Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

Allt såg bra ut

Gick igenom sista hälsotestet på rehab idag och det såg jättebra ut :), har verkligen fått mycket verktyg att jobba med som jag nu använder mig av varje dag :), som mindfulness, meditation, yoga, andningen, träning mm. Det är nu det stora testet kommer, att bibehålla detta så man inte trillar tillbaka igen, man måste ha rutiner på det mesta annars är det lätt att bara säga och tycka att nä jag orkar inte idag, visst det finns såna dagar med, ganska ofta också, men då måste man nog ta sig i kragen och göra lite ändå :): Jag har haft dagar då jag känt att nä usch vill inte, orkar inte åka till rehab idag, men när jag väl kommer dit så blir det bättre, faktiskt, man tror inte det, men vissa gånger har jag brutit ihop fullständigt med där borta. Dom har verkligen fått sett alla sidor av mig och min utmattning. Det tror jag är nyttigt och bra faktiskt. Allt är verkligen ingen dans på rosor när man är sjuk i utmattning, inte ens när det gått tre år.

Fortfarande har jag allvarliga koncentrationsproblem, minnesproblem, otroligt stresskänslig, minsta lilla stress blir jag jättedålig. Ont i leder och muskler, sömnproblem, klarar inte av sömnen utan tabletter, trötthet. Ja mycket finns kvar fast en del i mindre skala, så visst går det framåt :).

Just detta med träning är ju ett kapitel för sig :), för det första hade man inte ens ork att gå fem minuter runt kvarteret utan att bli totalt slut, skrämmande. Jag var så emot träning från början, för att jag absolut inte orkade. Jag tyckte det var helt idiotiskt att alla tyckte man skulle börja träna, det ger effekt, ja ja tänkte jag bara och tyckte allt sånt där var helgalet då. Har ju hållit igång och tränat hela mitt liv så vet att det är nyttigt och bra :). Men när man är så dålig att man inte ens orkar ta sig ur duschen och torka sig, utan att bara sätta sig på en stol och inte orka nånting mer denna dag. Då är det ren idioti att börja träna. Tror man måste komma igenom första värsta stadiet först innan man ens kan tänka tanken, det är min åsikt.

Sakta men säkert kunde jag trots allt till slut öka på promenaderna, för att sen tvingas gå på gymmet på rehab, men till slut så funkade det, med små små myrsteg så tar man sig framåt :).Kunde  vara supertrött när jag kom dit, men blev faktiskt piggare när jag tränat klart 🙂

Men man rasar bakåt också en del gånger, eller för min del ganska många gånger. Då fick jag backa och ta det lugnare igen ett par veckor, sen gick det bättre och bättre, men det är jättesvårt att hitta balansen, framför allt från början, då trillar man över bordskanten mest hela tiden. Det tog jättelång tid för mig att hitta denna balans. Tror man måste vara lite redo för träningen, att känna för det, att våga prova. Inte för stora steg på en gång, myrsteg pratar vi om. Jag var så emot träning från början och tyckte det var rena vansinnet, men nu funkar det och är så tacksam för denna hjälp jag fått från rehab :). Nu gäller det att fortsätta på att fokusera, inte tappa fotfästet igen :).

Har fått lära mig att återhämta mig ofta, det är jätteviktigt, inte bara köra på utan att stanna upp. Meditation och yoga fanns inte alls i mitt tidigare liv, att tänka på hur man andas det har jag inte heller tänkt på innan, men så viktigt och nyttigt, det har gjort mig mycket piggare. Att försöka vara i nuet, inte vara långt där framme som jag alltid var tidigare. Planerade alltid framåt hela tiden, varje dag. Men idag vågar jag inte det, för man vet aldrig hur man mår långt fram i tiden, hur trött man är.

Känner nu att återhämtningen funkar rätt bra, kan vara väldigt trött ibland, men att få ligga på soffan ett par timmar hjälper bra, då blir jag piggare igen :). Så var det inte tidigare, då hade man den extrema tröttheten hängandes över sig hela dagarna, då hjälpte inte ens vilan, man var lika trött ändå. Så kan det ibland vara nu med att man sovit hela natten, men att sen bli väldigt trött efter ett par timmar, då brukar jag sätta mig i soffan och vila en stund, sen är man oftast lite piggare igen. Man har lärt sig lyssna på kroppen, man vet nu hur den fungerar :).

