Gått bra att öka på

Nu har jag jobbat 75 % i en vecka och det funkar jättebra, så skönt att det fortfarande går framåt. Man vilar när man behöver och lyssnar på kroppen, jätteviktigt om man ska orka med. Man har inte så mycket ork till annat nu när man kommer hem, men det får vara så nu. Försöker träna lite dom dagarna jag känner att jag orkar, ett par dagar i veckan. Jag går ju hela dagarna i mitt jobb plus att jag får mina hundpromenader hemma så motion får jag tycker jag.

Idag ska jag in på operation av ett navelbråck som jag fick för nån vecka sen, så nu blir jag hemma ett par veckor igen vilket är jättetråkigt när jag precis kommit igång med 75%. Men det är ju inget att göra åt, det är sånt som händer ibland. Får ju inte lyfta och bära på några veckor vilket jag gör hela dagarna i jobbet.

Hoppas det går bra för er allesammans som kämpar på där ute ♥, det blir bättre så småningom, låt det ta den tid det tar. Jag tappade hoppet många många gånger när jag var som sjukast,alla bakslag man åkte på, men nu går det bara framåt vilket är jätteskönt.

Kram till er alla♥

 

Så tacksam

Det går långt mellan gångerna nu :), men allt flyter bara på nu :). Är så lycklig och tacksam att det funkar med allt just nu. Jobbet funkar utan problem, har även en hel del ork kvar när jag kommer hem :), så himla skönt. Livet har återgått till det normala igen. Umgås med en hel del folk på fritiden, behöver bara gå ut i trädgården så kommer det alltid nån och pratar :), ibland tar vi en fika, ibland en promenad eller så låter vi hundarna röja i trädgården :).

Känner mig så gott som frisk nu, visst har man sina dagar då man blir lite trött, men sätter mig en stund och tar en kaffe sen är man på banan igen :). Det är så mycket man får energi av nu så underbart. Förr tog det mesta energi av en, men nu har man kommit till det läget att man får en massa energi av olika saker man tycker om :). Återhämtningen funkar utmärkt, har lärt mig vad det är :), så viktigt att lyssna på vad kroppen vill och säger, inte köra över den som man hela tiden gjorde förr :). Har haft så mycket att göra sista tiden, så dagarna bara försvinner. Man har jobb, trädgård, hundar, ungar,kompisar ja en massa saker 🙂 och allt detta ger mig sån energi 🙂

Helgen som var var vi upp till fjällen, så härligt, fjällvandrade lite på Flatruet, lagade lite mat på fjället, njöt av natur,renar och bäckar som forsade. Var en del snö kvar på fjällen. I dag har vi varit till Ängsö slott och tittat, en vacker natur där med :).

Hoppas ni tar det lugnt där ute och njuter av allt det fina ute nu. Kom ihåg att lyssna på kroppen, ta bort alla måsten och ta dagen som den kommer :). Man blir piggare med tiden :), det tog några år men nu känns det äntligen som man är på banan igen. Dom symtom jag har kvar är egentligen att minnet fortfarande är mycket försämrat, väldigt glömsk fortfarande. Fortfarande blir jag trött i huvudet av för mycket läsning och att umgås för länge med folk, det funkar men blir trött av det. Ibland består vilan bara av tio minuters kopp kaffe, ibland blir det nån timme :), men oftast så orkar jag nu dagarna utan några större bekymmer :). Sen att få sova hela nätterna är ju det viktigaste, märkte sån stor skillnad när jag äntligen började sova bättre. Har jag ett par dåliga nätter på rad så märks det även skillnad där att orken tryter ganska fort :). Men livet är på rätt håll nu och är så tacksam över det. Tänker inte hamna på fel sida igen, nu tänker jag mig noga för vad som är viktigt för just mig :). Man måste lära sig prioritera sig själv, det var väldigt svårt för mig men nu inga problem.

Lever ett helt annat liv nu än tidigare så lugnt och skönt, ingen stress över nånting, den kommer man nog alltid vara överkänslig mot så försöker undvika det :).

PÅ fredag får vi hem ännu en liten valp på åtta veckor ska bli så kul :), visst var det tufft med förra valpen, men nu är han åtta månader och det funkar jättebra :). Nu får vi ett par jobbiga månader igen :), men det är det värt för dom ger en så mycket energi och glädje :).

