden behövs för att läka, har nu varit hemma ett helt år på heltid, innan provade jag jobba och arbetsträna lite då och då. Men under detta år har jag kunnat vila och återhämta mig i min takt. Mycket mindfulness, meditation, andningsövningar och yoga har gjort mycket nytta, det gör jag nu varje dag, det är min enda arbetsuppgift varje dag, att ta till något av detta så viktiga verktyg. Men var fortfarande inte riktigt redo för arbetsträning tydligen.Den lilla energi man byggt upp, går fort slut tyvärr. Tror inte man kan bygga upp samma energinivå igen som man hade innan, när även reserven tog slut, jag sa ofta och mycket länge att jag nu gick på reserven, och den tog slut den med. Man får nog lära sig leva med den lilla energi man bygger upp varje dag, en svår balansgång, men man lär sig med tiden :). Jag ger inte upp i första taget. 🙂

Det är trist och tråkigt att vissa läkare och handläggare på FK inte förstår vad detta handlar om, det är vansinne att skicka ut folk på arbetsträning och jobb för tidigt,att inte ge tillräcklig sjukskrivning för riktig återhämtning, det skadar bara kroppen ännu mer, och tar betydligt längre tid att läka, för att man hela tiden får börja om igen. Dom borde lära sig lyssna mer på patienterna, det är så vanligt med detta idag, att dom borde ta mer lärdom av denna sjukdom,vad som händer med våra kroppar, det är faktiskt ett väldigt allvarligt tillstånd, när både kropp och hjärna stänger av,borde finnas utbildningar även i detta så allvarliga ämne. Jag har ändå haft tur med mina läkare och handläggare, dom har lyssnat på mig nästan hela tiden, många har inte den turen. Tror inte man nånsin blir sig själv riktigt efter detta, hjärnan har tagit otroligt mycket stryk av detta, stora koncentrationsproblem fortfarande, blir alldeles skakig i kroppen vid minsta överbelastning, superkänslig mot stress. Ja enda fördelen är väl att man lär sig leva ett helt annorlunda liv än innan. Men jag trivdes med livet och stressen innan med, gillade att ha mycket att göra, allt var en positiv stress ända fram till väggen. Det var kroppen som inte orkade denna fart längre.

Ja en ny dag i morgon, då tar jag nya tag på gymmet, får se om jag orkar nåt mer imorgon, tänker bara göra det jag orkar och inte anstränga mig för mycket.

Ha en fin kväll, kram

Bryta ihop och komma igen

Ja vad ska man säga om denna dag, den började inte bra. Började redan i helgen, i lördags var jag så orkeslös att jag låg hela dagen, utom två promenader med hunden, hade vansinnigt ont i muskelfästet i knät, har problem med det ibland, gör så satans ont. Likadant i söndags, något piggare men långt ifrån bra, fick yrsel redan vid första hundpromenaden. Kroppen säger ifrån vid minsta ansträngning nu.

Sov inte mycket i natt då jag hade så himla ont i knät, kan inte ligga åt nåt håll, men åkte iväg till rehab och gymmet, hade yrsel redan i bilen på väg dit, känns inte helt ok att köra bil när man känner sig yr, men men, när jag kom dit satte jag mig på cykeln och skulle värma upp, men efter två minuter var jag helt slut, jag brukar kunna cykla 10 minuter utan problem. Fick hjärtklappning, mer yrsel, illamående bara skakade. Sjukgymnasten såg på mig att det inte var bra, jag bröt ihop och sa att jag var helt slut, ett för tufft schema förra veckan var orsaken. Hon bad mig lägga mig en stund, så hon gick och hämta läkaren som kom och hämtade mig.Vi gick ner i hennes rum så jag fick varva ner och vi pratade om orsaken till detta och hur vi skulle gå vidare, jag sa som det var att det blev ett för tufft schema, att kroppen redan i onsdags började säga ifrån med bla yrsel. Hon frågade mig typ om jag trodde det var kört nu med jobbet mm, men jag sa att nej jag tror inte det, om vi nu bryter i tid, så jag inte gör som förr att jag kör på tills panikattacken kommer.

