Blivit en lite dipp

Hej allesammans

Har nu jobbat full tid i tre månader och det funkar sådär just nu, har brutit ihop ett antal gånger sista tiden på jobbet, vilket är trist. Har blivit en del stress och press sista veckorna pga att jag varit sjuk ett par vändor i kraftiga förkylningar och då har folk som gjort mitt jobb inte skött sig ordentligt vilket innebär att jag fått slitit häcken av mig och det blev inget bra tyvärr,känner sig som en gammal trasa när man kommer hem. Blivit stressad och haft för mycket att göra vilket har inneburit att jag fått allvarliga problem med sömnen igen. Den här veckan har varit hemsk har legat vaken två nätter helt utan sömn och vissa nätter väldigt orolig sömn. I torsdags var jag så trött att jag bröt ihop, totalt slut i kroppen av allt.

Har haft mina funderingar ett tag om man ska gå ner i tid till 75% ett tag igen, men vi får se, jättetrist att fått problem med sömnen igen, inte ens sömntabletterna fungerar just nu. Fick ringa läkaren och höra vad jag skulle göra, då fick jag rådet att öka på med en halv tablett till vilket fungerat ganska bra sista två nätterna. Jag slutade ju helt med tabletterna en längre tid, så synd att behöva börja igen, men det är väl så här det kommer att vara säkert, att man får ta till tabletter ibland.

Skidåkningen blev det inget mer av heller sista vändan jag åkte höll jag på att svimma och visste knappt hur jag skulle ta mig hem, jösses, kroppen la av helt och hållet. Så just nu känns allt ganska jobbigt, man jobbar, äter och sover, orkar knappt med något umgänge alls. Man får säga ifrån mycket nu bland vännerna , det känns trist men när man inte orkar, man måste se sig själv i första rummet, och det har jag verkligen lärt mig med tiden att göra. Man är långtifrån frisk från detta, man ser hur det går när det blir för mycket, skulle så gärna vilja ut och motionera lite, men det kanske kommer så småningom.

Livet har verkligen blivit annorlunda efter utmattningen, under tiden man var hemma under sista året så kunde man samla på sig lite energi, men nu när man jobbat full tid ett tag så har även den lilla,lilla reserven gått åt igen. Full av energi kommer man väl aldrig få igen, men det är bara fortsätta att återhämta sig så gått det går. Det tråkiga kan jag tycka är att folk verkar tro att man är fullt frisk när man börjat jobba full tid, både vänner och kollegor verkar tro att man orkar hur mycket som helst vilket man inte gör. Man får vara tacksam för varje dag man tar sig till jobbet, kommer nog ta ett antal år till innan man känner sig hyfsat frisk, bara kämpa på :).

 

Vill önska alla en riktigt fin påsk med mycket sol :), kram

Annonser

Energikrasch

Efter två tuffa veckor på jobbet så har jag idag noll energi kvar. Så trist detta när man haft sån lång och bra period att man hade energi kvar hela dagen, men så här är det att leva med utmattning. Trodde faktiskt på riktigt att jag inte skulle hamna här igen, eftersom jag mått så bra en lång tid och haft gått om energi, men det är lätt hänt när det blir för mycket att hamna här igen. Sömnen har ju tyvärr varit dålig hela veckan vilket så klart spelar in. Vet inte om det beror på att det är mycket på jobbet eller om det är annat. Har ju sovit bra länge nu vilket gör återhämtningen mycket bättre. Sömnen är ju viktigast av allt,funkar inte den så blir det inget bra alls, det märks ju nu efter denna vecka. Man blir trött väldigt fort om man inte sover ordentligt.

Längtar tills alla är tillbaks från sina semestrar och att allt blir i sin ordning på jobbet igen, som det är nu är det rörigt och lite halvt kaos och då blir det kaos även i min hjärna. Har varit totalt slut när jag kommit hem vid tolv och mest legat hela eftermiddagarna för att återhämta mig. Det känns helt värdelöst när det blir så här, man vill ju vara igång och göra så mycket, men det är bara acceptera och låta det vara som det är. Sol och sommar och man måste ligga på soffan och vila, men så är livet, man har ändå lärt sig det att man måste för att bli piggare igen. Brukar bli lite piggare på kvällen om jag vilat hela eftermiddagen.

Att bara knappt orka jobba sina 50% och sen inte orka nåt mer hemma är ju så värdelöst, det är lätt hänt att man känner sig lite deppig för såna här saker, men jag ska försöka att inte hamna där. Att acceptera är det ända man kan göra, det känns lite lättare när man kan det, men det tar tid att lära sig acceptera denna hemska sjukdom, för mig tog det över två år.

