Rehab möte

Igår var jag på rehab möte med arbetsgivare, försäkringskassan och läkaren. Allt gick bra, tog inte mer än 30 minuter :). Just nu känns det ganska bra, visst har jag mina dåliga dagar av trötthet, men dom dagarna vilar jag mest, inte så mycket annat att göra, även om man tycker det är fruktansvärt tråkigt. Kroppen behöver väl mer vila vissa dagar så det är bara att lyssna på kroppen. Det är ju en fördel med att ha varit så sjuk i utmattning att man äntligen lärt sig lyssna på kroppen. Det tog sin tid det med kan jag säga, man ville ju så mycket fortfarande när man insjuknade, det var svårt att varva ner.

Handläggaren och läkaren var så glada för att allt gått så bra nu, dom berömde min arbetsgivare som hittat nytt jobb åt mig och att det funkat klockrent, utom några veckor i somras, då allt var kaos. Men återhämtningen funkar nu som den ska så nu är det ok igen. Mitt mål har varit att öka till 75% nu i September, så nu är det dags den 13 e ska jag börja. Jag hoppas att det ska fungera, bara jag får jobba i min takt helt utan stress så ska det nog gå :). Sen ville handläggaren att jag skulle gå upp på åtta timmar precis innan jul, vilket jag tyckte var lite väl snabbt, trodde nog att vi skulle vänta med åtta timmar tills efter nyår eller tom februari. Men det är bara ta tjuren vid hornen att försöka. Men dom påpekade allihop att dom absolut inte ville att jag skulle ramla tillbaks igen nu när det gått så bra, och läkaren var snabb att påpeka att om jag inte klarar det så måste jag sjukskrivas ett par månader till på 75%. Det var väl handläggaren medveten om med. Det är skönt att man har haft dom med sig hela vägen, det är ju långt ifrån alla som har sån tur.

Annars har dagarna gått upp och ner även nu, vissa dagar mår jag toppen som idag, vissa dagar är jag deprimerad, vissa dagar har jag haft huvudvärk och migrän vilket tar extremt på energin, har ibland haft huvudvärk upp till fyra dagar, så drygt. Nu när kylan och hösten kommit får jag mer värk i leder och muskler vilket också tar mycket energi av en. Men dom övervägande dagarna måste jag ändå säga är helt ok. Kan inte säga det nog så många gånger att det är så skönt att slippa mattheten i kroppen. Man blir så mycket piggare när den är borta, men allt tar sin tid. Har fortfarande problem med koncentration, minne och lite hjärndimma, även yrseln kommer ibland när det är för mycket, men det blir bättre och bättre. Tror nog att man får leva med det resten av livet även om det är bättre och bättre.

Idag har jag orkat träna lite igen, vilket är jätteskönt, har varit dålig på det i sommar, orken har väl inte räckt till heller riktigt. Måste få in rutinerna igen nu och ska försöka få till tre dagar i veckan i alla fall. All träning är väl bra även i dom små mängderna, huvudsaken man gör nånting tycker jag :). Men även där tog det lång, lång tid innan man klarade av det. Försöker även ta till lite meditation varje dag, idag blev det hela 25 minuter, jätteskönt. Hjärnan behöver det, fuskar jag några dagar så känner jag oftast av det.

Vitaminer som jag även blivit mycket piggare av är ju extra av omega 3, vitamin D och magnesium.

Jag lider med att se att det är fortfarande så många som blir sjuka i utmattning, det är verkligen inte roligt alls. Jag hoppas att folk lär sig lyssna mer på kroppen, jag ser även på jobbet mitt att folk är superstressade det känns inte alls bra, men man kan inte göra annat än att varna och prata om det. Oftast så kommer utmattning väldigt fort från en dag till annan så kommer man kanske inte upp ur sängen. Det säger bara pang så kraschar man. I mitt fall så kraschade både kropp och hjärna, och jag har kämpat hårt för att komma hit där jag är i dag, har haft många, många bakslag och fått börja om på ruta ett varje gång. NU i november har det gått 4 år sen jag kraschade. Så var rädda om er där ute, det här önskar man ingen annan.

