Boost möte på EPM

I morgon ska jag träffa dom på EPM en sista gång och prata om hur det gått dessa tre månader som jag inte gått där. Det ska bli roligt att få säga att det går framåt ordentligt nu och mycket är ju deras förtjänst :). Fick mycket verktyg att jobba med där :). Bara det där med gymmet var ett kapitel för sig 🙂 :). Jag tänkte för mig själv att hur fasen ska det gå att börja där, min energi räckte knappt till hundpromenaderna :). Jag gjorde som många andra gör, svor över det hela och tänkte att det kommer inte fungera. Men skam den som ger sig :), visst fick jag bakslag och fick backa även där, men sakta, sakta kunde jag öka på igen. Tror det är viktigt att inte ta ut sig utan göra det man orkar och inget mer. Tidigare var jag envis och skulle bara göra lite till, men då gick det som det gick :). Till slut så lär man sig lyssna på kroppen men för mig har det tagit tid att göra det. Nu kämpar jag på på gymmet här i byn utan problem, har ökat på vikterna med lite grann. Man får öka sakta, sakta. Nu får jag energi av att vara där :), det trodde man inte när man var som sämst, då tyckte man det var dårskap att gå dit :). Men för mig har det funkat, har även utökat hundpromenaderna rejält, så himla skönt :). Allt bara funkar just nu. Har även tagit bort alla måsten i mitt liv, tidigare tyckte jag att jag bara hade en massa måsten, det är inget bra, mådde bara dåligt av det. Man har sållat rejält nu för tiden :). Gör det jag mår bra av och bryr mig mer om mig själv, vilket var svårt tidigare. Då brydde man sig mer om andra.

Helgen flöt på bra, lite trädgårdsarbete i den mån jag orkade, lite kalas och handling, inte så mycket vila egentligen. Har inte vilat efter jobbet dom här två dagarna heller, men har varit pigg ändå :), så det fortsätter åt rätt håll tror jag. Har haft en del annat att göra efter jobbet, idag var jag och tog diabetesprover och i morgon har jag mötet, så det är lite fart och fläkt. Tror mycket gör att jag sover hela nätterna nu och då blir man piggare tror jag. Tidigare så vaknade man flera gånger och då var man halv dö på morgonen. Med ca åtta timmars sömn varje natt så har jag blivit morgonpigg igen, det är rätt skönt. Kliver upp strax innan sex varje morgon, oftast vaknar jag innan klockan.

Dom här två dagarna har jag och hundarna varit ute i stort sett hela dagarna, helt underbart. Lillvovven har kommit på att det är jättekul att gräva i rabatterna :):), matte tycker ju inte att det är lika roligt :). Har så många rabatter här hemma och vit hund och jord är ju ingen bra kombo :). Men men han lär sig väl till slut att han inte får vara där :).

Ha en fin fortsatt kväll, kram

Annonser

6 reaktioner på ”Boost möte på EPM

  1. Vilka fina hundar du har.❤❤❤
    Vad är det för ras?
    Intressant att läsa om din utmattning och hur du har fått hjälp att successivt utöka träningen.
    Jag joggade, simmade och promenerade mil med vår hund förut med i och med utmattningen tog det bara stopp.
    Från att bara sitta , ligga, gråta och vara handlingsförlamad vill jag leva nu .
    Försöker utöka mina promenader men efter 2 km säger kroppen ifrån.Värken, illamåendet, feberkänslan och matta muskler kommer som ett brev på posten.
    Hur länge hade du varit sjuk i din utmattning innan du påbörjade din träning på gym?
    För mig känns det helt fel att pressa på då utökad aktivitet i dagsläget får mig att få fler symtom på utmattningen.Då har jag ändå varit sjuk i 15 månader och det går i snigelfart framåt med återhämtningen.
    Känner ibland rädsla över om det kan vara den ME?
    Bakslag kommer ibland med några dagars fördröjning fast jag i själva aktiviteten känner att jag orkar.
    Det är svårt att lära känna en ny kropp i en utmattning då man inte fungerar som man har gjort tidigare.
    Var rädd om dig❤❤❤
    Hoppas du har bra dagar på jobbet.
    kram från
    Annica

