Blivit en lite dipp

Hej allesammans

Har nu jobbat full tid i tre månader och det funkar sådär just nu, har brutit ihop ett antal gånger sista tiden på jobbet, vilket är trist. Har blivit en del stress och press sista veckorna pga att jag varit sjuk ett par vändor i kraftiga förkylningar och då har folk som gjort mitt jobb inte skött sig ordentligt vilket innebär att jag fått slitit häcken av mig och det blev inget bra tyvärr,känner sig som en gammal trasa när man kommer hem. Blivit stressad och haft för mycket att göra vilket har inneburit att jag fått allvarliga problem med sömnen igen. Den här veckan har varit hemsk har legat vaken två nätter helt utan sömn och vissa nätter väldigt orolig sömn. I torsdags var jag så trött att jag bröt ihop, totalt slut i kroppen av allt.

Har haft mina funderingar ett tag om man ska gå ner i tid till 75% ett tag igen, men vi får se, jättetrist att fått problem med sömnen igen, inte ens sömntabletterna fungerar just nu. Fick ringa läkaren och höra vad jag skulle göra, då fick jag rådet att öka på med en halv tablett till vilket fungerat ganska bra sista två nätterna. Jag slutade ju helt med tabletterna en längre tid, så synd att behöva börja igen, men det är väl så här det kommer att vara säkert, att man får ta till tabletter ibland.

Skidåkningen blev det inget mer av heller sista vändan jag åkte höll jag på att svimma och visste knappt hur jag skulle ta mig hem, jösses, kroppen la av helt och hållet. Så just nu känns allt ganska jobbigt, man jobbar, äter och sover, orkar knappt med något umgänge alls. Man får säga ifrån mycket nu bland vännerna , det känns trist men när man inte orkar, man måste se sig själv i första rummet, och det har jag verkligen lärt mig med tiden att göra. Man är långtifrån frisk från detta, man ser hur det går när det blir för mycket, skulle så gärna vilja ut och motionera lite, men det kanske kommer så småningom.

Livet har verkligen blivit annorlunda efter utmattningen, under tiden man var hemma under sista året så kunde man samla på sig lite energi, men nu när man jobbat full tid ett tag så har även den lilla,lilla reserven gått åt igen. Full av energi kommer man väl aldrig få igen, men det är bara fortsätta att återhämta sig så gått det går. Det tråkiga kan jag tycka är att folk verkar tro att man är fullt frisk när man börjat jobba full tid, både vänner och kollegor verkar tro att man orkar hur mycket som helst vilket man inte gör. Man får vara tacksam för varje dag man tar sig till jobbet, kommer nog ta ett antal år till innan man känner sig hyfsat frisk, bara kämpa på :).

 

Vill önska alla en riktigt fin påsk med mycket sol :), kram

Annonser

Energikrasch

Efter två tuffa veckor på jobbet så har jag idag noll energi kvar. Så trist detta när man haft sån lång och bra period att man hade energi kvar hela dagen, men så här är det att leva med utmattning. Trodde faktiskt på riktigt att jag inte skulle hamna här igen, eftersom jag mått så bra en lång tid och haft gått om energi, men det är lätt hänt när det blir för mycket att hamna här igen. Sömnen har ju tyvärr varit dålig hela veckan vilket så klart spelar in. Vet inte om det beror på att det är mycket på jobbet eller om det är annat. Har ju sovit bra länge nu vilket gör återhämtningen mycket bättre. Sömnen är ju viktigast av allt,funkar inte den så blir det inget bra alls, det märks ju nu efter denna vecka. Man blir trött väldigt fort om man inte sover ordentligt.

Längtar tills alla är tillbaks från sina semestrar och att allt blir i sin ordning på jobbet igen, som det är nu är det rörigt och lite halvt kaos och då blir det kaos även i min hjärna. Har varit totalt slut när jag kommit hem vid tolv och mest legat hela eftermiddagarna för att återhämta mig. Det känns helt värdelöst när det blir så här, man vill ju vara igång och göra så mycket, men det är bara acceptera och låta det vara som det är. Sol och sommar och man måste ligga på soffan och vila, men så är livet, man har ändå lärt sig det att man måste för att bli piggare igen. Brukar bli lite piggare på kvällen om jag vilat hela eftermiddagen.

Att bara knappt orka jobba sina 50% och sen inte orka nåt mer hemma är ju så värdelöst, det är lätt hänt att man känner sig lite deppig för såna här saker, men jag ska försöka att inte hamna där. Att acceptera är det ända man kan göra, det känns lite lättare när man kan det, men det tar tid att lära sig acceptera denna hemska sjukdom, för mig tog det över två år.