Ha en fin kväll, kram

 

Energikrasch

Efter två tuffa veckor på jobbet så har jag idag noll energi kvar. Så trist detta när man haft sån lång och bra period att man hade energi kvar hela dagen, men så här är det att leva med utmattning. Trodde faktiskt på riktigt att jag inte skulle hamna här igen, eftersom jag mått så bra en lång tid och haft gått om energi, men det är lätt hänt när det blir för mycket att hamna här igen. Sömnen har ju tyvärr varit dålig hela veckan vilket så klart spelar in. Vet inte om det beror på att det är mycket på jobbet eller om det är annat. Har ju sovit bra länge nu vilket gör återhämtningen mycket bättre. Sömnen är ju viktigast av allt,funkar inte den så blir det inget bra alls, det märks ju nu efter denna vecka. Man blir trött väldigt fort om man inte sover ordentligt.

Längtar tills alla är tillbaks från sina semestrar och att allt blir i sin ordning på jobbet igen, som det är nu är det rörigt och lite halvt kaos och då blir det kaos även i min hjärna. Har varit totalt slut när jag kommit hem vid tolv och mest legat hela eftermiddagarna för att återhämta mig. Det känns helt värdelöst när det blir så här, man vill ju vara igång och göra så mycket, men det är bara acceptera och låta det vara som det är. Sol och sommar och man måste ligga på soffan och vila, men så är livet, man har ändå lärt sig det att man måste för att bli piggare igen. Brukar bli lite piggare på kvällen om jag vilat hela eftermiddagen.

Att bara knappt orka jobba sina 50% och sen inte orka nåt mer hemma är ju så värdelöst, det är lätt hänt att man känner sig lite deppig för såna här saker, men jag ska försöka att inte hamna där. Att acceptera är det ända man kan göra, det känns lite lättare när man kan det, men det tar tid att lära sig acceptera denna hemska sjukdom, för mig tog det över två år.

Tyvärr får man nog dras med detta hela livet, det gäller bara att lära sig leva med det, vilket är svårt ibland när det dyker upp saker man inte kan rå på. Man får försöka att inte bli stressad av situationen, för blir jag det blir jag ännu sämre än vad jag är nu.

Min plan var ju att försöka komma upp på 75 % i september men vi får väl se nu i augusti hur det blir, om jag kan styra upp återhämtningen ordentligt så jag fixar det annars lär jag få backa på det ett tag till.

Ha en fin helg, kram

Att ta hand om sig

Det är så viktigt vid utmattningssyndrom, jag har lärt mig det sista tiden, gjorde aldrig det tidigare då hade man mer än fullt upp att ta hand om alla andra. MEN vi är lika viktiga. I den här situationen så är det du som är viktigast.

Hela tiden som sjuk så hade jag dålig självkänsla, man bryr sig för mycket om vad andra tycker och säger. Nu har jag en mycket bättre självkänsla, jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker nu mer. Jag har lärt mig att jag är viktig, lärt mig tycka om mig själv, att inte ser ned på sig själv, man är lika mycket värd som nån annan.

Jag har tagit bort många negativa energier i mitt liv, många negativa människor, det behöver man inte när man är sjuk. Om inte folk förstår så strunta i dom, dom vill inte förstå. Jag vet att man är sårbar i det läget man är i, man behöver inte nån som helst negativitet runt sig.

Försök att se livet som det är just nu, man kan ändå inte skynda på tillfrisknandet speciellt mycket, det har sin gilla gång. Det är som det är och man kan inte göra annat än att acceptera. Jag vet det är inte så enkelt, supersvårt, har ju själv varit där och det tog mig närmare tre år att acceptera. Men nu är jag på god väg till ett tillfrisknande.

Det är en intressant resa jag gjort, man har lärt sig en hel del på vägen. Sakta sakta tar man sig framåt, med myrsteg. Fick lära mig att sakta ner mer, stanna till innan tröttheten är där och vila, jättesvårt jag vet. Jag körde gärna över kroppen, inte mycket men lite till och ännu lite till, men det blev man ju bara sämre av, blev i stället liggandes en dag eller två för att man är envis. Nä nu är det slut på dom dumheterna, nu vilar jag när jag blir trött, inget annat gäller, kör inte över kroppen alls längre.

