Det fortsätter att gå framåt

Åker till jobbet med ett leende varje dag nu mer, så skönt att det äntligen fungerar, och att jag även har energi kvar när jag kommer hem.

Symtomen minskar sakta men säkert, bara en sån sak som att kunna lyssna på musik, har inte hänt på 3,5 år. Har inte klarat av det alls, jättejobbigt. I tisdags slog jag på spotify och körde lite step up och cykling här hemma, rätt nice faktiskt :). Livet återvänder sakta men säkert. Koncentrationsförmågan är bättre, kan ta in lite mer av det folk pratar om, minnet är något bättre men långt ifrån bra, och det tror jag väl tyvärr kommer att bestå, det får tiden utvisa :). Likaså stresskänsligheten den är lika som tidigare, därför så skönt att fått ett stressfritt jobb där jag kan jobba i min takt. Det som fortfarande är ett stort problem är sömnstörningarna, måste fortsätta ta mina sömntabletter för att kunna få sova ordentligt, men det får vara så nu, det är ju inte förrän sista månaderna som jag verkligen sover ordentligt hela nätterna och det är väl då man börjar läka ordentligt. Men är fortfarande inte utvilad när jag vaknar, tar sin tid att vakna till. Värken i kroppen är betydligt mindre, tidigare hade jag ont dag som natt varje dag, och det om nåt tar enormt med energi. Fortsätter gå på zonterapi var åttonde vecka ungefär, det är väl gränsen innan jag börjar känna av värken igen, men fortfarande inte alls som tidigare, vilket är otroligt skönt.

Idag har jag klarat av att plocka och städa undan lite efter jobbet, tog en långpromenad med hundarna, sen la jag mig och somnade en stund :), sen är jag som ny och kan fortsätta lite till. Nu blir det mer den normala tröttheten som går att vila bort, så skönt att man börjar märka större skillnad. Känns som det finns flera grader av olika trötthet när det gäller utmattning.

Fortsätter ta hand om mig och prioriterar mig själv först, det hände ju aldrig tidigare, fortsätter promenera, meditera, träna, gör andningsövningar flera gånger varje dag vilket jag tror är det viktigaste av allt, att andas på rätt sätt. Har tagit det som en vana att göra det när jag åker till jobbet varje morgon :). Det är bra att ha rutiner, då blir det oftast av, annars är det lätt att glömma. Men det tar sin tid att få in rutiner med :), det är absolut inte lätt när man är som sjukast.

Ta hand om er allesammans och kämpa på, ha en fin kväll, kram

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

Rolig och tuff helg

Efter en rätt bra vecka med arbetsträning trots trötthet, så reste vi i helgen till Sundsvall, då dottern flyttade upp sina möbler till den större lägenheten dom nu fått. En jättefin lägenhet ganska nära stan. Blev bjudna på restaurang på lördagskvällen efter lite skruvande av möbler.

Natten till söndagen sov jag just ingenting. Hade så sjukt ont i armarna, det var länge sen jag hade sån smärta som då. Tidigare i sjukdomen hade jag ständig smärta i olika delar av kroppen. Men denna smärta alltså, går inte och beskriva, ingenting hjälper mot den heller, bara stå ut. Kände redan när vi var på väg hem från restaurangen hur det börja värka i handlederna, som sen blev mycket värre under natten, spred sig ända upp på armarna. På morgonen hade jag så ont att jag inte kunde ligga still, visste inte vart jag skulle ta vägen, en hemsk smärta. Som tur är har den nu försvunnit. Går ju på zonterapi för min smärta, så har inte så ont längre, men nu gjorde vi ett uppehåll på ca tio veckor, och det blev ju inte så bra, måste gå lite tätare igen tror jag, för denna smärta vill man inte uppleva, man kan bli tokig för mindre.

 

På söndagen bjöd dom på en rejäl frukost med nybakt bröd från konditoriet där hon jobbar, mycket gott :). Fick även göra ett besök på konditoriet innan vi åkte hem, det var kul :), ägarna var ute på gården så dom öppnade och vi fick kika lite, jättetrevligt var det.