Idag har jag haft en kompis på besök några timmar :), har haft besök varje dag här sen jul, det är jättekul att orka träffa sina vänner igen :), även om man blir rätt trött efteråt så är det värt det :). Var och handlade lite till nyårs afton idag med, då vi också ska ha lite gäster här :). Har även orkat träna lite under kvällen, känns rätt skönt att orka lite mer nu igen, men man måste fortfarande vara rädd om energin.

Ha en fin kväll, kram

Härligt att få vara pigg

Dagarna går så fort nu i december. I helgen var vi till en julmarknad och tittade lite, men det var så otroligt kallt så det blev inte så långvarigt.Första året på länge som jag orkade plocka upp alla tomtar till första advent :), så kul att få upp allt i tid denna gång. Samlar ju på tomtar så det har blivit några stycken 🙂 ca 350 st.

Fortsätter att ta hand om mig själv och gör det jag känner för, fortfarande är meditation,andningsövningar och yoga viktigast i mitt liv. Tar alltid en stunds meditation efter gympasset när jag kommer hem, så himla skönt. Är nu i sluttampen 15311385_1276401192436964_1777854208_opå rehabiliteringen, december ut, Så börjar nu minska ner tiderna lite där. Fick beröm här om dagen för att jag jobbat mycket med mig själv, har ju haft mycket motgångar under denna tid på rehab med, det har dom ju sett. Men har lyckats dragit mig upp
varje gång :), men ibland har man verkligen tappat lusten för allt när dom dåliga perioderna kommer när man inte har ork till någonting. Nu har det hållit i sig länge och hoppas det fortsätter så :). Himla skönt att få slippa denna trötthet som är hemsk. Kan bli trött nu med men det är mer en normal trötthet, orkar så mycket mer om dagarna nu.

I dag ska jag på zonterapi mot värken i kroppen , så skönt, den hjälper verkligen. Från början gick jag var femte vecka men nu har det nog gått nio veckor och har fortfarande inte jätteont, bara nån enstaka gång ibland. Värken tog ju enormt med energi då jag var som sjukast. Sen ska jag bara mysa ner mig i soffan med en bra bok jag köpte häromdagen :). En lång hundpromenad i skogen får det med bli :). Nästa vecka får vi hem lilla valpen, då blir det full fart här hemma.

Ha en härlig dag, kram

En ganska bra dag

Idag känns det riktigt bra hjärntröttheten börjar släppa taget och yrseln har jag inte haft nu på ett par dagar, gick bättre på gymmet igår än vad jag trodde, får hoppas det känns bra imorgon med :). Idag har jag varit pigg hela dagen, helt otroligt vad det kan ändras fort, ja upp och ner hela tiden, galet ,har t.o.m bakat en banankaka, det var inte igår. Tror det gör mycket nytta detta med mindfulness, yoga, meditation och skogspromenader. Har tagit in detta i min vardag nu för tiden, så skönt, ibland bara fem minuter ibland mer, beror på vad man känner för och orkar, men huvudsaken man gör det tror jag. Sömnen är ju också otroligt viktig, sover jag en hel natt mår jag oftast mycket bättre på dagen.

Pausade lite här, så nu har jag ett bra exempel på att energin kan ta slut ganska fort.Två av mina större barn var här och som vanligt så börjar jag busa och härja med dom som jag ibland gör :), började kasta garnnystan på dom 🙂 så vi fick ett litet garnnystan krig här :). Dom är vana vid att mamma flippar ur ibland :)hunden var med på ett hörn här med :)han tyckte också det var kul :), men i alla fall så efter fem minuter blev jag helt slut här, så då var det slut busat för denna gång :). Ja det är bara att försöka tanka i lite ny energi igen :), kul så länge det varade :). Det kan gå ganska fort detta med att energin tar slut, behövs inte så mycket.

Just det här med energin, att den tar slut fort att man måste vara sparsam så den räcker hela dagen, det brukar funka ganska bra när jag är hemma, om jag inte härjar med ungarna som jag gjorde nu idag :). För min del när det gäller min utmattning, så gick jag på reserv energin  väldigt väldigt länge, sa ofta till mannen att jag nu går på reserven igen, att man egentligen inte orkade det man höll på med, men gjorde det ändå. Gör man så väldigt länge så tar tyvärr reservenergin också slut, därför är det svårt för mig att få upp energinivån tillräckligt tror jag, eftersom jag hela tiden får bakslag, men det är bara att kämpa på. Vissa dar går det bra, vissa mindre bra.

