Ingen bättring

Ingen bättring nånstans just nu, bröt i hop redan i fredags på mindfulnessträningen, allt var jobbigt. När jag kom hem hem i fredags så blev det soffan, totalt slut efter att varit borta sex timmar, låg och halv sov hela kvällen, så trött. Helgen har inte varit ett dugg bättre helt orkeslös, klarade knappt av hundpromenaden, gick väldigt sakta, följde med enbart för att få lite friskluft. Har nån form av inre stress i mig just nu som inte vill försvinna, ont i bröstet, känns som ångest men jag vet inte, har inte haft det tidigare. En viss nedstämdhet finns också just nu. Natten till lördagen hade jag panikångest, gråtattacker, kunde inte sova. Nä just nu känns allt bara skit, finns knappt några ljusglimtar kvar längre. Det blir tufft detta att åter försöka ta sig upp för berget åter igen. Man orkar inte vara glad längre åt nånting nästan. Var ut och gick i skogen nästan en timme igår med hunden, av nån konstig anledning mådde jag något bättre efteråt, vet inte varför, men gillar skogen.

Men idag är det samma visa igen, trött och orkeslös, hjärntrötthet, halsont, nedstämd, har svårt att få bort dom negativa tankarna just nu, ingenting känns kul just nu, men men man får ta dagen som den kommer, köra lite meditation, vila och nån promenad med hunden i snöblasket. Det är svårt att försöka rycka upp sig nu när man var så pigg och alert tidigare, när man trodde man skulle klara av arbetsträningen utan problem, så faller man handlöst åter igen. Tänkte skriva ner några av symtomen jag fortfarande har efter tre år med utmattning. Dom är ganska många fortfarande tyvärr.

Stor trötthet, orkeslös

Trötthet som ej försvinner när man vilar

Problem med sömnen, med medicin funkar det hyfsat, fast man sovit om natten så är man fortfarande jättetrött.

Halsont till och från, hade jag även hela förra vintern

Smärta i leder och muskler

Svaghet i musklerna

Ofta huvudvärk, migrän,hjärntrötthet

Stora koncentrationssvårigheter, minnesproblem, knappt nåt närminne alls

Tål ej stress överhuvudtaget, får yrsel, illamående, skakningar i hela kroppen, panikångest

Viss nedstämdhet hjärtklappning, ångest

Susningar i huvudet i stort sett varje dag

Ljudkänslig

Stelhet i leder

Känslig för kyla, kalla händer och fötter nästan jämt

Ländryggssmärta till och från, även ont i höfter, knän axlar

Diabetes

Ja det finns en del problem fortfarande att jobba med, man gör så gott man kan helt enkelt. Man ska inte dra på sig offerkoftan, jag vet det, men ibland blir det så ändå när man inte mår riktigt bra. Försöker tänka positivt och vara närvarande,men det är svårt vissa dagar när man hamnat i en svacka återigen. Det ska väl förhoppningsvis bli bättre igen.

Ha en fin tisdag i regn och snöblasket, kram

12 reaktioner på ”Ingen bättring

  1. Känner igen nästan varenda ord. Jag har också varit sjuk i tre år nu och har samma symptom. Man vet varken in eller ut, vad ska man göra för att må bättre, vad ska man göra för att inte må sämre, inte lätt att sålla bland alla tusentals goda råd man får vad man ska göra. Ibland känns det som man kämpar och kämpar för att må bättre men det går bara bakåt och då får man faktiskt klaga lite. Det är ingen lätt sits och det är nog bara vi som själva sitter i samma sits som vet vad vi pratar om. Ta några dagar och bara ta det lugnt, låter som hela ditt system behöver vila. Se där, där kom ännu ett gott råd 😉

    Själv har jag fått värk på alla möjliga ställen i kroppen och ska till läkaren om det på fredag. Efter tre år trodde man inte att det skulle komma nya symptom kanske, men tydligen fanns det fler. Ta hand om dig! En dag i taget! Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Visst är det så man slutar liksom aldrig kämpa, men sen kommer dessa svackor. Jag har ju min utredning och rehab jag måste följa tre dagar i veckan, det tar mycket energi av mig efter bakslaget. Ska ta upp det med dom denna vecka, just nu känns det bara som man tvingar sig dit och pressar kroppen och det känns inte helt ok just nu. Från början gick det jättebra, jag blev bättre och bättre men sen arbetsträningen har det bara gått utför, har inte samma ork att ta mig dit längre. Ibland känns allt fel som man gör detta är en lömsk sjukdom, ibland funkar vissa saker ibland inte. Promenader är ett sånt exempel vissa dagar orkar jag knappt med 20 minuters promenad med hunden, medans vissa dagar kan jag gå en timme, tycker det är mystiskt alltihop. Ibland är man bara på väg att ge upp. Har som sagt också fått många nya symtom som inte funnits tidigare, bla ångest, hjärtklappning,susningar i huvudet, så knäppt, men det kanske är så att ju fler bakslag desto fler symtom, jag vet inte.Lycka till hos läkaren på fredag, kram ♥

