Rehabmöte

Haft kalas i helgen med mycket folk, var så enormt trött i lördags så la mig och vila innan allt folk kom. Känner ändå att återhämtningen funkar väldigt bra nu. Förr kunde man vila hela dagarna men var fortfarande väldigt trött, tröttheten gav sig liksom inte.

I går hade jag rehab möte igen, både läkaren och handläggaren blev väldigt glada över att jag fått andra uppgifter och att det funkade så bra :). Handläggaren frågade mig om hur lång tid jag trodde jag behövde för att jobba 25% innan jag skulle öka till 50%, ja sa jag minst 2,5-3 månader, det är ju inte lätt att säga, jag vet ju hur det slutat tidigare. Det är ju liksom dubbel arbetstid,det är inte lätt när man har en utmattning i kroppen. Men med detta jobb jag har nu så hoppas jag att det ska lyckas bättre :), jag ger aldrig upp, det ska gå till slut :),i morse var jag så glad när jag åkte till jobbet att jag sjung i bilen, haha har väl inte hänt på ett antal år då man varit otroligt ljudkänslig, en härlig känsla var det :). Jag kan tycka att det ibland är ett problem att se så pigg ut, att vara glad, positiv kan få folk att tro att man är piggare än vad man är. Men det är ju kroppen som inte vill hänga med riktigt, huvudet vill ibland mer än vad kroppen orkar,det gäller att få läkare, försäkringskassan och folk att förstå det.

Jag var ju dum nog varje gång att kämpa på för mycket tills att jag till slut fick panikångest, man tänkte ju bara att men det blir bättre i morgon, men så var det inte riktigt. Fick nu påpekande av både läkare och handläggare att säga till och avbryta i tid om det inte funkar, att inte vara för snäll mot arbetsgivaren, som jag så många gånger varit. Men nu vill jag inte hamna i nån mer svacka så nu kommer jag att säga ifrån om det blir för mycket.

Ska nu jobba 25% till sista maj,sen blir det att prova 50% fram till semestern i juni och hela augusti då vi ska ha ett nytt möte och utvärdera det hela, om jag kan gå upp ännu ett steg eller om jag ska vara kvar på 50%. Dom är väldigt samarbetsvilliga tycker jag. Handläggaren sa ju det med att i mitt fall så spelar det ingen roll vilken arbetsuppgift jag har så måste det få gå sakta framåt nu om jag ska lyckas, så är glad att dom samarbetar. Även om jag fått gå mot hela arbetsmarknaden så hade det i alla fall kanske inte funkat, det måste få ta tid, tror dom insett det 🙂 efter alla bakslag jag haft och ett bollande fram och tillbaks utan resultat. Men nu får dom ett bra resultat när dom jobbar på rätt sätt :).

Såg häromdagen att dom skulle ta bort denna idioti att ta bort sjukpenningen för folk, hoppas dom börjar förstå allvaret i det dom sysslar med, att folk inte blir friskare av att bli utan pengar. Utmattningssyndrom ökar ju hela tiden känns det som fortfarande. Arbetsgivarna måste börja ta tag i problemen, det kan ju inte vara billigt att låta folk vara sjukskrivna i flera år, men ibland verkar dom inte bry sig tror jag.

Var rädda om er där ute, ha en jättefin kväll, kram ♥

Annonser

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

God morgon

Dagarna och veckorna går så fort nu. Det går fortsatt bra att arbetsträna :), har inte börjat med nya arbetsuppgifterna ännu men inom ett par veckor så.Tröttheten brukar komma smygandes framåt torsdag,fredag, sen nu under två lördagar har jag varit totalt slut och bara varit liggandes mest hela dagen. Så nog märks det allt att man börjat jobba :). Söndagen brukar jag vara piggare. Fortsätter att prioritera ca 45 minuters vila när jag kommer hem, oftast med en guidad meditation, tycker det är så skönt att ligga och lyssna på det. Det har hjälpt mig väldigt mycket detta med meditation och andningsövningar. Man blir mycket piggare i huvudet, det var väldigt svårt i början detta med meditation, man hade svårt att koncentrera sig, tankarna for överallt, men det funkar till slut :). Därför tycker jag det är lättare med guidad meditation, då far inte tankarna iväg på samma sätt :).

Fortsätter även att gå till gymmet två dagar i veckan, ingen hård träning,måste lyssna in kroppen vad den orkar, vågar fortfarande inte utmana och ta i för hårt, vill inte bli sämre pga av det som jag blivit tidigare. Tycker huvudsaken är att man gör något i alla fall. Nu har jag ju kommit dit att jag klarar av det, men det tog lång,lång tid innan man orkade röra sig med promenader och lite träning, fick som sagt ofta bakslag även av detta,därför har jag svårt att våga prova ta ut svängarna för mycket, men det kommer väl :), lagom är bäst :).