Att skapa sig rutiner är bra, åtminstone för mig. Vilar mellan en timme upp till en och en halv timme på eftermiddagarna. Lyssnar först på en guidad meditation, allt från tio minuter upp till 30 minuter.

Andningen är jätteviktig, jag gör övningar flera gånger varje dag, märker stor skillnad i huvudet, för mig är det viktigt att göra det varje dag.

Tagit bort dom flesta måstena, har ju inga barn kvar hemma så behöver inte ha så många måsten längre, jag gör det jag känner för, tar dagen som den kommer.

Att vara ute mycket, ta promenader i skogen med hundarna är njutbart, träna på mindfulness, titta vad som händer i naturen, tar vara på ögonblicken. Att höra fåglarna kvittra nu är ju underbart.

Göra nåt man tycker om är viktigt, men nog så svårt när man är deprimerad, när jag var deprimerad tog jag mig inte för nånting, ville ingenting, inte ens det man brukar tycka om var roligt, det var en hemsk period, den hemskaste i mitt liv tror jag. Som tur var så släppte det, med hjälp av antidepressiva som jag sagt ifrån hela första året.

Började få gå på gymmet på rehab och tänkte det var galet, men i små små steg även där så funkade det till slut, blev några bakslag även där och fick backa, men efter ett tag öka på lite. Det gällde att lära känna av vad kroppen orkade, inte köra över den. Att sluta när man är trött. Nu går jag på gymmet två dagar i veckan och det funkar bra, ingen hårdkörning, måste fortfarande vara snäll mot kroppen och köra i den takt man klarar av.

Sen jag fick min diabetes för ca 1,5 år sen fick jag ändra kosten lite, mer grönsaker och frukt, mindre av pasta, ris, potatis mm, äter ibland fullkornspasta och ris. Äta allt med mindre socker i, det är ju socker i allt när man börjar titta. Stoppar i mig lite vitaminer, D vitamin, Omega 3 och magnesium, boostar mig lite extra med sånt jag tror på och även där så har det gjort mig mycket piggare, hjärndimman är borta sen länge och klarare i huvudet. Mattheten i kroppen är borta, nu har jag mer trötthet som går att vila bort, det gjorde det inte tidigare, då var man konstant trött.

Sömnen är ju A och O för att man ska börja läka ordentligt, jag har fortfarande sömnstörningar, men med sömntabletterna har jag nu äntligen fått sova varje natt i flera veckor, och vilken skillnad det blir, får mer energi till annat, man blir så mycket piggare, så viktigt. Har provat sluta ta medicin ett par gånger, men då somnar jag inte ens, så det är i nuläget inte ett alternativ för mig när jag äntligen får sova och må så mycket bättre. Det är ju inte förrän nu man känner att man läker ordentligt, där ser man vad sömnen gör. Vilken skillnad.

Nåt mer kan jag inte komma på att jag gjort just nu, men allt detta har i alla fall gjort mig piggare och det är jag så tacksam över. Nu vill jag bara komma framåt i mitt tillfrisknande :),

Gick tillbaka och tittade i bloggen för ett år sen, då var man inte pigg någonstans, riktigt illa faktiskt, så ge inte upp alla där ute, allt tar sin tid, men man blir sakta bättre. Jag trodde själv ett tag att jag aldrig nånsin skulle bli nåt bättre. Det gick så otroligt mycket upp och ner i måendet. Men nu hoppas jag ändå att det går åt rätt håll.

I dag har jag haft en lite svacka med orken, men har haft så mycket denna vecka med möten,läkarbesök mm, inte mycket vila denna vecka och det känns i kroppen, har bara tagit en skogspromenad med hundarna annars bara vilat mest. Inte mycket sömn i natt heller då halsont har hälsat på, men det går väl över. Ska nog vara fit for fight på måndag morgon igen hoppas jag :).