Tyvärr får man nog dras med detta hela livet, det gäller bara att lära sig leva med det, vilket är svårt ibland när det dyker upp saker man inte kan rå på. Man får försöka att inte bli stressad av situationen, för blir jag det blir jag ännu sämre än vad jag är nu.

Min plan var ju att försöka komma upp på 75 % i september men vi får väl se nu i augusti hur det blir, om jag kan styra upp återhämtningen ordentligt så jag fixar det annars lär jag få backa på det ett tag till.

Ha en fin helg, kram

Allt känns bara toppen just nu

Nu var det längesen jag satt här igen :), man har så mycket för sig nu när värmen kommer, och jag prioriterar fortfarande vila framför data :). Känner mig väldigt pigg just nu faktiskt. Trivs jättebra på jobbet allt fungerar smärtfritt, tänk så mycket det kan göra att bara byta arbetsuppgifter. Hade aldrig orkat gått upp på 50% i jobbet som lokalvårdare, alldeles för tungt jobb för en utmattad kropp.

Ringde min handläggare på FK i fredags och meddelade att jag nu tänker gå upp till 50 % två veckor tidigare än sagt :). I mitt fall så tror jag inte två veckor gör nån skillnad när jag varit sjuk så länge. Nu känns det som att det går framåt hela tiden, man har mer ork nu än tidigare, vilket är otroligt skönt. Vilar en stund efter jobbet sen vilar jag emellan aktiviteterna. Fortsätter gå på gymmet, men tar även längre promenader, så himla skönt att slippa den utmattande känslan som satt i kroppen tidigare. Visst har jag mina sämre dagar fortfarande, framför allt om det varit mycket på jobbet eller om man umgåtts mycket med folk. Blir mer trött i huvudet då än kroppsligt trött. 18302214_1429262093817539_1443927511_n

Orkar även en hel del i trädgården nu, men lägger in vilan om det behövs. Är ju ute från morgon till kväll när det är så fint som nu. Tar dagen som den kommer och gör det jag känner för, lever ett helt annat liv idag mot tidigare. Tänk att det skulle behövas en kraftig utmattning för att ändra sitt beteende tyvärr. Tidigare sprang man bara på utan att ens tänka, helt galet hur livet var då innan man blev sjuk. Det är så otroligt skönt att bara vara och göra det man känner för, för stunden :).

Men ibland kommer man på sig själv med att ha alldeles för mycket i huvudet, framför allt på morgonen när man sitter i bilen på väg till jobbet. Kommer på mig varje dag med att tänka för mycket i stället för att vara här och nu, så lätt att komma in i gamla banor igen, därför så viktigt för mig att ta denna meditationsstund varje dag.

Delar en länk här om hur viktigt det är att verkligen jobba mycket med sig själv för att kunna tillfriskna. Inte förrän jag fick hjälp att verkligen börja jobba med mig själv och förändra mitt beteende så började jag bli mycket piggare. Men det kan man inte göra med en gång heller, i början är man så pass dålig att det bara är vila som gäller i alla fall i mitt fall. Jag låg länge, länge  flera månader,innan jag började orka saker överhuvudtaget. Att bara ta sig in i duschen tog sin kraft sen orkade man inget mer den dan, så illa kunde det vara, att plocka ur en diskmaskin kunde ta en hel dag. Sömnen är ju också jätteviktig, inte förrän nu sista månaderna har jag börjat sova hela nätterna. Vilken skillnad det blir, man blir så mycket piggare när man får bra sömn. Nu har jag bara hjälp av melatonintabletterna, slutade med zopiklon för några dagar sen och än så länge funkar det jättebra :).

Idag finns ingen stress i mitt liv alls, varken i jobbet eller privatlivet, gör det jag vill och kan för stunden. Tänk om man tänkt steget längre tidigare så hade man kanske sluppit hamna här :), men det blev en tankeställare och förde nåt gott med sig i alla fall.

Ha en fin kväll nu, kram

Att ta hand om sig

Det är så viktigt vid utmattningssyndrom, jag har lärt mig det sista tiden, gjorde aldrig det tidigare då hade man mer än fullt upp att ta hand om alla andra. MEN vi är lika viktiga. I den här situationen så är det du som är viktigast.

Hela tiden som sjuk så hade jag dålig självkänsla, man bryr sig för mycket om vad andra tycker och säger. Nu har jag en mycket bättre självkänsla, jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker nu mer. Jag har lärt mig att jag är viktig, lärt mig tycka om mig själv, att inte ser ned på sig själv, man är lika mycket värd som nån annan.