Ha en fortsatt fin helg så hörs vi, kram

Allt känns bara toppen just nu

Nu var det längesen jag satt här igen :), man har så mycket för sig nu när värmen kommer, och jag prioriterar fortfarande vila framför data :). Känner mig väldigt pigg just nu faktiskt. Trivs jättebra på jobbet allt fungerar smärtfritt, tänk så mycket det kan göra att bara byta arbetsuppgifter. Hade aldrig orkat gått upp på 50% i jobbet som lokalvårdare, alldeles för tungt jobb för en utmattad kropp.

Ringde min handläggare på FK i fredags och meddelade att jag nu tänker gå upp till 50 % två veckor tidigare än sagt :). I mitt fall så tror jag inte två veckor gör nån skillnad när jag varit sjuk så länge. Nu känns det som att det går framåt hela tiden, man har mer ork nu än tidigare, vilket är otroligt skönt. Vilar en stund efter jobbet sen vilar jag emellan aktiviteterna. Fortsätter gå på gymmet, men tar även längre promenader, så himla skönt att slippa den utmattande känslan som satt i kroppen tidigare. Visst har jag mina sämre dagar fortfarande, framför allt om det varit mycket på jobbet eller om man umgåtts mycket med folk. Blir mer trött i huvudet då än kroppsligt trött. 

Orkar även en hel del i trädgården nu, men lägger in vilan om det behövs. Är ju ute från morgon till kväll när det är så fint som nu. Tar dagen som den kommer och gör det jag känner för, lever ett helt annat liv idag mot tidigare. Tänk att det skulle behövas en kraftig utmattning för att ändra sitt beteende tyvärr. Tidigare sprang man bara på utan att ens tänka, helt galet hur livet var då innan man blev sjuk. Det är så otroligt skönt att bara vara och göra det man känner för, för stunden :).

Men ibland kommer man på sig själv med att ha alldeles för mycket i huvudet, framför allt på morgonen när man sitter i bilen på väg till jobbet. Kommer på mig varje dag med att tänka för mycket i stället för att vara här och nu, så lätt att komma in i gamla banor igen, därför så viktigt för mig att ta denna meditationsstund varje dag.

Delar en länk här om hur viktigt det är att verkligen jobba mycket med sig själv för att kunna tillfriskna. Inte förrän jag fick hjälp att verkligen börja jobba med mig själv och förändra mitt beteende så började jag bli mycket piggare. Men det kan man inte göra med en gång heller, i början är man så pass dålig att det bara är vila som gäller i alla fall i mitt fall. Jag låg länge, länge  flera månader,innan jag började orka saker överhuvudtaget. Att bara ta sig in i duschen tog sin kraft sen orkade man inget mer den dan, så illa kunde det vara, att plocka ur en diskmaskin kunde ta en hel dag. Sömnen är ju också jätteviktig, inte förrän nu sista månaderna har jag börjat sova hela nätterna. Vilken skillnad det blir, man blir så mycket piggare när man får bra sömn. Nu har jag bara hjälp av melatonintabletterna, slutade med zopiklon för några dagar sen och än så länge funkar det jättebra :).

Idag finns ingen stress i mitt liv alls, varken i jobbet eller privatlivet, gör det jag vill och kan för stunden. Tänk om man tänkt steget längre tidigare så hade man kanske sluppit hamna här :), men det blev en tankeställare och förde nåt gott med sig i alla fall.

Ha en fin kväll nu, kram

Att ta hand om sig

Det är så viktigt vid utmattningssyndrom, jag har lärt mig det sista tiden, gjorde aldrig det tidigare då hade man mer än fullt upp att ta hand om alla andra. MEN vi är lika viktiga. I den här situationen så är det du som är viktigast.

Hela tiden som sjuk så hade jag dålig självkänsla, man bryr sig för mycket om vad andra tycker och säger. Nu har jag en mycket bättre självkänsla, jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker nu mer. Jag har lärt mig att jag är viktig, lärt mig tycka om mig själv, att inte ser ned på sig själv, man är lika mycket värd som nån annan.

Jag har tagit bort många negativa energier i mitt liv, många negativa människor, det behöver man inte när man är sjuk. Om inte folk förstår så strunta i dom, dom vill inte förstå. Jag vet att man är sårbar i det läget man är i, man behöver inte nån som helst negativitet runt sig.

Försök att se livet som det är just nu, man kan ändå inte skynda på tillfrisknandet speciellt mycket, det har sin gilla gång. Det är som det är och man kan inte göra annat än att acceptera. Jag vet det är inte så enkelt, supersvårt, har ju själv varit där och det tog mig närmare tre år att acceptera. Men nu är jag på god väg till ett tillfrisknande.