Är i alla fall tacksam för att jag fick en bra dag idag, så skönt att inte ha den enorma tröttheten över sig, den är otroligt jobbig. hoppas det fortsätter så nu.

Ha en fin kväll, kram

 

Idag är det tufft

Riktigt tufft, haft huvudvärk hela veckan, tidigt i morse hade jag migrän, tappat all ork och energi just nu. Tårarna kom i morse, gick inte att stoppa. Det är svårt att tänka positivt nu när det är så här. Att inte ens klara av att plocka ur diskmaskin, eller ens ha Tvn igång. Från att ha varit väldigt pigg till att tappa all energi och ork under 1,5 vecka tar oerhört hårt på mig, nu om nåt kommer dom här otroligt jobbiga funderingarna om jag nånsin kommer att klara av att komma tillbaka. Jag trodde jag stoppade i god tid, men kroppen tog otroligt med stryk ändå. Haft sån hjärntrötthet denna vecka, det har jag inte haft på jättelänge, den är så seg, kan inte tänka klart ,det blev ett värre bakslag än vad jag trodde. Så drygt.

Min man tror absolut att det är gymmet som orsakar detta, han ser ju mina försämringar bäst, men jag vill inte tro att det är så. Men vi får se, jag kämpar på så får vi se vad som händer framöver.

Var i går till en annan läkare i ett annat ärende, han undersökte mig sen tittade han på min hals och frågade om jag hade sköldkörtel problem, nä inte vad jag vet sa jag, men han tyckte sig se att min sköldkörtel var lite för stor, så han ville ta ett prov. Jag har gjort dessa prov tidigare men ingen har sagt nåt om nåt problem så får se vad provet visar. Han pratade om struma, har inte ens tänkt i dom banorna för har ju konstaterats utmattningssyndrom, men symtomen är ganska lika, så vi får se. Det är ju också en sak man nu funderar på innan man får svaret. Mycket tar energi just nu.

Ska snart till rehab på mindfulnessträning och medicinsk yoga, vet inte hur jag ska orka, men det löser väl sig hoppas jag.

Ha en trevlig helg, kram

En enorm hjärntrötthet

Ja det är precis så det är just nu. Åkte till rehab som vanligt i morse, till gymmet. Fick yrsel redan på väg dit, lite otäckt att köra bil med yrsel, men vad ska man göra, måste ju åka till rehab och följa planen. På gymmet orkade jag bara fem min på cykeln, allt gick i slowmotion, alltså vad jag än skulle göra så var jag tvungen att titta på mitt papper och verkligen tänka efter vad som stod där, helt sjukt vad hjärnan blir så mycket sämre av bakslag.

Har inte haft sån här hjärntrötthet på månader, samma med yrseln har jag inte heller haft på typ 1,5 år. På en veckas arbetsträning så försämras kroppen på detta sett, det gör mig bekymrad faktiskt. Har tidigare kunnat arbetstränat och jobbat 25% och upp till 50 % i några månader innan jag rasat ihop i en panikattack och ner på ruta ett igen. Att på en futtig vecka bli i så dåligt skick igen gör mig riktigt bekymrad, har ju trots allt varit hemma ett helt år denna gång på heltid, lik förbaskat går kroppen sönder på en vecka. Visst trodde jag att det skulle bli tufft med detta schema, man måste trots allt försöka. Det är nog kanske så att efter varje bakslag så blir återgången tuffare, jag vet inte. Kroppen reagerar väldigt starkt denna gång, med yrsel, illamående, hjärtklappning och kroppen blir alldeles skakig av  minsta överbelastning.

Är i alla fall riktigt stolt över att denna gång säga ifrån och lyssna på kroppens signaler direkt, så det inte blir som tidigare, det vill jag verkligen inte denna gång. Man har lärt sig nånting av denna resa i alla fall :). Jag vet att det är otroligt svårt att lyssna på kroppen, för att man vill så förbaskat att det ska fungera, man vill för mycket. Jag tänkte förr hela tiden att ok det blev ingen bra dag idag, blir säkert bättre imorgon och så höll jag på tills det åter igen bara slog tvär stop. Kan bara åter igen säga att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, kör inte över kroppen igen, det är inte värt det.