      Gilla

  2. Fina du! Det är verkligen en tuff resa vi genomför. Jag har från start, eller iaf ganska tidigt, bestämt mig för att det bara kan komma något gott ur denna fruktansvärt tuffa resa. Jag försöker titta bakåt, bland annat genom att läsa det jag skrivit, för att få hjälp till att se utvecklingen. Jag har långt kvar men om jag kollar i backspegeln har jag kommit ännu längre.

    Hur ofta tar du sömntabletter? Jag tog dem bara ytterst sporadiskt i början men för ett och ett halvt år sedan sa min läkare att jag var tvungen att ta dem varje natt. Han menar på att om man inte sover och får en bra sömn så kan man aldrig bli frisk. Tror han har väldigt rätt i detta.

    Önskar dig en fin tisdag! KRMAR

    Gillad av 1 person

    1. Ja visst är det tufft, jag tittar också bakåt ibland och visst ser man att man blir bättre mot vad man var från början. Men dessa bakslag är tuffa, nu tycker jag att det har stått still länge, man får hela tiden börja om och börja om, det är så drygt. Man försöker ta hand om sig själv, men när man är som sämst har man inte lust med det heller tyvärr. Det går så väldigt mycket upp och ner detta. Jag känner mig fortfarande stressad av att inte komma vidare, dom tankarna kommer tyvärr ibland. Jag tar nu sömntablett varje natt, varierar mellan atarax som bara är lugnande eller den riktiga sömntabletten Imovane eller zopiklon som är samma som imovane. Har provat dragit ner och ibland tagit bort helt bara för nån natt, men det funkar inte alls. Man vill ju inte hålla på att äta dessa tabletter hela tiden, tycker inte dom funkar till slut, därför varierar jag ibland. Provade häromdagen att helt vara utan men det funkade inte alls. Det är som du säger, funkar inte sömnen så blir man inte frisk och jag har ju haft sömnproblem i många år, det är ju inte förrän sista året nu jag fått medicin mot det. Det är ett stressmoment bara det att inte kunna få sova ordentligt, säkert därför det tar sån förbaskad tid detta för mig.Äter du varje natt nu sen ett år tillbaks, funkar dom fortfarande ?, tyckte mina inte funkade ordentligt efter ett tag. Kramar tillbaks ♥

      Gilla

      1. Jag äter sedan 1 1/2 år varje natt. Har något som heter Propavan, en tablett som inte är beroendeframkallande och därför fungerar den fortfarande. Tabletten är en ”sova-tablett” och ingen insomningstablett, därför tar jag den 2-4 timmar innan sängdags. Tar den varje kväll klockan 19:00 innan middagen för bästa effekt. (På receptet står det 0,5 – 1 h innan)

        Jag hade Atarax i början men den ger ingen effekt alls på mig.

        Sedan har jag Imovane i reserv om jag glömmer ta Propavan. Kan inte ta Propavan för sent på kvällen då jag sover på den.

        Finns de som känner sig lite ”bakfull” på Propavan men detta känner inte jag. Sover som bäst 8-10 timmar per natt och det är vad jag behöver.

        Kram

        Gillad av 1 person

      2. Ett tips om sömntabletter. Jag tål inte Propavan och får ingen effekt av Atarax. Har länge vägrat Imovane pga risk för beroende. Men nu har jag gett upp och äter Imovane schemalagt och utan undantag var tredje natt sedan 1,5 månad. Då finns ingen risk för beroende enl min doktor och jag känner att jag kan stå ut två risiga nätter när jag vet att jag får sova den tredje. Det är räddningen för mig!

        Gillad av 1 person

      3. Ah ok, ja jag har bara provat Imovane än så länge, men som sagt man är rädd för detta beroende. Var helt utan härom natten men det gick inte, slutade med gråtattacker och panikångest den natten. Klarar inte av mer än en natt utan sömn blir helt orkeslös efter en sån natt. Ska prata med min läkare om detta nästa tillfälle.

        Gilla

  3. Men din stackare.. 😡 Jag vet att det är svårt, men säg till på skarpen – du kommer inte orka arbetsträna. Inte heller vara i Västerås så mycket som du är! Förstår inte hur jag kunde lyckas med att vara där en dag i veckan och du tre?? Visst, vi är där av olika orsaker men vi har ändå liknande problem.

    Vad tror du skulle hända om du inte åkte dit alls under en hel vecka? Du har övningar du kan göra hemma när du orkar, du kan yoga hemma och istället för samtal kan du skriva av dig allt du känner och tänker på.