Det är en intressant resa jag gjort, man har lärt sig en hel del på vägen. Sakta sakta tar man sig framåt, med myrsteg. Fick lära mig att sakta ner mer, stanna till innan tröttheten är där och vila, jättesvårt jag vet. Jag körde gärna över kroppen, inte mycket men lite till och ännu lite till, men det blev man ju bara sämre av, blev i stället liggandes en dag eller två för att man är envis. Nä nu är det slut på dom dumheterna, nu vilar jag när jag blir trött, inget annat gäller, kör inte över kroppen alls längre.

Att skapa sig rutiner är bra, åtminstone för mig. Vilar mellan en timme upp till en och en halv timme på eftermiddagarna. Lyssnar först på en guidad meditation, allt från tio minuter upp till 30 minuter.

Andningen är jätteviktig, jag gör övningar flera gånger varje dag, märker stor skillnad i huvudet, för mig är det viktigt att göra det varje dag.

Tagit bort dom flesta måstena, har ju inga barn kvar hemma så behöver inte ha så många måsten längre, jag gör det jag känner för, tar dagen som den kommer.

Att vara ute mycket, ta promenader i skogen med hundarna är njutbart, träna på mindfulness, titta vad som händer i naturen, tar vara på ögonblicken. Att höra fåglarna kvittra nu är ju underbart.

Göra nåt man tycker om är viktigt, men nog så svårt när man är deprimerad, när jag var deprimerad tog jag mig inte för nånting, ville ingenting, inte ens det man brukar tycka om var roligt, det var en hemsk period, den hemskaste i mitt liv tror jag. Som tur var så släppte det, med hjälp av antidepressiva som jag sagt ifrån hela första året.

Började få gå på gymmet på rehab och tänkte det var galet, men i små små steg även där så funkade det till slut, blev några bakslag även där och fick backa, men efter ett tag öka på lite. Det gällde att lära känna av vad kroppen orkade, inte köra över den. Att sluta när man är trött. Nu går jag på gymmet två dagar i veckan och det funkar bra, ingen hårdkörning, måste fortfarande vara snäll mot kroppen och köra i den takt man klarar av.

Sen jag fick min diabetes för ca 1,5 år sen fick jag ändra kosten lite, mer grönsaker och frukt, mindre av pasta, ris, potatis mm, äter ibland fullkornspasta och ris. Äta allt med mindre socker i, det är ju socker i allt när man börjar titta. Stoppar i mig lite vitaminer, D vitamin, Omega 3 och magnesium, boostar mig lite extra med sånt jag tror på och även där så har det gjort mig mycket piggare, hjärndimman är borta sen länge och klarare i huvudet. Mattheten i kroppen är borta, nu har jag mer trötthet som går att vila bort, det gjorde det inte tidigare, då var man konstant trött.

Sömnen är ju A och O för att man ska börja läka ordentligt, jag har fortfarande sömnstörningar, men med sömntabletterna har jag nu äntligen fått sova varje natt i flera veckor, och vilken skillnad det blir, får mer energi till annat, man blir så mycket piggare, så viktigt. Har provat sluta ta medicin ett par gånger, men då somnar jag inte ens, så det är i nuläget inte ett alternativ för mig när jag äntligen får sova och må så mycket bättre. Det är ju inte förrän nu man känner att man läker ordentligt, där ser man vad sömnen gör. Vilken skillnad.

Nåt mer kan jag inte komma på att jag gjort just nu, men allt detta har i alla fall gjort mig piggare och det är jag så tacksam över. Nu vill jag bara komma framåt i mitt tillfrisknande :),

Gick tillbaka och tittade i bloggen för ett år sen, då var man inte pigg någonstans, riktigt illa faktiskt, så ge inte upp alla där ute, allt tar sin tid, men man blir sakta bättre. Jag trodde själv ett tag att jag aldrig nånsin skulle bli nåt bättre. Det gick så otroligt mycket upp och ner i måendet. Men nu hoppas jag ändå att det går åt rätt håll.

I dag har jag haft en lite svacka med orken, men har haft så mycket denna vecka med möten,läkarbesök mm, inte mycket vila denna vecka och det känns i kroppen, har bara tagit en skogspromenad med hundarna annars bara vilat mest. Inte mycket sömn i natt heller då halsont har hälsat på, men det går väl över. Ska nog vara fit for fight på måndag morgon igen hoppas jag :).

