Boost möte på EPM

I morgon ska jag träffa dom på EPM en sista gång och prata om hur det gått dessa tre månader som jag inte gått där. Det ska bli roligt att få säga att det går framåt ordentligt nu och mycket är ju deras förtjänst :). Fick mycket verktyg att jobba med där :). Bara det där med gymmet var ett kapitel för sig 🙂 :). Jag tänkte för mig själv att hur fasen ska det gå att börja där, min energi räckte knappt till hundpromenaderna :). Jag gjorde som många andra gör, svor över det hela och tänkte att det kommer inte fungera. Men skam den som ger sig :), visst fick jag bakslag och fick backa även där, men sakta, sakta kunde jag öka på igen. Tror det är viktigt att inte ta ut sig utan göra det man orkar och inget mer. Tidigare var jag envis och skulle bara göra lite till, men då gick det som det gick :). Till slut så lär man sig lyssna på kroppen men för mig har det tagit tid att göra det. Nu kämpar jag på på gymmet här i byn utan problem, har ökat på vikterna med lite grann. Man får öka sakta, sakta. Nu får jag energi av att vara där :), det trodde man inte när man var som sämst, då tyckte man det var dårskap att gå dit :). Men för mig har det funkat, har även utökat hundpromenaderna rejält, så himla skönt :). Allt bara funkar just nu. Har även tagit bort alla måsten i mitt liv, tidigare tyckte jag att jag bara hade en massa måsten, det är inget bra, mådde bara dåligt av det. Man har sållat rejält nu för tiden :). Gör det jag mår bra av och bryr mig mer om mig själv, vilket var svårt tidigare. Då brydde man sig mer om andra.

Helgen flöt på bra, lite trädgårdsarbete i den mån jag orkade, lite kalas och handling, inte så mycket vila egentligen. Har inte vilat efter jobbet dom här två dagarna heller, men har varit pigg ändå :), så det fortsätter åt rätt håll tror jag. Har haft en del annat att göra efter jobbet, idag var jag och tog diabetesprover och i morgon har jag mötet, så det är lite fart och fläkt. Tror mycket gör att jag sover hela nätterna nu och då blir man piggare tror jag. Tidigare så vaknade man flera gånger och då var man halv dö på morgonen. Med ca åtta timmars sömn varje natt så har jag blivit morgonpigg igen, det är rätt skönt. Kliver upp strax innan sex varje morgon, oftast vaknar jag innan klockan.

Dom här två dagarna har jag och hundarna varit ute i stort sett hela dagarna, helt underbart. Lillvovven har kommit på att det är jättekul att gräva i rabatterna :):), matte tycker ju inte att det är lika roligt :). Har så många rabatter här hemma och vit hund och jord är ju ingen bra kombo :). Men men han lär sig väl till slut att han inte får vara där :).

Ha en fin fortsatt kväll, kram

Annonser

Stresspåslag

Det kan man lugnt säga att jag fick i torsdags när jag gick in på mina sidor och läste ett beslut om att min sjukpenning gick ut den 20 mars och ett nytt läkarintyg ska in, WHAT, ingen som helst info om detta. Jag tänkte för mig själv, vad är detta, varför sitter man med på ett möte och godkänner sjukskrivning tom september och sen skickar ut nåt sånt här. Jag slängde fort som sjutton iväg ett mail till min handläggare, provade även att ringa,men inget svar. Men klockan var ju runt 15.40 så chansen att få svar idag var ju liten. Men jag fick sånt stresspåslag av detta, mådde skit i hela kroppen, skakade invärtes som jag brukar när jag blir stressad, kroppen lägger av, blev helt slut på kort tid. Kroppen reagerar verkligen när man blir stressad, blir verkligen dålig. Jag ville verkligen ha ett svar på detta, så provade ringa kundcenter, ja vad ska man säga 263 personer före i kön och 35 minuters väntan i telefon, helt vansinnigt för att få ett svar som att, du får kontakta din handläggare, ja herregud vilken sörja. Kollade extra på läkarintyget flera gånger och där såg jag ett fel, hon hade kryssat fel 75% istället för 25%, då tänkte jag att då är det väl därför dom vill ha nytt intyg. Bara ge upp och får se om jag får ett svar på fredagen och det fick jag, redan 7,50 hade jag fått mail av min handläggare.

Han skrev att jag inte behövde komma in med nytt läkarintyg och utbetalningen gjordes manuellt denna gång pga arbetsträningen, jaha ok bra :). Han har godkänt mitt läkarintyg trots en felskrivning av läkaren :), han förstod att det var ett skrivfel så godkände det ändå :).  Så det känns skönt,men det är inget roligt att känna så här, man blir akut dålig av stress.

Annars flyter allt på som vanligt, känns skönt att man har lite ork kvar när man kommer hem, man tar för sig mer nu, får lite saker gjorda, men fortfarande vilar jag varje eftermiddag, ibland somnar en stund. Väldigt skönt att inte ha den tröttande känslan i kroppen hela tiden.