Blev en väldigt lång resa hem då vi åkte via Dalarna hem, med hennes en kompis som bodde där som var med  upp. Men jösses vilka halkiga vägar det var, satt och körde i 40,50 vissa sträckor, jättedrygt, trodde aldrig vi skulle komma hem. Men efter 8,5 timmar i bil så var vi äntligen hemma, galet trött.

Var väldigt trött på jobbet idag, skönt att mannen tog hundarna runt lunch så jag kunde vila i stället. Ska göra så hela veckan får se om jag får lite mer energi. Nu under kvällen har jag varit rätt pigg ändå :). Är så inne i en kreativ period nu, vill brodera en massa saker, men det tar sån tid att brodera, men det får göra det :), huvudsaken det är roligt. Synd att man inte orkar varje dag, nu var det flera dagar sen jag broderade. Men just nu får det vara så, det är ju som roligast när man är pigg. Man får sån energi av att göra nåt man verkligen gillar. Det tog några år innan man orkade ta tag i saker man tycker om att göra. Men nu är det inga problem längre, vilket är jätteskönt.

Ha en fortsatt fin kväll och en bra tisdag :), kram

Gråtattacker,ångest och dåligt med sömn

Så såg gårdagen ut, är väl inne i ännu än svacka. Mådde fruktansvärt dåligt igår, så jäkla deprimerad, usch, hemska mörka tankar fanns där.Det är inte roligt alls att vara så deprimerad, så hemskt att få så mörka tankar. Har inte sovit bra på nån vecka nu på grund av en massa värk i höfter och knän, så drygt att ha ont på nätterna, som tur är det inte jämt, periodvis, och det tär på orken och energin.

Har försökt få tag på arbetsgivaren i flera dagar, inget svar nånstans, om dom ändå kunde ringa upp. Man vill ju veta vart man ska på måndag när man börjar. Bad om att få ett besked en vecka innan. Men som vanligt så misslyckas dom med det. Igår fick jag äntligen tag på en person, fick veta vart jag skulle vara och kände direkt att nä, det här kommer inte att fungera.Dom ville även att jag skulle börja kl sex på morgonen. Det går ju för fan inte när man knappt sover om nätterna, det skulle skita sig direkt. Det är dålig planering från start, som vanligt när man ska börja. Tog kontakt med kära syster som jobbar fackligt där, som fick reda ut allt. Dom har haft tre månader på sig att planera min arbetsträning, kan ju tycka att dom borde göra rätt denna gång då alla andra gånger skitigt sig, men nä. Så här får det inte gå till när man ska försöka komma tillbaka.

Syrran blev jäkligt ilsk och mailade  personalchef mm hotade med arbetsmiljöverket och Fk, men det visade sig att hon inte visste något om detta och hon blev också förbaskad. Så efter mycket om och men nu så har det ordnat upp sig till det bättre. Nu ska dom ta tag i detta dåliga som händer och sker på arbetsplatsen när folk ska tillbaks i arbete. Planering är A och O för att det ska fungera, och rutiner med för den delen.

I och med detta mådde jag fruktansvärt dåligt igår, hade så ont i bröstet och grät mest hela dagen. Eftersom man blivit illa behandlad varje gång vid arbetsträning med dålig planering, så har jag ångestpåslag varje gång jag ska börja. Dels får man jaga besked själv i flera dagar, sen placeras man på ställen som man vet inte funkar mm. Ja det finns många brister som jag nu ska skriva ner och påtala, det måste bli bättre ordning på detta.

Man blir arg, orolig, frustrerad och gudars vet allt, så jävla onödigt innan arbetsträning. Jag hoppas nu att det ska fungera på måndag och framöver. Tycker att arbetsgivare över lag borde ta reda på mer fakta innan man planerar en arbetsträning. Vad man klarar och inte klarar, det vet man nog mest själv.

Det är så trist med dessa svackor, men det hör väl sjukdomen till tyvärr, glädjande för min del är väl i alla fall att dom oftast inte sitter i så länge längre. Men sömnen gör ju mycket, sover man inte bra på en vecka ja då är inte kroppen pigg heller. Har nu tagit kontakt med min vårdcentral angående sömntabletter. Ingen av mina funkar nåt vidare alls längre, men måste få ordning på detta nu, annars blir det inte bra i längden. Hon skulle ringa mig på onsdag så får vi se.