Jag har tagit bort många negativa energier i mitt liv, många negativa människor, det behöver man inte när man är sjuk. Om inte folk förstår så strunta i dom, dom vill inte förstå. Jag vet att man är sårbar i det läget man är i, man behöver inte nån som helst negativitet runt sig.

Försök att se livet som det är just nu, man kan ändå inte skynda på tillfrisknandet speciellt mycket, det har sin gilla gång. Det är som det är och man kan inte göra annat än att acceptera. Jag vet det är inte så enkelt, supersvårt, har ju själv varit där och det tog mig närmare tre år att acceptera. Men nu är jag på god väg till ett tillfrisknande.

Det är en intressant resa jag gjort, man har lärt sig en hel del på vägen. Sakta sakta tar man sig framåt, med myrsteg. Fick lära mig att sakta ner mer, stanna till innan tröttheten är där och vila, jättesvårt jag vet. Jag körde gärna över kroppen, inte mycket men lite till och ännu lite till, men det blev man ju bara sämre av, blev i stället liggandes en dag eller två för att man är envis. Nä nu är det slut på dom dumheterna, nu vilar jag när jag blir trött, inget annat gäller, kör inte över kroppen alls längre.

Att skapa sig rutiner är bra, åtminstone för mig. Vilar mellan en timme upp till en och en halv timme på eftermiddagarna. Lyssnar först på en guidad meditation, allt från tio minuter upp till 30 minuter.

Andningen är jätteviktig, jag gör övningar flera gånger varje dag, märker stor skillnad i huvudet, för mig är det viktigt att göra det varje dag.

Tagit bort dom flesta måstena, har ju inga barn kvar hemma så behöver inte ha så många måsten längre, jag gör det jag känner för, tar dagen som den kommer.

Att vara ute mycket, ta promenader i skogen med hundarna är njutbart, träna på mindfulness, titta vad som händer i naturen, tar vara på ögonblicken. Att höra fåglarna kvittra nu är ju underbart.

Göra nåt man tycker om är viktigt, men nog så svårt när man är deprimerad, när jag var deprimerad tog jag mig inte för nånting, ville ingenting, inte ens det man brukar tycka om var roligt, det var en hemsk period, den hemskaste i mitt liv tror jag. Som tur var så släppte det, med hjälp av antidepressiva som jag sagt ifrån hela första året.

Började få gå på gymmet på rehab och tänkte det var galet, men i små små steg även där så funkade det till slut, blev några bakslag även där och fick backa, men efter ett tag öka på lite. Det gällde att lära känna av vad kroppen orkade, inte köra över den. Att sluta när man är trött. Nu går jag på gymmet två dagar i veckan och det funkar bra, ingen hårdkörning, måste fortfarande vara snäll mot kroppen och köra i den takt man klarar av.

Sen jag fick min diabetes för ca 1,5 år sen fick jag ändra kosten lite, mer grönsaker och frukt, mindre av pasta, ris, potatis mm, äter ibland fullkornspasta och ris. Äta allt med mindre socker i, det är ju socker i allt när man börjar titta. Stoppar i mig lite vitaminer, D vitamin, Omega 3 och magnesium, boostar mig lite extra med sånt jag tror på och även där så har det gjort mig mycket piggare, hjärndimman är borta sen länge och klarare i huvudet. Mattheten i kroppen är borta, nu har jag mer trötthet som går att vila bort, det gjorde det inte tidigare, då var man konstant trött.

Sömnen är ju A och O för att man ska börja läka ordentligt, jag har fortfarande sömnstörningar, men med sömntabletterna har jag nu äntligen fått sova varje natt i flera veckor, och vilken skillnad det blir, får mer energi till annat, man blir så mycket piggare, så viktigt. Har provat sluta ta medicin ett par gånger, men då somnar jag inte ens, så det är i nuläget inte ett alternativ för mig när jag äntligen får sova och må så mycket bättre. Det är ju inte förrän nu man känner att man läker ordentligt, där ser man vad sömnen gör. Vilken skillnad.

Nåt mer kan jag inte komma på att jag gjort just nu, men allt detta har i alla fall gjort mig piggare och det är jag så tacksam över. Nu vill jag bara komma framåt i mitt tillfrisknande :),

Gick tillbaka och tittade i bloggen för ett år sen, då var man inte pigg någonstans, riktigt illa faktiskt, så ge inte upp alla där ute, allt tar sin tid, men man blir sakta bättre. Jag trodde själv ett tag att jag aldrig nånsin skulle bli nåt bättre. Det gick så otroligt mycket upp och ner i måendet. Men nu hoppas jag ändå att det går åt rätt håll.