Var ute i trädgården i dag och krattade lite, då blev jag väldigt trött ganska snart, trädgårdsarbete tar väldigt på krafterna fortfarande, så då la jag av för dagen, tar nya tag imorgon igen. Vill inte ta ut mig utan avbryter när jag känner att jag blir trött.

Även skönt att jag klarar av längre promenader nu utan problem och orkar även mer på gymmet, det är skönt nu att man känner att det går framåt, inga tendenser till bakslag alls, det kunde man känna tidigare.

Ha en fortsatt fin helg, kram

Det fortsätter att gå framåt

Åker till jobbet med ett leende varje dag nu mer, så skönt att det äntligen fungerar, och att jag även har energi kvar när jag kommer hem.

Symtomen minskar sakta men säkert, bara en sån sak som att kunna lyssna på musik, har inte hänt på 3,5 år. Har inte klarat av det alls, jättejobbigt. I tisdags slog jag på spotify och körde lite step up och cykling här hemma, rätt nice faktiskt :). Livet återvänder sakta men säkert. Koncentrationsförmågan är bättre, kan ta in lite mer av det folk pratar om, minnet är något bättre men långt ifrån bra, och det tror jag väl tyvärr kommer att bestå, det får tiden utvisa :). Likaså stresskänsligheten den är lika som tidigare, därför så skönt att fått ett stressfritt jobb där jag kan jobba i min takt. Det som fortfarande är ett stort problem är sömnstörningarna, måste fortsätta ta mina sömntabletter för att kunna få sova ordentligt, men det får vara så nu, det är ju inte förrän sista månaderna som jag verkligen sover ordentligt hela nätterna och det är väl då man börjar läka ordentligt. Men är fortfarande inte utvilad när jag vaknar, tar sin tid att vakna till. Värken i kroppen är betydligt mindre, tidigare hade jag ont dag som natt varje dag, och det om nåt tar enormt med energi. Fortsätter gå på zonterapi var åttonde vecka ungefär, det är väl gränsen innan jag börjar känna av värken igen, men fortfarande inte alls som tidigare, vilket är otroligt skönt.

Idag har jag klarat av att plocka och städa undan lite efter jobbet, tog en långpromenad med hundarna, sen la jag mig och somnade en stund :), sen är jag som ny och kan fortsätta lite till. Nu blir det mer den normala tröttheten som går att vila bort, så skönt att man börjar märka större skillnad. Känns som det finns flera grader av olika trötthet när det gäller utmattning.

Fortsätter ta hand om mig och prioriterar mig själv först, det hände ju aldrig tidigare, fortsätter promenera, meditera, träna, gör andningsövningar flera gånger varje dag vilket jag tror är det viktigaste av allt, att andas på rätt sätt. Har tagit det som en vana att göra det när jag åker till jobbet varje morgon :). Det är bra att ha rutiner, då blir det oftast av, annars är det lätt att glömma. Men det tar sin tid att få in rutiner med :), det är absolut inte lätt när man är som sjukast.

Ta hand om er allesammans och kämpa på, ha en fin kväll, kram

Rehabmöte

Haft kalas i helgen med mycket folk, var så enormt trött i lördags så la mig och vila innan allt folk kom. Känner ändå att återhämtningen funkar väldigt bra nu. Förr kunde man vila hela dagarna men var fortfarande väldigt trött, tröttheten gav sig liksom inte.

I går hade jag rehab möte igen, både läkaren och handläggaren blev väldigt glada över att jag fått andra uppgifter och att det funkade så bra :). Handläggaren frågade mig om hur lång tid jag trodde jag behövde för att jobba 25% innan jag skulle öka till 50%, ja sa jag minst 2,5-3 månader, det är ju inte lätt att säga, jag vet ju hur det slutat tidigare. Det är ju liksom dubbel arbetstid,det är inte lätt när man har en utmattning i kroppen. Men med detta jobb jag har nu så hoppas jag att det ska lyckas bättre :), jag ger aldrig upp, det ska gå till slut :),i morse var jag så glad när jag åkte till jobbet att jag sjung i bilen, haha har väl inte hänt på ett antal år då man varit otroligt ljudkänslig, en härlig känsla var det :). Jag kan tycka att det ibland är ett problem att se så pigg ut, att vara glad, positiv kan få folk att tro att man är piggare än vad man är. Men det är ju kroppen som inte vill hänga med riktigt, huvudet vill ibland mer än vad kroppen orkar,det gäller att få läkare, försäkringskassan och folk att förstå det.

Jag var ju dum nog varje gång att kämpa på för mycket tills att jag till slut fick panikångest, man tänkte ju bara att men det blir bättre i morgon, men så var det inte riktigt. Fick nu påpekande av både läkare och handläggare att säga till och avbryta i tid om det inte funkar, att inte vara för snäll mot arbetsgivaren, som jag så många gånger varit. Men nu vill jag inte hamna i nån mer svacka så nu kommer jag att säga ifrån om det blir för mycket.