    Gillad av 1 person

    1. Tack :), det är bichon frise värdens finaste hundras, så snälla och goa, helt underbara 🙂 och allergivänliga :). Både gubben och jag är allergiska men denna ras fungerar:). Har haft fyra stycken såna och en Malteser sammanlagt :). Tack för att du läser och tycker det är intressant :), det är det som är tanken med bloggen :). När jag själv blev sjuk för 3,5 år sen så började jag leta information om vad detta elände var för något, vad symtomen var, hur lång tid ska det ta mm, tyckte inte jag hittade så mycket info då på nätet, men började söka bloggar om folk som drabbats och där får man nästan den bästa informationen om sjukdomen, vad detta var för något. Tror vi är dom bästa specialisterna på vår egen sjukdom som drabbats av detta :), vi förstår varann, dom som inte haft detta har nog svårt att förstå.
      Men i alla fall jag har varit precis i samma sits som du, som jag gråtit och inte orkat någonting, huvudet ville massor och kroppen orkade ingenting. Har tränat och motionerat hela livet så detta var fullkomligt hemskt att hamna i detta. Blev sjuk november 2013 och i mars förra året fick jag börja en rehabilitering på EPM, det var min handläggare på Fk som ville att jag skulle få hjälp där så läkaren skrev remiss dit. Där fick jag börja träna på gym, medicinsk yoga, samtal med mindfulnessträning, där kom min hjälp och räddning. Jag hade nog fastnat rejält, kom inte vidare i mitt till frisknande. Blev inget piggare alls, vilade massor, provade promenera, men orkade inga långa vändor, gick jag för långt kom bakslaget efteråt. Men när jag började på gymmet där med sjukgymnasten som var med varje gång så fick jag börja med lätta övningar och ca 10 st per övning, det gick ganska bra, men var väldigt trött när jag gick därifrån, fick bakslag även där, flera gånger,då fick jag backa lite göra färre övningar ett tag, efter några gånger kunde jag öka igen, sakta, sakta så gick det och jag blev så glad och så nöjd :).Jag fick lära mig att sluta innan jag blev trött, som när jag jobbade lite i trädgården,blev trött bara efter tio minuter men då sa hon, då jobbar du bara fem minuter sen pausa, fick lära mig att pausa innan tröttheten slog till, för blir man trött har man gått för långt. Det gjorde jag så ofta, man ville ju försöka och komma igång, men det gick liksom inte, man körde på tills man blev trött sen kanske man inte orkade mer sen, ibland blev man liggandes resten av dagen. Så jag började lära mig känna min kropp, jag slutade innan tröttheten slog till och sakta, sakta så blev jag bättre och bättre, men det tar tid, det är små små steg framåt hela tiden. Till slut känner man att kroppen orkar lite lite mer och det är så skönt med den känslan, men nu när jag gymmar så kör jag tills jag blir trött ca 45 min-1 timme, sen slutar jag, kör aldrig över min kropp, man hittar balansen till slut, men det tar sin tid. Man kan inte skynda på tillfrisknandet hur mycket man än vill, tro mig, har gjort det så många gånger, enbart för att man vill bli frisk.