Tyvärr får man nog dras med detta hela livet, det gäller bara att lära sig leva med det, vilket är svårt ibland när det dyker upp saker man inte kan rå på. Man får försöka att inte bli stressad av situationen, för blir jag det blir jag ännu sämre än vad jag är nu.

Min plan var ju att försöka komma upp på 75 % i september men vi får väl se nu i augusti hur det blir, om jag kan styra upp återhämtningen ordentligt så jag fixar det annars lär jag få backa på det ett tag till.

Ha en fin helg, kram

Nya arbetsuppgifter

Ja då var veckan avklarad med nya arbetsuppgifter, som mest består av att köra ut och hämta tvätt :).Det har funkat väldigt bra, väldigt trött i huvudet av att läsa lite kartor här och där, kör lite fel här och där :), kan vara lite frustrerande, men i det stora hela har det gått bra :). Har tre till fyra ställen om dagen än så länge, det är ju fortfarande arbetsträning det handlar om, förhoppningsvis sista veckan. På måndag har jag nytt möte med arbetsgivaren, läkaren och Fk. Hoppas kunna börja arbeta två timmar med lön från och med nästa vecka :). Det kommer funka bra sen när man lärt sig alla ställen, lite jobbigt för hjärnan nu bara, men mycket mindre slit för kroppen jämfört med städning. Är väldigt trött när jag kommer hem så en timmes vila behövs.

Hoppade över vilan idag vilket inte var så bra, var trött efter en veckas nytt arbete, men hade lite mycket att göra idag då vi ska ha kalas och folk här hela helgen. Blir väldigt sur och grinig när jag är trött och inte orkar. Det märks fortfarande att man inte orkar så mycket ännu, det blir jobb men inte så mycket mer. Men det ska väl bli bättre så småningom. Är väldigt tacksam för att arbetsgivaren gett mig nya uppgifter, det var jag som föreslog detta och dom köpte det :). Har fått höra att dom kommer utöka tjänsten när jag väl är så pass pigg att jag kan utöka :), känns jättebra.

Nu ska jag titta till karln som står och gör smörgåstårtor som vi ska ha till morgondagen :). Har haft soffhäng hela kvällen nu, kände att jag verkligen behövde det efter denna dag.

Ha en fin helg, kram

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

Fortsätter upp och ner

Har varit extremt trött under helgen, fast jag sovit bra ett par nätter nu. I går gjorde jag absolut ingenting, hade inte orken till nåt mer än att brodera en lite stund på kvällen.

I fredags gick jag och en vän som också har hundar en lång vända i spåret direkt efter min arbetsträning, det var ju inget smart drag kände jag. En timme och tio minuter blev galet för mycket tydligen, jag kände inte så mycket när jag kom hem, men blev desto tröttare under kvällen och hela dagen igår. Jag antar att det var promenaden som gjorde mig så trött, men i och för sig kan det vara arbetsträningen med men har svårt att tro det då jag inte arbetar så hårt, men säkert en kombination. Det blir inte en sån lång promenad mer på ett tag, inte värt att bli så trött hela helgen av det.

Var trött och på dåligt humör hela förmiddagen i dag med trots bra sömn under natten. Det är knepigt det där att man inte är pigg vissa dagar fast man sover bra, märkligt. Ska bli intressant att se vad proverna och läkaren säger på fredag om min sköldkörtel då detta med sömnstörning och trötthet är symtom på det med. Jag hoppas att det inte är några problem, men skönt att dom ändå kollar upp det. Det slår sig direkt på humöret när man är trött tyvärr, man ilsknar till direkt vid minsta fel, det gjorde jag aldrig tidigare.

 

Har varit på kalas idag, var väldigt nära att ställa in då jag var så trött, men valde ändå att åka. Är lite piggare nu i kväll, vilket känns bra då jag ska arbeta i morgon igen. Delar här en länk om stress och hjärnan, ganska intressant. Själv mediterar jag varje dag och märker skillnad, tycker det är jättebra :).

Ha en fin kväll, kram

 

Detta med sömnstörningar

Så himla jobbigt att inte få sova vissa nätter, med flera nätter på rad så blir man ju helt seg i huvudet, man kan ju inte tänka klart för fem öre. Har haft dessa problem sen långt innan jag blev ordentligt sjuk, med all säkerhet så var det väl mycket därför jag blev sjuk i utmattningssyndrom plus all stress man utsattes för i jobbet, och ingen om helst återhämtning under kvällarna.