Ha en fortsatt fin helg, ta hand om er, kram

Hjärntrötthet

Ja den finns där just nu i stort sett hela tiden, otroligt jobbigt faktiskt. Fick bort den ett bra tag faktiskt kanske tom lite över ett år, men nu med sista bakslaget här så kom den tillbaks med en enorm kraft. Har inte orkat läsa tidningar, bloggar eller nåt annat på ett bra tag, det är jobbigt då det är det enda man vill pyssla med när man ligger i denna soffa. I fredags var en något bättre dag, då läste jag några av era bloggar där ute :), men sen blev det lite värre igen tyvärr. Böckerna har jag fått tagit bort igen ett tag det funkar inte alls just nu, det var svårt tidigare med, men någon sida då och då blev det ändå.

Det verkar nästan som att ju fler bakslag man drar på sig desto värre blir det, det känns så. Blir så fort trött i både hjärna och kropp nu igen,fler nya symtom har kommit så som ångest, hjärtklappning, har inte haft några problem alls med det innan. Tog en 40 minuter promenad igår morse med hunden, fick tillbaka den där extrema tröttheten igen, bara avskyr den, det förstör hela dagen. Vissa dagar orkar man gå längre och vissa dagar blir det så här, så tröstlöst då man älskar att vara ute o gå. I morse blev det bara 20 minuters promenad, var nog så jobbigt, fick sakta in riktigt ordentligt för att klara mig hem. Det är riktigt obehagligt när kroppen säger ifrån så här.

Från att ha varit väldigt pigg innan bakslaget till detta är allt annat än kul, hur kan kroppen reagera så kraftigt fast man bröt arbetsträningen så pass tidigt, fattar inte. Det känns ibland ganska hopplöst att försöka komma tillbaka åter igen,det här var ett av dom värre bakslagen, fast jag avbröt så pass tidigt som jag gjorde. Tidigare har jag arbetstränat tills kroppen rasat i hop i en panikattack, bara för att man vill att det bara ska fungera, envis som man är. Men denna gång reagerar kroppen starkt ändå, vilket jag tycker är underligt. Men det är mycket som är underligt med denna sjukdom, det är mycket man inte förstår. När det gäller hjärntröttheten så lyssnade jag på ett inslag tidigare där dom sa att man ska vara ganska påläst för att förstå vad som händer med hjärnan, vad man kan göra för att hjälpa den återhämta sig.Men det är inte så enkelt att hålla på att läsa om det när man redan är hjärntrött :), men jag ska göra ett försök i alla fall, jag vet att meditationen funkar, att bara lägga sig att djupandas är effektivt. Men jag vill försöka läsa på lite mer så man nån gång blir bättre än så här, för det här är skit på riktigt. Att ha såna koncentrationssvårigheter att inte ibland fatta vad folk säger, långa samtal med folk är jättejobbigt, till slut ballar hjärnan ut totalt. Så drygt. Det känns som att om inte hjärnan är ok så är inte kroppen det heller, vet inte om det har nåt samband, men det känns som det för mig i alla fall.

Kan i alla fall säga det att det är inte värt att kämpa på med arbetsträningen om man känner att det inte känns ok, man gör bara sig själv mer illa. Att kämpa emot kroppen är inte bra, det har jag gjort så många gånger nu och se vad som händer. Bakslagen blir bara värre och värre, svårare symtom, tar mycket längre tid med återhämtningen mm. Trodde aldrig baklaget skulle bli så hårt som det blev nu denna gång, att knappt kunna orka en promenad vissa dagar sörjer jag enormt. Att den där extrema tröttheten kommer redan på morgonen och förstör hela dagen. Att försöka förklara för nån hur denna enorma trötthet känns är otroligt svårt, det är bara vi om förstår varann vi som har detta, tror ingen annan kan ens sätta sig in i det. Familjen här hemma ser ju hur trött man blir, man orkar inte hänga med alls i samtalen ibland, ligger som i dvala. För mig är det helt sjukt att jag ibland när jag ska äta mat bara stannar upp och orkar knappt tugga maten färdig bara sitter och stirrar och slutar tugga. Min man märker det varje gång, då säger han bara, jaha tog det stop nu igen, helknäppt hur det kan bli, skrämmande faktiskt.