      Tror i bland man gör för mycket för att bli friskare mycket fortare, jag gjorde det i alla fall, letade mycket efter saker som är bra mm. Men tror kroppen behöver den tid som behövs, det tog mig nästan tre år att acceptera att det skulle ta tid. Jag fick min acceptans i samband med hjälpen från rehab, då släppte allt, jag fick rätt verktyg att jobba mycket med mig själv, det tror jag man måste göra :).Svar på din fråga är ju då att jag var sjuk i tre år innan min tid på rehab började. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid att bli frisk, men jag har ju fått prova arbeta en del också men har ramlat tillbaka varje gång.
      Du ska inte pressa på, man blir bara sämre av det, tiden kommer dit när du känner att du orkar utöka aktiviteten, tycker du ska prova att lyssna på kroppen och försöka sluta innan du blir trött, minska ner några minuter, för mig funkade det :). Jag vet att många vill att man ska komma igång med träning och promenader, men när kroppen säger ifrån så tror jag inte på att man ska pressa sin kropp, personligen tycker jag det är galet fel, jag tyckte då själv när jag skulle börja gymma på rehab att är dom helt tokiga, hur ska det gå till när man är så trött och slut, men till slut funkade det, men fick som sagt backa några gånger.
      15 månader är inte så lång tid ändå, jag fick höra av en kurator att tre år är ingenting för en utmattning, det tar längre tid en så, där och då kom min acceptans. Jag trodde med länge, länge att jag hade ME, hade alla tecken och symtom på det ett tag, men det släpper mer och mer och äntligen får jag den här energin av att träna som jag inte haft på så länge, trodde ärligt talat att den aldrig skulle komma igen, men där hade jag fel :). Känner igen det där med att bakslagen kommer efteråt, det är det som är så korkat, för som du säger så känner man kanske att man orkar där och då, men har man ramlat över kanten så kommer bakslaget efteråt, tror därför att det är bra att minska ner lite så sparar man lite på energin :), man får lägga det på pluskontot som jag brukar skoja om, nu har jag energi på pluskontot nästan varje dag, orkar lite mer nu än bara för tre,fyra månader sen :). Jag har ju många rutiner jag fått in nu, det är ju andningsövningar och meditation varje dag en stund, det gör att jag blir piggare i huvudet :), brukar lyssna på guidade meditationer då är det lättare tycker jag :), tyckte sånt var jobbigt tidigare, varför ska man hålla på med sånt, men inser nu att det hjälpt mig väldigt mycket, sen går jag mycket i skogen, man kan göra mindfulness även där :), titta på alla växter, blommor mm. Händer mycket nu under våren :). Jag är ju en naturmänniska så är det bra väder är jag ute hela dagarna, både äter och fikar ute :). En sak till som jag tror på är ju vitaminer, äter både vitamineral och omega 3, en finns det mycket annat som är bra bla B vitaminer mm. Man har blivit en erfarenhet rikare av detta, lever ett helt annat liv idag ett bättre liv, ingen stress nånstans, inga måsten heller :), det är svårt att hitta balansen, men jag har äntligen hittat den :). Det tror jag du med gör snart, ta det lugnt bara så kommer det till slut :)♥♥♥, kram Helena ( jobbet funkar kanon nu, ler varje dag när jag åker dit ) 🙂