Ha en fin helg, kram

Allt såg bra ut

Gick igenom sista hälsotestet på rehab idag och det såg jättebra ut :), har verkligen fått mycket verktyg att jobba med som jag nu använder mig av varje dag :), som mindfulness, meditation, yoga, andningen, träning mm. Det är nu det stora testet kommer, att bibehålla detta så man inte trillar tillbaka igen, man måste ha rutiner på det mesta annars är det lätt att bara säga och tycka att nä jag orkar inte idag, visst det finns såna dagar med, ganska ofta också, men då måste man nog ta sig i kragen och göra lite ändå :): Jag har haft dagar då jag känt att nä usch vill inte, orkar inte åka till rehab idag, men när jag väl kommer dit så blir det bättre, faktiskt, man tror inte det, men vissa gånger har jag brutit ihop fullständigt med där borta. Dom har verkligen fått sett alla sidor av mig och min utmattning. Det tror jag är nyttigt och bra faktiskt. Allt är verkligen ingen dans på rosor när man är sjuk i utmattning, inte ens när det gått tre år.

Fortfarande har jag allvarliga koncentrationsproblem, minnesproblem, otroligt stresskänslig, minsta lilla stress blir jag jättedålig. Ont i leder och muskler, sömnproblem, klarar inte av sömnen utan tabletter, trötthet. Ja mycket finns kvar fast en del i mindre skala, så visst går det framåt :).

Just detta med träning är ju ett kapitel för sig :), för det första hade man inte ens ork att gå fem minuter runt kvarteret utan att bli totalt slut, skrämmande. Jag var så emot träning från början, för att jag absolut inte orkade. Jag tyckte det var helt idiotiskt att alla tyckte man skulle börja träna, det ger effekt, ja ja tänkte jag bara och tyckte allt sånt där var helgalet då. Har ju hållit igång och tränat hela mitt liv så vet att det är nyttigt och bra :). Men när man är så dålig att man inte ens orkar ta sig ur duschen och torka sig, utan att bara sätta sig på en stol och inte orka nånting mer denna dag. Då är det ren idioti att börja träna. Tror man måste komma igenom första värsta stadiet först innan man ens kan tänka tanken, det är min åsikt.

Sakta men säkert kunde jag trots allt till slut öka på promenaderna, för att sen tvingas gå på gymmet på rehab, men till slut så funkade det, med små små myrsteg så tar man sig framåt :).Kunde  vara supertrött när jag kom dit, men blev faktiskt piggare när jag tränat klart 🙂

Men man rasar bakåt också en del gånger, eller för min del ganska många gånger. Då fick jag backa och ta det lugnare igen ett par veckor, sen gick det bättre och bättre, men det är jättesvårt att hitta balansen, framför allt från början, då trillar man över bordskanten mest hela tiden. Det tog jättelång tid för mig att hitta denna balans. Tror man måste vara lite redo för träningen, att känna för det, att våga prova. Inte för stora steg på en gång, myrsteg pratar vi om. Jag var så emot träning från början och tyckte det var rena vansinnet, men nu funkar det och är så tacksam för denna hjälp jag fått från rehab :). Nu gäller det att fortsätta på att fokusera, inte tappa fotfästet igen :).

Har fått lära mig att återhämta mig ofta, det är jätteviktigt, inte bara köra på utan att stanna upp. Meditation och yoga fanns inte alls i mitt tidigare liv, att tänka på hur man andas det har jag inte heller tänkt på innan, men så viktigt och nyttigt, det har gjort mig mycket piggare. Att försöka vara i nuet, inte vara långt där framme som jag alltid var tidigare. Planerade alltid framåt hela tiden, varje dag. Men idag vågar jag inte det, för man vet aldrig hur man mår långt fram i tiden, hur trött man är.

Känner nu att återhämtningen funkar rätt bra, kan vara väldigt trött ibland, men att få ligga på soffan ett par timmar hjälper bra, då blir jag piggare igen :). Så var det inte tidigare, då hade man den extrema tröttheten hängandes över sig hela dagarna, då hjälpte inte ens vilan, man var lika trött ändå. Så kan det ibland vara nu med att man sovit hela natten, men att sen bli väldigt trött efter ett par timmar, då brukar jag sätta mig i soffan och vila en stund, sen är man oftast lite piggare igen. Man har lärt sig lyssna på kroppen, man vet nu hur den fungerar :).