 

Men inget mer sånt för mig nu, bara acceptera att det är så här nu och gå vidare. Fortsätta med mindfulness, meditation, yoga och nog så viktiga skogspromenader. Fortsätta vila och återhämta sig och hoppas att kroppen nu återhämtar sig bättre och fortare denna gång, när jag nu stoppade i tid. Efter denna dag och lite bloggläsning så känns hjärnan väldigt seg, klarar knappt av att läsa ett recept.  Märker nu idag att kroppen och hjärnan inte alls hänger med. Har inte orken till nånting just nu, på sin höjd en hundpromenad.

Lite trist är det att ha tappat all kapacitet som jag haft sista veckorna, nu tar jag mig inte för nånting längre. Orkar varken städa el tvätta nu igen, men vila och återhämtning så blir det nog bra till slut. Detta var mitt sjätte bakslag på jobbet, men nån gång ska jag lyckas :).

En dag i taget :), kram till er alla och ta hand om era kroppar.

Arbetsträning avbruten

Japp så blev det till slut, har jobbat tre timmar idag, otroligt trött när jag kommer hem, lite yrsel, hjärnan är seg och trött. Kliver in genom dörren, då ringer min läkare precis, hon har pratat med hela teamet runt mig inklusive handläggaren på Fk. Dom vill att jag avbryter arbetsträningen direkt. Är tacksam för att dom lyssnat på mig, sa redan igår att det var dags att bryta innan det gick för långt. Dom fick ju se med egna ögon vad som skedde. Dom tar ju lärdom av detta dom med att det inte går att ha för tuffa scheman. Beundrar dom som klarar både rehab och arbetsträning, jag gjorde det inte. Men det är ju lite det här som är meningen med, att arbetsträna medans man fortfarande går kvar där, så dom ser vad som kan hända, att alla inte är redo.

Att ha utmattningssyndrom är ett rent helvete, hela kroppen och hjärnan sätts ur spel, hur mycket man än vilar så ger det inte med sig så mycket som man önskar. Man kan känna sig pigg för stunden, men det behövs inte mycket för att kroppen ska reagera. Denna enorma trötthet är så otroligt jobbig, ingen vanlig trötthet,hjärnan som känns som bomull (hjärndimma),den hade jag konstant i sex,sju månader, kunde inte läsa nåt överhuvud taget.Väldigt svårt med balansgången i början, vad kroppen klarar och inte klarar, fem minuters promenad runt kvarteret var mer än nog, blev galet slut av det . Det som behövs är acceptans, det är otroligt svårt, tog mig två år att acceptera att det skulle ta sån tid. Tiden behövs för att läka, har nu varit hemma ett helt år på heltid, innan provade jag jobba och arbetsträna lite då och då. Men under detta år har jag kunnat vila och återhämta mig i min takt. Mycket mindfulness, meditation, andningsövningar och yoga har gjort mycket nytta, det gör jag nu varje dag, det är min enda arbetsuppgift varje dag, att ta till något av detta så viktiga verktyg. Men var fortfarande inte riktigt redo för arbetsträning tydligen.Den lilla energi man byggt upp, går fort slut tyvärr. Tror inte man kan bygga upp samma energinivå igen som man hade innan, när även reserven tog slut, jag sa ofta och mycket länge att jag nu gick på reserven, och den tog slut den med. Man får nog lära sig leva med den lilla energi man bygger upp varje dag, en svår balansgång, men man lär sig med tiden :). Jag ger inte upp i första taget. 🙂

Det är trist och tråkigt att vissa läkare och handläggare på FK inte förstår vad detta handlar om, det är vansinne att skicka ut folk på arbetsträning och jobb för tidigt,att inte ge tillräcklig sjukskrivning för riktig återhämtning, det skadar bara kroppen ännu mer, och tar betydligt längre tid att läka, för att man hela tiden får börja om igen. Dom borde lära sig lyssna mer på patienterna, det är så vanligt med detta idag, att dom borde ta mer lärdom av denna sjukdom,vad som händer med våra kroppar, det är faktiskt ett väldigt allvarligt tillstånd, när både kropp och hjärna stänger av,borde finnas utbildningar även i detta så allvarliga ämne. Jag har ändå haft tur med mina läkare och handläggare, dom har lyssnat på mig nästan hela tiden, många har inte den turen. Tror inte man nånsin blir sig själv riktigt efter detta, hjärnan har tagit otroligt mycket stryk av detta, stora koncentrationsproblem fortfarande, blir alldeles skakig i kroppen vid minsta överbelastning, superkänslig mot stress. Ja enda fördelen är väl att man lär sig leva ett helt annorlunda liv än innan. Men jag trivdes med livet och stressen innan med, gillade att ha mycket att göra, allt var en positiv stress ända fram till väggen. Det var kroppen som inte orkade denna fart längre.