Man har varit sjuk så länge nu att man lär sig känna av kroppen ordentligt, vad man klarar och inte klarar. I går och i förrgår var det ett jäkla väder att köra i, usch och fy, var helt slut bara av att åka fyra mil i ovädret, dessutom höll jag på att krocka i går så fick väja ner i diket en bit, men kunde ta mig därifrån själv.Idag är det också väldigt halt men inget oväder i alla fall :).

I helgen ska vi åka upp till dottern i Sundsvall så hoppas inte på oväder då. Nu ska jag ta mig till jobbet. Lägger in lite länkar om meditation här och här:).

Ha en fin dag,kram

Äntligen

Bättre besked kunde jag inte få :), äntligen börjar arbetsgivaren lyssna. Är så lycklig just nu :), nu kan allt bara bli bättre :). Fick besked i går om helt nya arbetsuppgifter är på gång. På förra mötet frågade dom mig om jag kunde tänka mig göra nåt helt annat och då kom jag själv med ett förslag som dom nu verkar ha godkänt :). Helt galet,det trodde jag faktiskt aldrig då det strulat så mycket under mina år som sjuk, alldeles för många bakslag. Det här tror jag på, att jag tom kan komma upp i arbetstid betydligt fortare förhoppningsvis. Det känns så bra just nu mot vad det gjorde förra veckan, då jag fullständigt tappade sugen för allt. Det var en otroligt tung vecka.

Städning är ett tungt yrke, det går inte alls lika fort som tidigare allt går fortfarande i slowmotion när jag är igång. Är ofta väldigt, väldigt trött när jag kommer hem och det är då dom där hemska tankarna kommer igen, blir deprimerad av att bli så vansinnigt trött. Just då vill man ingenting, man funderar liksom, är det så här livet ska vara, så jävla värdelöst tänker man, man har liksom inget liv. Arbetstränar två timmar om dagen och sen inte orka nåt mer, vad är det för liv liksom. såna dagar gillar jag inte, men ibland dyker dom liksom upp. Som tur är så går det över lika fort.

Fokus på återhämtning, meditation och lite träning i den mån man orkar. Denna vecka började betydligt bättre, med det beskedet, ska arbetsträna nu fram till 6 e mars, då är det möte, sen förhoppningsvis kommer jag börja arbeta 25 %, ser fram mot det, ska få bli chafför i stället, det ska bli riktigt roligt. Det har jag varit tidigare i många år så det är inget nytt för mig. Ett fritt och bra jobb, ingen stress så underbart :). Får hoppas det kommer gå vägen, man får fortsätta ta hand om sig med mycket återhämtning, det har blivit det viktigaste i mitt liv nu. Fanns inte alls tidigare, då bara körde man på helt utan pauser. fördelen nu är ju att man har vuxna barn så man har bara sig själv att tänka på nu.

I dag satt jag ute och käkade mat i solen så himla skönt 🙂 i februari, tror jag är rekord för min del :), sen bjöd jag hem folk på fika här, då satt vi med ute :). Härliga dagar nu.

 

 

Detta med sömnstörningar

Så himla jobbigt att inte få sova vissa nätter, med flera nätter på rad så blir man ju helt seg i huvudet, man kan ju inte tänka klart för fem öre. Har haft dessa problem sen långt innan jag blev ordentligt sjuk, med all säkerhet så var det väl mycket därför jag blev sjuk i utmattningssyndrom plus all stress man utsattes för i jobbet, och ingen om helst återhämtning under kvällarna.

Fick nu senast prova ny sorts melatonin tablett mot sömnen men den hjälper inte nämnvärt någonting. Men jag ska ge det några veckor så får vi se, men när man inte sover ordentligt så blir ju hela dagen lidandes. Jobbet går trögare för att man är trött i huvudet, sen orkar man ingenting när man kommer hem. Dagarna blir så himla tråkiga när man inte orkar nåt hemma, för man vill ju som vanligt mer än man orkar. Men jag prioriterar vilan i första hand nu så arbetsträningen ska fungera. Men att man inte får nån ordning på detta, ibland funderar jag på om man förstör sömnrytmen ännu mer genom medicinen, men jag vet inte. Har ju provat att vara utan med ibland och då somnar man inte alls istället. Jag hoppas verkligen inte att detta ska hålla i sig resten av livet. Jag vet att har man problem med sköldkörteln så kan man ha stora sömnbesvär mer. Ska ju kolla upp dessa knutor jag har på sköldkörteln nu i februari, om det är det som gör detta.

Ska man orka jobba så måste det ju funka med sömnen, man vaknar ibland redan vid två och inte kan somna om, rena vansinnet. Ja nog med dessa bekymmer nu.

Arbetsträningen funkar helt ok, har fått ett lugnt ställe på en lugn skola, så helt ok :)Får se vad dom hittar på när man sen ska jobba 25 %, det blir avstämningsmöte med läkare och Fk i slutet på februari. Har även skaffat årskort på gymmet här i byn, även gubben ska gå med :), så två dagar i veckan blir det där, sen om man orkar så blir det lite hemma med. Vill försöka jobba mycket med mig själv nu när jag inte går på rehab längre, det gäller att använda verktygen jag fick där :).