Ha en fortsatt fin helg, ta hand om er, kram

Boost möte på EPM

I morgon ska jag träffa dom på EPM en sista gång och prata om hur det gått dessa tre månader som jag inte gått där. Det ska bli roligt att få säga att det går framåt ordentligt nu och mycket är ju deras förtjänst :). Fick mycket verktyg att jobba med där :). Bara det där med gymmet var ett kapitel för sig 🙂 :). Jag tänkte för mig själv att hur fasen ska det gå att börja där, min energi räckte knappt till hundpromenaderna :). Jag gjorde som många andra gör, svor över det hela och tänkte att det kommer inte fungera. Men skam den som ger sig :), visst fick jag bakslag och fick backa även där, men sakta, sakta kunde jag öka på igen. Tror det är viktigt att inte ta ut sig utan göra det man orkar och inget mer. Tidigare var jag envis och skulle bara göra lite till, men då gick det som det gick :). Till slut så lär man sig lyssna på kroppen men för mig har det tagit tid att göra det. Nu kämpar jag på på gymmet här i byn utan problem, har ökat på vikterna med lite grann. Man får öka sakta, sakta. Nu får jag energi av att vara där :), det trodde man inte när man var som sämst, då tyckte man det var dårskap att gå dit :). Men för mig har det funkat, har även utökat hundpromenaderna rejält, så himla skönt :). Allt bara funkar just nu. Har även tagit bort alla måsten i mitt liv, tidigare tyckte jag att jag bara hade en massa måsten, det är inget bra, mådde bara dåligt av det. Man har sållat rejält nu för tiden :). Gör det jag mår bra av och bryr mig mer om mig själv, vilket var svårt tidigare. Då brydde man sig mer om andra.

Helgen flöt på bra, lite trädgårdsarbete i den mån jag orkade, lite kalas och handling, inte så mycket vila egentligen. Har inte vilat efter jobbet dom här två dagarna heller, men har varit pigg ändå :), så det fortsätter åt rätt håll tror jag. Har haft en del annat att göra efter jobbet, idag var jag och tog diabetesprover och i morgon har jag mötet, så det är lite fart och fläkt. Tror mycket gör att jag sover hela nätterna nu och då blir man piggare tror jag. Tidigare så vaknade man flera gånger och då var man halv dö på morgonen. Med ca åtta timmars sömn varje natt så har jag blivit morgonpigg igen, det är rätt skönt. Kliver upp strax innan sex varje morgon, oftast vaknar jag innan klockan.

Dom här två dagarna har jag och hundarna varit ute i stort sett hela dagarna, helt underbart. Lillvovven har kommit på att det är jättekul att gräva i rabatterna :):), matte tycker ju inte att det är lika roligt :). Har så många rabatter här hemma och vit hund och jord är ju ingen bra kombo :). Men men han lär sig väl till slut att han inte får vara där :).

Ha en fin fortsatt kväll, kram

Det fortsätter att gå framåt

Åker till jobbet med ett leende varje dag nu mer, så skönt att det äntligen fungerar, och att jag även har energi kvar när jag kommer hem.

Symtomen minskar sakta men säkert, bara en sån sak som att kunna lyssna på musik, har inte hänt på 3,5 år. Har inte klarat av det alls, jättejobbigt. I tisdags slog jag på spotify och körde lite step up och cykling här hemma, rätt nice faktiskt :). Livet återvänder sakta men säkert. Koncentrationsförmågan är bättre, kan ta in lite mer av det folk pratar om, minnet är något bättre men långt ifrån bra, och det tror jag väl tyvärr kommer att bestå, det får tiden utvisa :). Likaså stresskänsligheten den är lika som tidigare, därför så skönt att fått ett stressfritt jobb där jag kan jobba i min takt. Det som fortfarande är ett stort problem är sömnstörningarna, måste fortsätta ta mina sömntabletter för att kunna få sova ordentligt, men det får vara så nu, det är ju inte förrän sista månaderna som jag verkligen sover ordentligt hela nätterna och det är väl då man börjar läka ordentligt. Men är fortfarande inte utvilad när jag vaknar, tar sin tid att vakna till. Värken i kroppen är betydligt mindre, tidigare hade jag ont dag som natt varje dag, och det om nåt tar enormt med energi. Fortsätter gå på zonterapi var åttonde vecka ungefär, det är väl gränsen innan jag börjar känna av värken igen, men fortfarande inte alls som tidigare, vilket är otroligt skönt.