    Imorgon har jag min sammanställning, efter imorgon är det över! Förutom en liten träff med läkaren om 2 veckor, fast det var egentligen inte nödvändigt men jag ska dit ändå. Jag mådde hemskt i helgen, psykiskt. Jag har inte riktigt fattat att det är slut nu, all hjälp och stöd man fått är slut imorgon kl 12:00. Overkligt, och jag bröt ihop.. Jag var så arg ledsen och gapade som jag vet inte vad.. 😉 Skrämde barnen.. så jag gick ner i källaren i ett svart rum och grät tills det inte kom nå mer, lugnade ner mig och gick upp igen. Trött, men bättre och framåt kvällen var jag ”normal” igen.. ha ha!

    Krya på dig så gott du kan!
    Kram Therese

    Gillad av 1 person

    1. Ja det har funkat helt ok fram tills bakslaget kom, därefter har det bara gått utför, åkte till gymmet igår mest för att prata med sjukgymnasten. Hade sån ångest, var så trött, hade hjärtklappning från hell, men åkte dit ändå mest för att förklara att det inte håller just nu. Kommer dit och ser att hon inte är där, hon är ledig. Förklarar för han som är där att jag behövde prata med min sjukgymnast för att jag är helt orkeslös, orkar just ingenting, men ska väl göra så gott jag kan, ja det är bara köra på säger han, jag sätter mig på motionscykeln och pressar tillbaka tårarna som kommer, så jävla jobbigt rent ut sagt. Visst åter igen misshandlade jag kroppen, men gjorde inte alla övningar och i lugn takt så det gick bra ändå. Förklarade att jag hade utmattning i kroppen och inte hade så mycket ork, så slänger han bara ur sig att det bara är att köra, kändes inte som nån förståelse alls, men det gick bra ändå. Tänkte först om jag skulle ringt och sagt att jag inte orkade, men jag tycker det är bättre att åka dit och visa hur trött jag är, för det syns tydligt och ta ett snack där. Men det får bli imorgon. Usch din stackare det är inte kul att må så där, fruktansvärt. Skulle också ha slutat den sista oktober, men dom förlängde ju för att dom ville se hur min arbetsträningen funkade, det gick ju åt skogen tack vare att det blev för många timmar med både rehab och arbetsträning. Det är trist att det blev så här,onödigt, jag var ju så pigg innan detta hände, men bara börja om. Hoppas att det ändå kommer gå bra för dig till slut. Kram

      Gilla

  4. Du ska verkligen inte behöva tvinga dej att träna när du mår så dåligt redan när du kommer dit! Och att vara borta 6 timmar! Kan dom inte ta och avbryta hela projektet, det här är ju inte till hjälp för dej, jag blir riktigt arg när jag läser det. Jag vet ju inget om ME som du var under utredning för, men om du lider av utmattningssyndrom bör du ha en i din ”hjälpgrupp” som fattar vad det innebär och som kan stödja dej i hur du bör gå tillväga för att börja må bättre. Jag hade nog inte klarat av att komma tillbaks till arbetslivet så fort om jag inte hade haft en sån person jag gick hos. Då tror jag nog också jag hade kört slut på mej gång på gång för jag hade ingen aning om när jag borde gå tillbaks till jobbet, jag visste helt enkelt inte hur det kändes att må bra, att jag blev bättre märkte jag ju men min kontaktperson kunde se på mej när jag var så pass bra att jag kunde tänka på att gå och prova jobba. Hon var ett ovärderligt stöd. Många varma kramar till dej, ta hand om dej ❤️❤️

    Gillad av 1 person

    1. Visst är det jobbigt att träna när man inte mår bra, fick i uppgift idag att bara göra enkla grejer som jag klarade av. Ska börja med mer kroppsmedvetenhet nästa vecka får se vad det innebär. Tycker att jag gör mycket sånt hemma, men nu efter sista arbetsträningen, blev jag så mycket sämre med allt, man tappade orken och gnistan fullständigt. men får försöka jobba upp det igen. Den här utredningen är snart slut nu, det var Fk som ville att jag skulle göra denna utredning, för att se vad jag klarar och inte klarar. Man känner väl ibland kanske att dom inte riktigt förstår vad det handlar om, fast man tycker dom borde göra det då dom jobbar mycket med detta, men det är ju så i hela samhället, det är bara vi som har detta elände som egentligen förstår. Det är mycket värt att ha en förstående person bakom sig. Trodde ju själv att jag var redo för arbetsträning för jag kände mig väldigt pigg, men man ska nog vara pigg väldigt länge innan man börjar, jag hade ju bara varit pigg ett tag. Man lär sig väl med tiden :). Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s