Ha nu en fin kväll, kram

En kanondag

Så himla positiv i dag :), har haft sån energi idag,så himla skönt. Inte så mycket att göra på arbetsträningen , så hade en massa energi kvar när jag kom hem. Gick ut med hundarna på en skogspromenad, underbart härligt. Tanken denna vecka var att mannen skulle ta dom på lunchen, men jag gjorde det idag för att jag hade orken. Träffade på en nyinflyttad med två hundar, jättekul, vi hade mycket att prata om :). Hon hade också gått in i den berömda väggen tyvärr. Men vi pratade mest hundar. Vi bestämde i alla fall att vi skulle ses framöver och gå med hundarna :). Så roligt att träffa nya människor, har aldrig haft problem med det. Har fått så många nya vänner med tiden jag varit hemma :). Men har alla mina gamla vänner kvar med :).  Visst har det funnits perioder då jag absolut inte orkat med att träffa folk, åtminstone hela första året var så. Men nu har det absolut lättat med det, så skönt.

Efter promenaden tog vi en tur till stan igen, till Ikea och tittade lite. Har inte vilat alls idag men är fortfarande inte speciellt trött heller, känns rätt bra. Nu har jag suttit och broderat under kvällen, så roligt. Har även kunnat börja läsa lite böcker igen, det är ju verkligen trevligt, det har jag saknat ordentligt. Men det får inte bli så många kapitel åt gången, då blir jag lite trött i hjärnkontoret fortfarande. Men det går åt rätt håll ändå tror jag, om man går tillbaka och läser i dagboken så ser man ju att det gått ganska mycket framåt ändå, men med små myrsteg. Det har ju ändå gått över tre år så visst har det tagit tid. Får nog räkna med nåt år till ändå när det gäller att komma upp i tid i jobbet. Tänker inte ha bråttom denna gång, om inte FK sätter käppar i hjulet för en och förstör, som dom gjort för så många andra. Jag hoppas inte det.

I går fixade jag årskort på gymmet här i byn :), får även med mannen dit igen :). Vi tränade där tidigare innan jag blev sjuk. Vi får se hur mycket träning det blir där, har ju ändå rätt mycket grejer här hemma som jag tränar med :), men det behövs lite variation, dom har ju lite mer prylar. Tar det fortfarande väldigt försiktigt med träningen, får inte ramla över kanten, då tar det flera dar att återhämta sig, det vill jag inte. Man har lärt känna sin kropp väldigt väl under tiden på rehab, det är jag väldigt tacksam över.

Idag läste jag i expressen om en tjej som har ME, stackars människa säger jag bara. Det är då tur att man ändå återhämtat sig som man gjort. Jag trodde själv ett tag att jag hade det, hade många symtom på det. Men nu känner jag mig ganska säker på att jag inte har det. Det måste vara hemskt. Många läkare vill inte ta det på allvar heller, inte min heller när jag nämnde det. Det behövs så mycket mer information och forskning på den biten. Många läkare säger att den inte ens finns konstigt nog. Tror nog fler har det som inte vet om det, allvarligt är det när inte läkare tar det på allvar. Fram för mer forskning om det. Behövs mer om utmattning med kan jag tycka, många läkare är inte kunniga inom området. Den bästa hjälpen jag fått är faktiskt att läsa andras bloggar, som har  samma problem.

Nu ska jag pausa och titta på Tv en stund, länkar artikeln om Me här.

Ha en fin kväll, kram

Arbetsträning

Det har nu gått tre dagar med arbetsträning och det går väldigt bra, men det finns inte så mycket att göra, och det är som sagt bara en nödlösning i två veckor tills dom hittat nåt ställe. Har tom haft lite ork kvar när jag kommit hem. Men inte idag, då fick jag en riktig dipp på eftermiddagen. Fortsätter med mina meditationer på em när jag vilat klart. Känner att dom gör nytta, missar jag ett par dagar så blir jag sämre igen, så jag tror dom gör nytta :). Passade även på att träna lite i går kväll när jag kände att jag hade ork till det, det var väl tur det, för idag hade jag inte orkat det.

Fick brev från läkaren i går om ultraljudsundersökningen, dom hittade inga tumörer i sköldkörteln, men en hel del små knutor och en lite större knuta. Så nu ska jag till öron, näsa, halsmottagningen för lite fler undersökningar. Dom ska ev ta några prover på den större knutan. Jag som trodde det var ok med allt, men men det är ju bra att dom kollar upp, jag har ju en del symtom som kan tyda på sköldkörteln, så lika bra.

Har även pratat med läkaren i telefon idag om nya sömntabletter, eftersom dom jag äter inte håller nåt vidare, sover väldigt oroligt på nätterna. Skulle få några nya melatonin tabletter som är ganska nya får se om dom hjälper. Dom var förbaskat dyra men hoppas dom är bra.

I helgen ska vi åka upp till dottern i Sundsvall med hennes möbler, det ska bli kul med en liten resa, även om det kommer ta på krafterna antar jag. Men det är det värt :).

Ha en fin kväll, kram