Ja men det är väl bara fortsätta att ta det lugnt, ta nån promenad i den takt man klarar av helt enkelt. Friskluft klarar jag mig inte utan, blir tokig om jag inte får komma ut. Efter att ha skrivit detta långa inlägg känner så är jag väldans trött i huvudet, blir inte så mycket mer läsning för mig idag.

Ha en fin söndag kväll, kram

Här är några länkar om hjärntrötthet som jag lyssnat och läst.

Hjärnforskaren: Så skadas din hjärna av utbrändhet

Utbrända överläkaren: ”Stressen fräter och gör att hjärnan krymper”

EN PSYKIATERS FUNDERINGAR :Utmattningssyndrom

Ingen bättring

Ingen bättring nånstans just nu, bröt i hop redan i fredags på mindfulnessträningen, allt var jobbigt. När jag kom hem hem i fredags så blev det soffan, totalt slut efter att varit borta sex timmar, låg och halv sov hela kvällen, så trött. Helgen har inte varit ett dugg bättre helt orkeslös, klarade knappt av hundpromenaden, gick väldigt sakta, följde med enbart för att få lite friskluft. Har nån form av inre stress i mig just nu som inte vill försvinna, ont i bröstet, känns som ångest men jag vet inte, har inte haft det tidigare. En viss nedstämdhet finns också just nu. Natten till lördagen hade jag panikångest, gråtattacker, kunde inte sova. Nä just nu känns allt bara skit, finns knappt några ljusglimtar kvar längre. Det blir tufft detta att åter försöka ta sig upp för berget åter igen. Man orkar inte vara glad längre åt nånting nästan. Var ut och gick i skogen nästan en timme igår med hunden, av nån konstig anledning mådde jag något bättre efteråt, vet inte varför, men gillar skogen.

Men idag är det samma visa igen, trött och orkeslös, hjärntrötthet, halsont, nedstämd, har svårt att få bort dom negativa tankarna just nu, ingenting känns kul just nu, men men man får ta dagen som den kommer, köra lite meditation, vila och nån promenad med hunden i snöblasket. Det är svårt att försöka rycka upp sig nu när man var så pigg och alert tidigare, när man trodde man skulle klara av arbetsträningen utan problem, så faller man handlöst åter igen. Tänkte skriva ner några av symtomen jag fortfarande har efter tre år med utmattning. Dom är ganska många fortfarande tyvärr.

Stor trötthet, orkeslös

Trötthet som ej försvinner när man vilar

Problem med sömnen, med medicin funkar det hyfsat, fast man sovit om natten så är man fortfarande jättetrött.

Halsont till och från, hade jag även hela förra vintern

Smärta i leder och muskler

Svaghet i musklerna

Ofta huvudvärk, migrän,hjärntrötthet

Stora koncentrationssvårigheter, minnesproblem, knappt nåt närminne alls

Tål ej stress överhuvudtaget, får yrsel, illamående, skakningar i hela kroppen, panikångest

Viss nedstämdhet hjärtklappning, ångest

Susningar i huvudet i stort sett varje dag

Ljudkänslig

Stelhet i leder

Känslig för kyla, kalla händer och fötter nästan jämt

Ländryggssmärta till och från, även ont i höfter, knän axlar

Diabetes

Ja det finns en del problem fortfarande att jobba med, man gör så gott man kan helt enkelt. Man ska inte dra på sig offerkoftan, jag vet det, men ibland blir det så ändå när man inte mår riktigt bra. Försöker tänka positivt och vara närvarande,men det är svårt vissa dagar när man hamnat i en svacka återigen. Det ska väl förhoppningsvis bli bättre igen.

Ha en fin tisdag i regn och snöblasket, kram

Den tappade orken är inte åter

Nä,precis så är det snarare värre tyvärr. Har haft en tuff vecka med för mycket aktivitet, då blir det så här, man kraschar ordentligt. I måndags hade jag gym på rehab som vanligt, var trött hade ingen ork alls men gjorde så gott jag kunde som jag brukar, sen hade jag besök av svägerskan ett par timmar för hon hade bilen på verkstan. På tisdagen var jag på utbildning fyra timmar inför nästa arbetsträning måste jag genomföra två utbildningar. Det tar extremt på en att sitta och lyssna och förstå och få in i skallen när man har  stora problem med koncentrationen, supersvårt, men det gick. Mitt närminne är = noll så det är inte lätt att minnas allt som sägs.På em var det besiktning av bil och lite handling med mannens hjälp.