I dag har jag haft en lite svacka med orken, men har haft så mycket denna vecka med möten,läkarbesök mm, inte mycket vila denna vecka och det känns i kroppen, har bara tagit en skogspromenad med hundarna annars bara vilat mest. Inte mycket sömn i natt heller då halsont har hälsat på, men det går väl över. Ska nog vara fit for fight på måndag morgon igen hoppas jag :).

Ha en fortsatt fin helg, ta hand om er, kram

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

Detta med sömnstörningar

Så himla jobbigt att inte få sova vissa nätter, med flera nätter på rad så blir man ju helt seg i huvudet, man kan ju inte tänka klart för fem öre. Har haft dessa problem sen långt innan jag blev ordentligt sjuk, med all säkerhet så var det väl mycket därför jag blev sjuk i utmattningssyndrom plus all stress man utsattes för i jobbet, och ingen om helst återhämtning under kvällarna.

Fick nu senast prova ny sorts melatonin tablett mot sömnen men den hjälper inte nämnvärt någonting. Men jag ska ge det några veckor så får vi se, men när man inte sover ordentligt så blir ju hela dagen lidandes. Jobbet går trögare för att man är trött i huvudet, sen orkar man ingenting när man kommer hem. Dagarna blir så himla tråkiga när man inte orkar nåt hemma, för man vill ju som vanligt mer än man orkar. Men jag prioriterar vilan i första hand nu så arbetsträningen ska fungera. Men att man inte får nån ordning på detta, ibland funderar jag på om man förstör sömnrytmen ännu mer genom medicinen, men jag vet inte. Har ju provat att vara utan med ibland och då somnar man inte alls istället. Jag hoppas verkligen inte att detta ska hålla i sig resten av livet. Jag vet att har man problem med sköldkörteln så kan man ha stora sömnbesvär mer. Ska ju kolla upp dessa knutor jag har på sköldkörteln nu i februari, om det är det som gör detta.

Ska man orka jobba så måste det ju funka med sömnen, man vaknar ibland redan vid två och inte kan somna om, rena vansinnet. Ja nog med dessa bekymmer nu.

Arbetsträningen funkar helt ok, har fått ett lugnt ställe på en lugn skola, så helt ok :)Får se vad dom hittar på när man sen ska jobba 25 %, det blir avstämningsmöte med läkare och Fk i slutet på februari. Har även skaffat årskort på gymmet här i byn, även gubben ska gå med :), så två dagar i veckan blir det där, sen om man orkar så blir det lite hemma med. Vill försöka jobba mycket med mig själv nu när jag inte går på rehab längre, det gäller att använda verktygen jag fick där :).

Ha nu en fin kväll, kram

Förstår inte min trötthet

Jag gör inte så mycket på arbetsträningen men är ändå så himla trött, fattar inte vad som är fel. Har nu sovit en 40 minuter på eftermiddagen, men är ändå så trött. Förr när man somnade till tio minuter på eftermiddagen då var man pigg sen, men inte längre. Kanske kan det vara hundpromenaderna direkt när man kommer hem, vad vet jag, men hundarna måste ju ut, och jag gillar ju att promenera, men allt är ju ett sammanhang, åker hemifrån halv nio, är hemma 12.15 sen ute till ett. Visst är det ett antal timmar man är aktiv, men. Man tycker att det borde fungera, jag vet inte alls vad det beror på och det stör mig, vill inte vara så här trött. Vill kunna orka göra nåt när jag kommer hem efter min vila, men oftast gör jag inte det. Måndag, tisdag var det inga problem, men dessa två dagar så har det varit så. Har pratat med mannen att han kan prova komma hem på lunchen och ta hundarna en vecka, så får vi se om jag blir nåt piggare då. Man får prova sig fram hela tiden.

Ja man får väl se vad som händer, Kanske kan det vara sköldkörteln ändå vad vet jag, hoppas dom tar prover på dessa knutor jag har så får man se om det leder nånstans. Jag tycker mig ha blivit betydligt tröttare nu än en del av mina andra arbetsträningar då jag ändå klarat ganska många veckor utan att stupa direkt. Ibland har jag inte rasat förrän jag ökat på till fyra timmar, då har det inte gått mer än ett par tre veckor så rasar allt.

Det är detta jag har så svårt att acceptera, att bli så förbaskat trött så fort, man vet inte vart felet ligger. Varför funkar det inte riktigt som man vill. Jag hoppas innerligt att det blir bättre med nya sömntabletterna. Bara acceptera och släppa att det är så här nu, det blir bättre.

Ha en fin kväll, kram