Idag har jag klarat av att plocka och städa undan lite efter jobbet, tog en långpromenad med hundarna, sen la jag mig och somnade en stund :), sen är jag som ny och kan fortsätta lite till. Nu blir det mer den normala tröttheten som går att vila bort, så skönt att man börjar märka större skillnad. Känns som det finns flera grader av olika trötthet när det gäller utmattning.

Fortsätter ta hand om mig och prioriterar mig själv först, det hände ju aldrig tidigare, fortsätter promenera, meditera, träna, gör andningsövningar flera gånger varje dag vilket jag tror är det viktigaste av allt, att andas på rätt sätt. Har tagit det som en vana att göra det när jag åker till jobbet varje morgon :). Det är bra att ha rutiner, då blir det oftast av, annars är det lätt att glömma. Men det tar sin tid att få in rutiner med :), det är absolut inte lätt när man är som sjukast.

Ta hand om er allesammans och kämpa på, ha en fin kväll, kram

Rehabmöte

Haft kalas i helgen med mycket folk, var så enormt trött i lördags så la mig och vila innan allt folk kom. Känner ändå att återhämtningen funkar väldigt bra nu. Förr kunde man vila hela dagarna men var fortfarande väldigt trött, tröttheten gav sig liksom inte.

I går hade jag rehab möte igen, både läkaren och handläggaren blev väldigt glada över att jag fått andra uppgifter och att det funkade så bra :). Handläggaren frågade mig om hur lång tid jag trodde jag behövde för att jobba 25% innan jag skulle öka till 50%, ja sa jag minst 2,5-3 månader, det är ju inte lätt att säga, jag vet ju hur det slutat tidigare. Det är ju liksom dubbel arbetstid,det är inte lätt när man har en utmattning i kroppen. Men med detta jobb jag har nu så hoppas jag att det ska lyckas bättre :), jag ger aldrig upp, det ska gå till slut :),i morse var jag så glad när jag åkte till jobbet att jag sjung i bilen, haha har väl inte hänt på ett antal år då man varit otroligt ljudkänslig, en härlig känsla var det :). Jag kan tycka att det ibland är ett problem att se så pigg ut, att vara glad, positiv kan få folk att tro att man är piggare än vad man är. Men det är ju kroppen som inte vill hänga med riktigt, huvudet vill ibland mer än vad kroppen orkar,det gäller att få läkare, försäkringskassan och folk att förstå det.

Jag var ju dum nog varje gång att kämpa på för mycket tills att jag till slut fick panikångest, man tänkte ju bara att men det blir bättre i morgon, men så var det inte riktigt. Fick nu påpekande av både läkare och handläggare att säga till och avbryta i tid om det inte funkar, att inte vara för snäll mot arbetsgivaren, som jag så många gånger varit. Men nu vill jag inte hamna i nån mer svacka så nu kommer jag att säga ifrån om det blir för mycket.

Ska nu jobba 25% till sista maj,sen blir det att prova 50% fram till semestern i juni och hela augusti då vi ska ha ett nytt möte och utvärdera det hela, om jag kan gå upp ännu ett steg eller om jag ska vara kvar på 50%. Dom är väldigt samarbetsvilliga tycker jag. Handläggaren sa ju det med att i mitt fall så spelar det ingen roll vilken arbetsuppgift jag har så måste det få gå sakta framåt nu om jag ska lyckas, så är glad att dom samarbetar. Även om jag fått gå mot hela arbetsmarknaden så hade det i alla fall kanske inte funkat, det måste få ta tid, tror dom insett det 🙂 efter alla bakslag jag haft och ett bollande fram och tillbaks utan resultat. Men nu får dom ett bra resultat när dom jobbar på rätt sätt :).

Såg häromdagen att dom skulle ta bort denna idioti att ta bort sjukpenningen för folk, hoppas dom börjar förstå allvaret i det dom sysslar med, att folk inte blir friskare av att bli utan pengar. Utmattningssyndrom ökar ju hela tiden känns det som fortfarande. Arbetsgivarna måste börja ta tag i problemen, det kan ju inte vara billigt att låta folk vara sjukskrivna i flera år, men ibland verkar dom inte bry sig tror jag.