Igår var det då gym dags på rehab igen, trött, slut redan innan jag ens börjat, men tog det lugnt och genomförde det jag skulle. Åkte hem och vilade, hundpromenad och dusch, sen tillbaka på rehab för att vara med på en handledning, där det gick ut på att fyra st skulle kolla hur min kropp reagerade på stressreaktioner.

Idag var jag så trött när jag vaknade, haft huvudvärk under natten så bad mannen gå med hunden, hade inte ork till det haft ont i halsen till och från i flera veckor så drygt, hade det hela förra vintern med, ingenting bryter ut bara halsont varje kväll.Försökte dammsuga lite på förmiddagen, tog hand om disken och tvättade ett par maskiner, sen var energin helt slut. Har legat resten av dagen på soffan, tog en lite promenad med hunden på eftermiddagen. Man blir så less på att inte orka, det händer liksom inte så mycket mer . Känns som att man blivit sämre med varje bakslag man fått, man klarar inte ens av hemmet vissa dagar.

I morgon blir åter en tuff dag då jag först har mindfulnessträning, bokat in ett extrapass på gymmet på rehab, vilket var oerhört korkat kan jag tycka nu, sen har jag medicinsk yoga på em, vi får se hur morgondagen blir kanske får boka av gymmet. Har inte alls lust med någonting just nu. Man orkar inte läsa tidningar, bloggar eller nåt annat, är så trött i huvudet just nu. Får hoppas på bättring snart

Ha en fin kväll, kram

En ganska bra dag

Idag känns det riktigt bra hjärntröttheten börjar släppa taget och yrseln har jag inte haft nu på ett par dagar, gick bättre på gymmet igår än vad jag trodde, får hoppas det känns bra imorgon med :). Idag har jag varit pigg hela dagen, helt otroligt vad det kan ändras fort, ja upp och ner hela tiden, galet ,har t.o.m bakat en banankaka, det var inte igår. Tror det gör mycket nytta detta med mindfulness, yoga, meditation och skogspromenader. Har tagit in detta i min vardag nu för tiden, så skönt, ibland bara fem minuter ibland mer, beror på vad man känner för och orkar, men huvudsaken man gör det tror jag. Sömnen är ju också otroligt viktig, sover jag en hel natt mår jag oftast mycket bättre på dagen.

Pausade lite här, så nu har jag ett bra exempel på att energin kan ta slut ganska fort.Två av mina större barn var här och som vanligt så börjar jag busa och härja med dom som jag ibland gör :), började kasta garnnystan på dom 🙂 så vi fick ett litet garnnystan krig här :). Dom är vana vid att mamma flippar ur ibland :)hunden var med på ett hörn här med :)han tyckte också det var kul :), men i alla fall så efter fem minuter blev jag helt slut här, så då var det slut busat för denna gång :). Ja det är bara att försöka tanka i lite ny energi igen :), kul så länge det varade :). Det kan gå ganska fort detta med att energin tar slut, behövs inte så mycket.

Just det här med energin, att den tar slut fort att man måste vara sparsam så den räcker hela dagen, det brukar funka ganska bra när jag är hemma, om jag inte härjar med ungarna som jag gjorde nu idag :). För min del när det gäller min utmattning, så gick jag på reserv energin  väldigt väldigt länge, sa ofta till mannen att jag nu går på reserven igen, att man egentligen inte orkade det man höll på med, men gjorde det ändå. Gör man så väldigt länge så tar tyvärr reservenergin också slut, därför är det svårt för mig att få upp energinivån tillräckligt tror jag, eftersom jag hela tiden får bakslag, men det är bara att kämpa på. Vissa dar går det bra, vissa mindre bra.

Är i alla fall tacksam för att jag fick en bra dag idag, så skönt att inte ha den enorma tröttheten över sig, den är otroligt jobbig. hoppas det fortsätter så nu.

Ha en fin kväll, kram