Vi kom överens om att hon skulle prata med min handläggare på försäkringskassan, och att vi skulle minska ner antalet timmar i veckan.Hon tyckte inte vi skulle ta bort jobbet helt, så jag är beredd att försöka. Man vill ju att det ska fungera, men känner jag att kroppen inte orkar så tänker jag inte heller försöka kämpa mot. För jag har varit med så många gånger nu att jag vet att det slutar bara åt ett håll. Ju fler bakslag man får desto svårare att komma tillbaks, så har det varit för mig åtminstone. Hon tyckte jag skulle ta ett rum där och göra lite yoga och meditation, så det gjorde jag en timme,åkte sen och jobbade 30 minuter.När jag kom hem gick jag med hunden sen la jag mig och sov en timme, fortfarande jättetrött när jag vaknade. Min hjärna är idag jätteseg, tankeverksamheten funkar knappt idag alls, så segt och jäkligt drygt alltihop.

 

Som sagt jag trodde jag var redo för detta, men ett för tufft schema direkt så gick det inte, att ha både rehab och arbetsträning igång samtidigt är oerhört tufft, men det är ju dom som sen ska bedöma vad jag klarar eller inte klarar, så i detta fall ser dom att det är tufft, dom ser att kroppen reagerar, att den lägger av. Det är ju bra till viss del att dom får ta del av sånt med, att rehaben kanske tar betydligt längre tid för vissa.

Jag tror att man måste känna sig både pigg och frisk en längre tid innan man ens provar gå tillbaka, när jag ser bakåt nu så har jag inte varit pigg mer än några veckor, men ibland tror man att det räcker. Men att jobba tar mer energi än så. Att få må bra ett antal månader hemma innan man börjar tror jag skulle vara bra. Hade ju sömnproblem i så många år att få sova och må bra några veckor är ju ingenting egentligen. Har gått tillbaka och tittat i dagboken jag skriver och det är inte många bra dagar i månaden, när man ser helhetsbilden. Det är jättebra att skriva ner hur man mår, bra eller dåligt, det är bra att kunna gå tillbaka och titta, sen att ha anteckningar när man ska till läkaren. För minnet sviker kraftigt fortfarande, trots tre år som utmattad.

Det är bara att bryta ihop och komma igen, ha en fin kväll allesammans, ny dag i morgon.

Var rädd om er, kram

Yrsel igen då

Jag blir inte riktigt klok på detta med utmattning, fattar ingenting. Helt plötsligt får jag tillbaks yrseln som jag inte haft på ca ett år eller mer. Hur är det möjligt, har lätta arbetsuppgifter, tycker inte jag anstränger mig särskilt mycket, i och för sig blir det många timmar borta varje dag, det påverkar säkert. Men idag har jag varit hemma, hon på rehab hade semester.Så dammsög lite på morgonen, satte mig en stund, sen gick jag ut i trädgården och gjorde lite men då kom yrseln åter igen, med minsta ansträngning så kommer den, har ju inte hänt på jättelänge. Kroppen säger till med en gång, det känns trist och tråkigt att det ska vara så här, kände mig så pigg innan jag började arbetsträna, kände mig redo liksom. Jaja, blev mycket soffhäng idag i stället  :). Får så mycket mer värk nu när det blåser och är kallt ute, jättedrygt, men bara vänja sig.

Men hade ju nyligen börjat sova någorlunda bra då jag haft sömnproblem i många år, då är det kanske inte riktigt ok att börja innan man återhämtat sig ordentligt. Man har nyss börjat bli lite pigg, då är det dags att börja arbetsträna.Samma visa varje gång, fast det tar längre tid för varje gång att återhämta sig fullt ut. Det jag menar här är att man borde vara hemma ett par månader till för att riktigt få må bra och vara redo för arbetsträning. Jag trodde jag var redo denna gång men tydligen inte.Får se hur det går nästa vecka, annars får dom dra ner på nåt. Denna gång är det jag som bestämmer och säger ifrån om det inte funkar. Vägrar hamna i skiten åter igen.

Ha en fin helg, kram