Fick nu senast prova ny sorts melatonin tablett mot sömnen men den hjälper inte nämnvärt någonting. Men jag ska ge det några veckor så får vi se, men när man inte sover ordentligt så blir ju hela dagen lidandes. Jobbet går trögare för att man är trött i huvudet, sen orkar man ingenting när man kommer hem. Dagarna blir så himla tråkiga när man inte orkar nåt hemma, för man vill ju som vanligt mer än man orkar. Men jag prioriterar vilan i första hand nu så arbetsträningen ska fungera. Men att man inte får nån ordning på detta, ibland funderar jag på om man förstör sömnrytmen ännu mer genom medicinen, men jag vet inte. Har ju provat att vara utan med ibland och då somnar man inte alls istället. Jag hoppas verkligen inte att detta ska hålla i sig resten av livet. Jag vet att har man problem med sköldkörteln så kan man ha stora sömnbesvär mer. Ska ju kolla upp dessa knutor jag har på sköldkörteln nu i februari, om det är det som gör detta.

Ska man orka jobba så måste det ju funka med sömnen, man vaknar ibland redan vid två och inte kan somna om, rena vansinnet. Ja nog med dessa bekymmer nu.

Arbetsträningen funkar helt ok, har fått ett lugnt ställe på en lugn skola, så helt ok :)Får se vad dom hittar på när man sen ska jobba 25 %, det blir avstämningsmöte med läkare och Fk i slutet på februari. Har även skaffat årskort på gymmet här i byn, även gubben ska gå med :), så två dagar i veckan blir det där, sen om man orkar så blir det lite hemma med. Vill försöka jobba mycket med mig själv nu när jag inte går på rehab längre, det gäller att använda verktygen jag fick där :).

Ha nu en fin kväll, kram

Rolig och tuff helg

Efter en rätt bra vecka med arbetsträning trots trötthet, så reste vi i helgen till Sundsvall, då dottern flyttade upp sina möbler till den större lägenheten dom nu fått. En jättefin lägenhet ganska nära stan. Blev bjudna på restaurang på lördagskvällen efter lite skruvande av möbler.

Natten till söndagen sov jag just ingenting. Hade så sjukt ont i armarna, det var länge sen jag hade sån smärta som då. Tidigare i sjukdomen hade jag ständig smärta i olika delar av kroppen. Men denna smärta alltså, går inte och beskriva, ingenting hjälper mot den heller, bara stå ut. Kände redan när vi var på väg hem från restaurangen hur det börja värka i handlederna, som sen blev mycket värre under natten, spred sig ända upp på armarna. På morgonen hade jag så ont att jag inte kunde ligga still, visste inte vart jag skulle ta vägen, en hemsk smärta. Som tur är har den nu försvunnit. Går ju på zonterapi för min smärta, så har inte så ont längre, men nu gjorde vi ett uppehåll på ca tio veckor, och det blev ju inte så bra, måste gå lite tätare igen tror jag, för denna smärta vill man inte uppleva, man kan bli tokig för mindre.

 

På söndagen bjöd dom på en rejäl frukost med nybakt bröd från konditoriet där hon jobbar, mycket gott :). Fick även göra ett besök på konditoriet innan vi åkte hem, det var kul :), ägarna var ute på gården så dom öppnade och vi fick kika lite, jättetrevligt var det.

Blev en väldigt lång resa hem då vi åkte via Dalarna hem, med hennes en kompis som bodde där som var med  upp. Men jösses vilka halkiga vägar det var, satt och körde i 40,50 vissa sträckor, jättedrygt, trodde aldrig vi skulle komma hem. Men efter 8,5 timmar i bil så var vi äntligen hemma, galet trött.

Var väldigt trött på jobbet idag, skönt att mannen tog hundarna runt lunch så jag kunde vila i stället. Ska göra så hela veckan får se om jag får lite mer energi. Nu under kvällen har jag varit rätt pigg ändå :). Är så inne i en kreativ period nu, vill brodera en massa saker, men det tar sån tid att brodera, men det får göra det :), huvudsaken det är roligt. Synd att man inte orkar varje dag, nu var det flera dagar sen jag broderade. Men just nu får det vara så, det är ju som roligast när man är pigg. Man får sån energi av att göra nåt man verkligen gillar. Det tog några år innan man orkade ta tag i saker man tycker om att göra. Men nu är det inga problem längre, vilket är jätteskönt.

Ha en fortsatt fin kväll och en bra tisdag :), kram