Idag har jag haft en kompis på besök några timmar :), har haft besök varje dag här sen jul, det är jättekul att orka träffa sina vänner igen :), även om man blir rätt trött efteråt så är det värt det :). Var och handlade lite till nyårs afton idag med, då vi också ska ha lite gäster här :). Har även orkat träna lite under kvällen, känns rätt skönt att orka lite mer nu igen, men man måste fortfarande vara rädd om energin.

Ha en fin kväll, kram

Blev en fin julafton

Första året på fyra år som jag fixade julen ganska bra :), vi var många här som vi alltid är, men i år orkade jag med hela dagen utan panikångest på kvällen, riktigt härligt. Har mamma här som fixar det mesta med maten, men hjälper till lite grann :). Mycket god mat, efterrätten som alltid består av ris ala malta som jag gör varje år. Alla var nöjda och glada när dom åkte hem vid halv sju, då satte jag mig och pustade ut och la mig i soffan resten av kvällen.

I dag har gubben och jag softat hela dagen i soffan :), bara tittat på julfilmer hela dagen, varit ut med hundarna i solen. Sönerna var hem en sväng och hälsade på och fikade lite. En riktigt skön dag, orkade tom träna lite nu på kvällen :),det blev jag glad över. Märker att när man inte tränar och rör sig mycket på några dagar får jag genast mer värk i kroppen, blir så mycket bättre när jag rör på mig, då försvinner det onda ett tag. I morgon bär det av till mannens bror med familj, ska bli trevligt :). Jag tror jag ska orka med det, vågar sällan planera så mycket då jag aldrig vet hur jag mår den dagen man ska iväg, men det vet dom flesta om att jag ibland ställer in om jag inte orkar. Är nog rätt trött imorgon kväll då det blir en heldag borta. Men det funkar säkert :).

Ha en fortsatt trevlig kväll, kram

Härligt att få vara pigg

Dagarna går så fort nu i december. I helgen var vi till en julmarknad och tittade lite, men det var så otroligt kallt så det blev inte så långvarigt.Första året på länge som jag orkade plocka upp alla tomtar till första advent :), så kul att få upp allt i tid denna gång. Samlar ju på tomtar så det har blivit några stycken 🙂 ca 350 st.

Fortsätter att ta hand om mig själv och gör det jag känner för, fortfarande är meditation,andningsövningar och yoga viktigast i mitt liv. Tar alltid en stunds meditation efter gympasset när jag kommer hem, så himla skönt. Är nu i sluttampen 15311385_1276401192436964_1777854208_opå rehabiliteringen, december ut, Så börjar nu minska ner tiderna lite där. Fick beröm här om dagen för att jag jobbat mycket med mig själv, har ju haft mycket motgångar under denna tid på rehab med, det har dom ju sett. Men har lyckats dragit mig upp
varje gång :), men ibland har man verkligen tappat lusten för allt när dom dåliga perioderna kommer när man inte har ork till någonting. Nu har det hållit i sig länge och hoppas det fortsätter så :). Himla skönt att få slippa denna trötthet som är hemsk. Kan bli trött nu med men det är mer en normal trötthet, orkar så mycket mer om dagarna nu.

I dag ska jag på zonterapi mot värken i kroppen , så skönt, den hjälper verkligen. Från början gick jag var femte vecka men nu har det nog gått nio veckor och har fortfarande inte jätteont, bara nån enstaka gång ibland. Värken tog ju enormt med energi då jag var som sjukast. Sen ska jag bara mysa ner mig i soffan med en bra bok jag köpte häromdagen :). En lång hundpromenad i skogen får det med bli :). Nästa vecka får vi hem lilla valpen, då blir det full fart här hemma.