Ska nu jobba 25% till sista maj,sen blir det att prova 50% fram till semestern i juni och hela augusti då vi ska ha ett nytt möte och utvärdera det hela, om jag kan gå upp ännu ett steg eller om jag ska vara kvar på 50%. Dom är väldigt samarbetsvilliga tycker jag. Handläggaren sa ju det med att i mitt fall så spelar det ingen roll vilken arbetsuppgift jag har så måste det få gå sakta framåt nu om jag ska lyckas, så är glad att dom samarbetar. Även om jag fått gå mot hela arbetsmarknaden så hade det i alla fall kanske inte funkat, det måste få ta tid, tror dom insett det 🙂 efter alla bakslag jag haft och ett bollande fram och tillbaks utan resultat. Men nu får dom ett bra resultat när dom jobbar på rätt sätt :).

Såg häromdagen att dom skulle ta bort denna idioti att ta bort sjukpenningen för folk, hoppas dom börjar förstå allvaret i det dom sysslar med, att folk inte blir friskare av att bli utan pengar. Utmattningssyndrom ökar ju hela tiden känns det som fortfarande. Arbetsgivarna måste börja ta tag i problemen, det kan ju inte vara billigt att låta folk vara sjukskrivna i flera år, men ibland verkar dom inte bry sig tror jag.

Var rädda om er där ute, ha en jättefin kväll, kram ♥

Nya arbetsuppgifter

Ja då var veckan avklarad med nya arbetsuppgifter, som mest består av att köra ut och hämta tvätt :).Det har funkat väldigt bra, väldigt trött i huvudet av att läsa lite kartor här och där, kör lite fel här och där :), kan vara lite frustrerande, men i det stora hela har det gått bra :). Har tre till fyra ställen om dagen än så länge, det är ju fortfarande arbetsträning det handlar om, förhoppningsvis sista veckan. På måndag har jag nytt möte med arbetsgivaren, läkaren och Fk. Hoppas kunna börja arbeta två timmar med lön från och med nästa vecka :). Det kommer funka bra sen när man lärt sig alla ställen, lite jobbigt för hjärnan nu bara, men mycket mindre slit för kroppen jämfört med städning. Är väldigt trött när jag kommer hem så en timmes vila behövs.

Hoppade över vilan idag vilket inte var så bra, var trött efter en veckas nytt arbete, men hade lite mycket att göra idag då vi ska ha kalas och folk här hela helgen. Blir väldigt sur och grinig när jag är trött och inte orkar. Det märks fortfarande att man inte orkar så mycket ännu, det blir jobb men inte så mycket mer. Men det ska väl bli bättre så småningom. Är väldigt tacksam för att arbetsgivaren gett mig nya uppgifter, det var jag som föreslog detta och dom köpte det :). Har fått höra att dom kommer utöka tjänsten när jag väl är så pass pigg att jag kan utöka :), känns jättebra.

Nu ska jag titta till karln som står och gör smörgåstårtor som vi ska ha till morgondagen :). Har haft soffhäng hela kvällen nu, kände att jag verkligen behövde det efter denna dag.

Ha en fin helg, kram

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

God morgon

Dagarna och veckorna går så fort nu. Det går fortsatt bra att arbetsträna :), har inte börjat med nya arbetsuppgifterna ännu men inom ett par veckor så.Tröttheten brukar komma smygandes framåt torsdag,fredag, sen nu under två lördagar har jag varit totalt slut och bara varit liggandes mest hela dagen. Så nog märks det allt att man börjat jobba :). Söndagen brukar jag vara piggare. Fortsätter att prioritera ca 45 minuters vila när jag kommer hem, oftast med en guidad meditation, tycker det är så skönt att ligga och lyssna på det. Det har hjälpt mig väldigt mycket detta med meditation och andningsövningar. Man blir mycket piggare i huvudet, det var väldigt svårt i början detta med meditation, man hade svårt att koncentrera sig, tankarna for överallt, men det funkar till slut :). Därför tycker jag det är lättare med guidad meditation, då far inte tankarna iväg på samma sätt :).

Fortsätter även att gå till gymmet två dagar i veckan, ingen hård träning,måste lyssna in kroppen vad den orkar, vågar fortfarande inte utmana och ta i för hårt, vill inte bli sämre pga av det som jag blivit tidigare. Tycker huvudsaken är att man gör något i alla fall. Nu har jag ju kommit dit att jag klarar av det, men det tog lång,lång tid innan man orkade röra sig med promenader och lite träning, fick som sagt ofta bakslag även av detta,därför har jag svårt att våga prova ta ut svängarna för mycket, men det kommer väl :), lagom är bäst :).

Man har varit sjuk så länge nu att man lär sig känna av kroppen ordentligt, vad man klarar och inte klarar. I går och i förrgår var det ett jäkla väder att köra i, usch och fy, var helt slut bara av att åka fyra mil i ovädret, dessutom höll jag på att krocka i går så fick väja ner i diket en bit, men kunde ta mig därifrån själv.Idag är det också väldigt halt men inget oväder i alla fall :).

I helgen ska vi åka upp till dottern i Sundsvall så hoppas inte på oväder då. Nu ska jag ta mig till jobbet. Lägger in lite länkar om meditation här och här:).

Ha en fin dag,kram