Var rädda om er där ute, ha en jättefin kväll, kram ♥

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

God morgon

Dagarna och veckorna går så fort nu. Det går fortsatt bra att arbetsträna :), har inte börjat med nya arbetsuppgifterna ännu men inom ett par veckor så.Tröttheten brukar komma smygandes framåt torsdag,fredag, sen nu under två lördagar har jag varit totalt slut och bara varit liggandes mest hela dagen. Så nog märks det allt att man börjat jobba :). Söndagen brukar jag vara piggare. Fortsätter att prioritera ca 45 minuters vila när jag kommer hem, oftast med en guidad meditation, tycker det är så skönt att ligga och lyssna på det. Det har hjälpt mig väldigt mycket detta med meditation och andningsövningar. Man blir mycket piggare i huvudet, det var väldigt svårt i början detta med meditation, man hade svårt att koncentrera sig, tankarna for överallt, men det funkar till slut :). Därför tycker jag det är lättare med guidad meditation, då far inte tankarna iväg på samma sätt :).

Fortsätter även att gå till gymmet två dagar i veckan, ingen hård träning,måste lyssna in kroppen vad den orkar, vågar fortfarande inte utmana och ta i för hårt, vill inte bli sämre pga av det som jag blivit tidigare. Tycker huvudsaken är att man gör något i alla fall. Nu har jag ju kommit dit att jag klarar av det, men det tog lång,lång tid innan man orkade röra sig med promenader och lite träning, fick som sagt ofta bakslag även av detta,därför har jag svårt att våga prova ta ut svängarna för mycket, men det kommer väl :), lagom är bäst :).

Man har varit sjuk så länge nu att man lär sig känna av kroppen ordentligt, vad man klarar och inte klarar. I går och i förrgår var det ett jäkla väder att köra i, usch och fy, var helt slut bara av att åka fyra mil i ovädret, dessutom höll jag på att krocka i går så fick väja ner i diket en bit, men kunde ta mig därifrån själv.Idag är det också väldigt halt men inget oväder i alla fall :).

I helgen ska vi åka upp till dottern i Sundsvall så hoppas inte på oväder då. Nu ska jag ta mig till jobbet. Lägger in lite länkar om meditation här och här:).

Ha en fin dag,kram

Äntligen

Bättre besked kunde jag inte få :), äntligen börjar arbetsgivaren lyssna. Är så lycklig just nu :), nu kan allt bara bli bättre :). Fick besked i går om helt nya arbetsuppgifter är på gång. På förra mötet frågade dom mig om jag kunde tänka mig göra nåt helt annat och då kom jag själv med ett förslag som dom nu verkar ha godkänt :). Helt galet,det trodde jag faktiskt aldrig då det strulat så mycket under mina år som sjuk, alldeles för många bakslag. Det här tror jag på, att jag tom kan komma upp i arbetstid betydligt fortare förhoppningsvis. Det känns så bra just nu mot vad det gjorde förra veckan, då jag fullständigt tappade sugen för allt. Det var en otroligt tung vecka.

Städning är ett tungt yrke, det går inte alls lika fort som tidigare allt går fortfarande i slowmotion när jag är igång. Är ofta väldigt, väldigt trött när jag kommer hem och det är då dom där hemska tankarna kommer igen, blir deprimerad av att bli så vansinnigt trött. Just då vill man ingenting, man funderar liksom, är det så här livet ska vara, så jävla värdelöst tänker man, man har liksom inget liv. Arbetstränar två timmar om dagen och sen inte orka nåt mer, vad är det för liv liksom. såna dagar gillar jag inte, men ibland dyker dom liksom upp. Som tur är så går det över lika fort.

Fokus på återhämtning, meditation och lite träning i den mån man orkar. Denna vecka började betydligt bättre, med det beskedet, ska arbetsträna nu fram till 6 e mars, då är det möte, sen förhoppningsvis kommer jag börja arbeta 25 %, ser fram mot det, ska få bli chafför i stället, det ska bli riktigt roligt. Det har jag varit tidigare i många år så det är inget nytt för mig. Ett fritt och bra jobb, ingen stress så underbart :). Får hoppas det kommer gå vägen, man får fortsätta ta hand om sig med mycket återhämtning, det har blivit det viktigaste i mitt liv nu. Fanns inte alls tidigare, då bara körde man på helt utan pauser. fördelen nu är ju att man har vuxna barn så man har bara sig själv att tänka på nu.

I dag satt jag ute och käkade mat i solen så himla skönt 🙂 i februari, tror jag är rekord för min del :), sen bjöd jag hem folk på fika här, då satt vi med ute :). Härliga dagar nu.