Ha en härlig dag, kram

Ingen bättring

Ingen bättring nånstans just nu, bröt i hop redan i fredags på mindfulnessträningen, allt var jobbigt. När jag kom hem hem i fredags så blev det soffan, totalt slut efter att varit borta sex timmar, låg och halv sov hela kvällen, så trött. Helgen har inte varit ett dugg bättre helt orkeslös, klarade knappt av hundpromenaden, gick väldigt sakta, följde med enbart för att få lite friskluft. Har nån form av inre stress i mig just nu som inte vill försvinna, ont i bröstet, känns som ångest men jag vet inte, har inte haft det tidigare. En viss nedstämdhet finns också just nu. Natten till lördagen hade jag panikångest, gråtattacker, kunde inte sova. Nä just nu känns allt bara skit, finns knappt några ljusglimtar kvar längre. Det blir tufft detta att åter försöka ta sig upp för berget åter igen. Man orkar inte vara glad längre åt nånting nästan. Var ut och gick i skogen nästan en timme igår med hunden, av nån konstig anledning mådde jag något bättre efteråt, vet inte varför, men gillar skogen.

Men idag är det samma visa igen, trött och orkeslös, hjärntrötthet, halsont, nedstämd, har svårt att få bort dom negativa tankarna just nu, ingenting känns kul just nu, men men man får ta dagen som den kommer, köra lite meditation, vila och nån promenad med hunden i snöblasket. Det är svårt att försöka rycka upp sig nu när man var så pigg och alert tidigare, när man trodde man skulle klara av arbetsträningen utan problem, så faller man handlöst åter igen. Tänkte skriva ner några av symtomen jag fortfarande har efter tre år med utmattning. Dom är ganska många fortfarande tyvärr.

Stor trötthet, orkeslös

Trötthet som ej försvinner när man vilar

Problem med sömnen, med medicin funkar det hyfsat, fast man sovit om natten så är man fortfarande jättetrött.

Halsont till och från, hade jag även hela förra vintern

Smärta i leder och muskler

Svaghet i musklerna

Ofta huvudvärk, migrän,hjärntrötthet

Stora koncentrationssvårigheter, minnesproblem, knappt nåt närminne alls

Tål ej stress överhuvudtaget, får yrsel, illamående, skakningar i hela kroppen, panikångest

Viss nedstämdhet hjärtklappning, ångest

Susningar i huvudet i stort sett varje dag

Ljudkänslig

Stelhet i leder

Känslig för kyla, kalla händer och fötter nästan jämt

Ländryggssmärta till och från, även ont i höfter, knän axlar

Diabetes

Ja det finns en del problem fortfarande att jobba med, man gör så gott man kan helt enkelt. Man ska inte dra på sig offerkoftan, jag vet det, men ibland blir det så ändå när man inte mår riktigt bra. Försöker tänka positivt och vara närvarande,men det är svårt vissa dagar när man hamnat i en svacka återigen. Det ska väl förhoppningsvis bli bättre igen.

Ha en fin tisdag i regn och snöblasket, kram

Mindre bra dag igen då

Lite svårt att hantera detta när det går väldigt mycket upp och ner. Men försöker leva med det på nåt sätt. Som jag berättade i tisdags så var det en mycket bra dag, pigg hela dagen, förutom på kvällen där jag härjade lite mycket med barnen :). I går var jag pigg fram till lunch, gymmet gick kanonbra, lite svårt att öka pulsen fortfarande, blir väldigt trött just av det. Kommer hem, vilar en stund sen gör jag mina övningar mindfulness, och meditation ca 30 min, känns helt ok. Tar en 30 minuters promenad med hunden sen däckar jag, så jäkla trött så jag vill bara sova, men vilar hela eftermiddagen  huvudvärken och smärtan i axlarna smyger sig på,tar en värktablett men som vanligt hjälper det inte, fortfarande så trött, men tar ändå och lagar lite mat. Trött resten av kvällen fortfarande skallebank och ont i axlarna.

Sover nu hela natten vaknar, ganska pigg, inte jättepigg men ok, men fortfarande ont i huvud och axlar. Äter frukost, tar en hundpromenad, mindre sådan, sätter mig vid tv n  sen tar en dusch, är så trött och slut nu, mår skit. huvudvärk, ont i axlarna, svårt med koncentrationen idag, allmänt seg i huvudet. Alltså man får förhoppningar då man har sina pigga dagar och tänker, men så skönt, nu kanske det vänder igen, men icke, dom grusas ganska fort igen, suck. Ja inte mycket med det, bara ta det som det är och försöka få en bra dag ändå. Det är ändå otroligt jobbigt med dessa upp och nedgångar precis hela tiden, känns som att det är mer ned än upp just nu faktiskt.