      Gilla

      1. Tack snälla för ditt svar ❤❤❤
        Så skönt att kunna bolla dessa frågor med någon som vet hur det är på riktigt att leva med en utmattning.
        Min utmaning är nog att stanna upp och vila innan jag blir trött och energin tar slut.
        Jag vill så mycket de dagar då man känner att energin vänder tillbaka.
        Just nu befinner jag mig i en djup krasch.
        Det är sängläge som gäller just nu.
        Jag använder mig också av avslappningsövningar och guidade meditationer men har svårt att slappna av i krascherna. Paniken tar lätt över.
        Det är verkligen en balansgång det här att energibalansera så man inte kraschar.
        Hoppas du får en fin helg❤❤❤
        Kram från
        Annica

        Gillad av 1 person

      2. Det var så lite så :), det är kul att kunna hjälpa till :), jag vet ju vad som funkat på mig och hoppas det funkar för andra med :). Jag stod ju still länge i mitt tillfrisknande och kom ingen vart tyckte jag. Men med lite verktyg kom jag vidare och kan mer än gärna dela med mig här :). Jag är ju på god väg att bli bättre så hoppas jag nu fortsätter så, är så nöjd med att jag lyssnar mycket på kroppen nu och inte kör över den. Jag vet så väl hur mycket man ville göra dom dagarna man kände sig piggare, det blev ofta lite fel då man gjorde för mycket, så tog det några dagar igen att återhämta sig. Så höll det på. Det tar sin tid att hitta balansnivån, man har trillat över kanten många, många gånger. Nu har jag fått bort mattheten i kroppen, min trötthet är nu så att jag kan vila bort den, det är skönt, den där förlamande tröttheten var extremt jobbig. Så trist för dig att du hamnat i sån djup krasch igen, det är verkligen inte kul ♥♥, hoppas att du snart är uppe igen och att återhämtningen funkar. Har man kraschat riktigt ordentligt så tar det ju väldigt lång tid att bli bättre, bra kanske man aldrig blir det får tiden utvisa :). Har pratat med ett par stycken som var sjuka för länge sen, dom hade bägge två fortfarande jobbigt med minnet.
        Har haft en tuff vecka denna vecka med många aktiviteter på olika håll så har inte fått min vila som jag behöver och det märks nu i kroppen, väldigt trött och har fått halsont med, hoppas det inte blir värre bara, vill ju inte bli sjuk nu när man börjat jobba :). Ska ta det lugnt i helgen, blir lite hundpromenader bara :). Hoppas du får en bra helg trots krasch, vila och återhämta dig ordentligt så kanske du snart är lite piggare igen :).Kram ♥♥♥

        Gilla

  2. Vad glad jag blir att det fungerar bra för dig och att du fortsätter att må bättre. Och så skönt att du sover. Sover du med eller utan mediciner? Jag sover som en kratta nu och funderar på hur jag ska lösa det…

    Gillad av 1 person

    1. Ja det är riktigt skönt att få må riktigt bra nu, det är sorgligt att du inte blir så mycket bättre, får hoppas att det vänder även för dig 🙂 ♥. Jag har mediciner, annars funkar inte sömnen alls, har fått melatonintabletter men det funkade inte bara med dom, måste även äta zopiklon. Så nu har jag sovit bra i ganska många veckor äntligen. Inte förrän jag började sova så började jag få mer energi och må bättre . Men nu sista rehabmötet så ville läkaren skriva ut lite starkare melatonintabletter för att jag ska sluta med den andra, Men än så har det inte funkat nåt vidare så nu är man lite less igen då. Tänker fortsätta äta zopiklonen bara för att få sova ordentligt, man blir ju väldigt skör då man inte sover om nätterna och där tänker jag inte hamna igen, så därför tänker jag fortsätta knapra ett tag till. Det blev ju helt galet mycket problem med sömnen då jag slutade med Mirtazapinet, har inte fått nån direkt ordning på sömnen efter det tyvärr, får se hur länge det ska fortsätta så här. Har ju provat sluta helt ett par gånger men då somnar jag inte ens, helt galet sjukt, fast jag har varit aktiv hela dan och är jättetrött, märkligt är det. Synd att din sömn är så dålig, men visst hade du skaffat kedjetäcke ?, funkar det inte ?, det hjälpte inte mig ett dugg tyvärr. Har du inte fått sömnmedicin utskriven ?, be i såfall läkaren om det, det är så värt att få sova, inte förrän då börjar man läka ordentligt har jag märkt. Hoppas verkligen du får ordning på sömnen, det är inte enkelt alls, vem vet man kanske får äta den länge till. men då är det så, var så emot allt vad mediciner heter tidigare, men nu får man stoppa i sig både det ena och det andra, vad ska man göra. :). Har skrivit ett långt inlägg idag om min väg tillbaka :), hoppas det snart löser sig för dig, styrkekram ♥♥♥

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s