Nu ska jag ta en stunds meditation så får vi se om det blir nåt bättre idag, har möte på jobbet på em, så hoppas bli något piggare.

Ni får ha en bra dag så gott det nu går :), kram

Bryta ihop och komma igen

Ja vad ska man säga om denna dag, den började inte bra. Började redan i helgen, i lördags var jag så orkeslös att jag låg hela dagen, utom två promenader med hunden, hade vansinnigt ont i muskelfästet i knät, har problem med det ibland, gör så satans ont. Likadant i söndags, något piggare men långt ifrån bra, fick yrsel redan vid första hundpromenaden. Kroppen säger ifrån vid minsta ansträngning nu.

Sov inte mycket i natt då jag hade så himla ont i knät, kan inte ligga åt nåt håll, men åkte iväg till rehab och gymmet, hade yrsel redan i bilen på väg dit, känns inte helt ok att köra bil när man känner sig yr, men men, när jag kom dit satte jag mig på cykeln och skulle värma upp, men efter två minuter var jag helt slut, jag brukar kunna cykla 10 minuter utan problem. Fick hjärtklappning, mer yrsel, illamående bara skakade. Sjukgymnasten såg på mig att det inte var bra, jag bröt ihop och sa att jag var helt slut, ett för tufft schema förra veckan var orsaken. Hon bad mig lägga mig en stund, så hon gick och hämta läkaren som kom och hämtade mig.Vi gick ner i hennes rum så jag fick varva ner och vi pratade om orsaken till detta och hur vi skulle gå vidare, jag sa som det var att det blev ett för tufft schema, att kroppen redan i onsdags började säga ifrån med bla yrsel. Hon frågade mig typ om jag trodde det var kört nu med jobbet mm, men jag sa att nej jag tror inte det, om vi nu bryter i tid, så jag inte gör som förr att jag kör på tills panikattacken kommer.

Vi kom överens om att hon skulle prata med min handläggare på försäkringskassan, och att vi skulle minska ner antalet timmar i veckan.Hon tyckte inte vi skulle ta bort jobbet helt, så jag är beredd att försöka. Man vill ju att det ska fungera, men känner jag att kroppen inte orkar så tänker jag inte heller försöka kämpa mot. För jag har varit med så många gånger nu att jag vet att det slutar bara åt ett håll. Ju fler bakslag man får desto svårare att komma tillbaks, så har det varit för mig åtminstone. Hon tyckte jag skulle ta ett rum där och göra lite yoga och meditation, så det gjorde jag en timme,åkte sen och jobbade 30 minuter.När jag kom hem gick jag med hunden sen la jag mig och sov en timme, fortfarande jättetrött när jag vaknade. Min hjärna är idag jätteseg, tankeverksamheten funkar knappt idag alls, så segt och jäkligt drygt alltihop.

 

Som sagt jag trodde jag var redo för detta, men ett för tufft schema direkt så gick det inte, att ha både rehab och arbetsträning igång samtidigt är oerhört tufft, men det är ju dom som sen ska bedöma vad jag klarar eller inte klarar, så i detta fall ser dom att det är tufft, dom ser att kroppen reagerar, att den lägger av. Det är ju bra till viss del att dom får ta del av sånt med, att rehaben kanske tar betydligt längre tid för vissa.

Jag tror att man måste känna sig både pigg och frisk en längre tid innan man ens provar gå tillbaka, när jag ser bakåt nu så har jag inte varit pigg mer än några veckor, men ibland tror man att det räcker. Men att jobba tar mer energi än så. Att få må bra ett antal månader hemma innan man börjar tror jag skulle vara bra. Hade ju sömnproblem i så många år att få sova och må bra några veckor är ju ingenting egentligen. Har gått tillbaka och tittat i dagboken jag skriver och det är inte många bra dagar i månaden, när man ser helhetsbilden. Det är jättebra att skriva ner hur man mår, bra eller dåligt, det är bra att kunna gå tillbaka och titta, sen att ha anteckningar när man ska till läkaren. För minnet sviker kraftigt fortfarande, trots tre år som utmattad.

Det är bara att bryta ihop och komma igen, ha en fin kväll allesammans, ny dag i morgon.

Var rädd om er, kram