Ja en ny dag i morgon, då tar jag nya tag på gymmet, får se om jag orkar nåt mer imorgon, tänker bara göra det jag orkar och inte anstränga mig för mycket.

Ha en fin kväll, kram

Bryta ihop och komma igen

Ja vad ska man säga om denna dag, den började inte bra. Började redan i helgen, i lördags var jag så orkeslös att jag låg hela dagen, utom två promenader med hunden, hade vansinnigt ont i muskelfästet i knät, har problem med det ibland, gör så satans ont. Likadant i söndags, något piggare men långt ifrån bra, fick yrsel redan vid första hundpromenaden. Kroppen säger ifrån vid minsta ansträngning nu.

Sov inte mycket i natt då jag hade så himla ont i knät, kan inte ligga åt nåt håll, men åkte iväg till rehab och gymmet, hade yrsel redan i bilen på väg dit, känns inte helt ok att köra bil när man känner sig yr, men men, när jag kom dit satte jag mig på cykeln och skulle värma upp, men efter två minuter var jag helt slut, jag brukar kunna cykla 10 minuter utan problem. Fick hjärtklappning, mer yrsel, illamående bara skakade. Sjukgymnasten såg på mig att det inte var bra, jag bröt ihop och sa att jag var helt slut, ett för tufft schema förra veckan var orsaken. Hon bad mig lägga mig en stund, så hon gick och hämta läkaren som kom och hämtade mig.Vi gick ner i hennes rum så jag fick varva ner och vi pratade om orsaken till detta och hur vi skulle gå vidare, jag sa som det var att det blev ett för tufft schema, att kroppen redan i onsdags började säga ifrån med bla yrsel. Hon frågade mig typ om jag trodde det var kört nu med jobbet mm, men jag sa att nej jag tror inte det, om vi nu bryter i tid, så jag inte gör som förr att jag kör på tills panikattacken kommer.

Vi kom överens om att hon skulle prata med min handläggare på försäkringskassan, och att vi skulle minska ner antalet timmar i veckan.Hon tyckte inte vi skulle ta bort jobbet helt, så jag är beredd att försöka. Man vill ju att det ska fungera, men känner jag att kroppen inte orkar så tänker jag inte heller försöka kämpa mot. För jag har varit med så många gånger nu att jag vet att det slutar bara åt ett håll. Ju fler bakslag man får desto svårare att komma tillbaks, så har det varit för mig åtminstone. Hon tyckte jag skulle ta ett rum där och göra lite yoga och meditation, så det gjorde jag en timme,åkte sen och jobbade 30 minuter.När jag kom hem gick jag med hunden sen la jag mig och sov en timme, fortfarande jättetrött när jag vaknade. Min hjärna är idag jätteseg, tankeverksamheten funkar knappt idag alls, så segt och jäkligt drygt alltihop.

 

Som sagt jag trodde jag var redo för detta, men ett för tufft schema direkt så gick det inte, att ha både rehab och arbetsträning igång samtidigt är oerhört tufft, men det är ju dom som sen ska bedöma vad jag klarar eller inte klarar, så i detta fall ser dom att det är tufft, dom ser att kroppen reagerar, att den lägger av. Det är ju bra till viss del att dom får ta del av sånt med, att rehaben kanske tar betydligt längre tid för vissa.

Jag tror att man måste känna sig både pigg och frisk en längre tid innan man ens provar gå tillbaka, när jag ser bakåt nu så har jag inte varit pigg mer än några veckor, men ibland tror man att det räcker. Men att jobba tar mer energi än så. Att få må bra ett antal månader hemma innan man börjar tror jag skulle vara bra. Hade ju sömnproblem i så många år att få sova och må bra några veckor är ju ingenting egentligen. Har gått tillbaka och tittat i dagboken jag skriver och det är inte många bra dagar i månaden, när man ser helhetsbilden. Det är jättebra att skriva ner hur man mår, bra eller dåligt, det är bra att kunna gå tillbaka och titta, sen att ha anteckningar när man ska till läkaren. För minnet sviker kraftigt fortfarande, trots tre år som utmattad.

Det är bara att bryta ihop och komma igen, ha en fin kväll allesammans, ny dag i morgon.

Var rädd om er, kram

Lugn skön dag

Kom inte nån förkylning som jag trodde igår, var väl ren trötthet bara, konstigt att det dök upp dagarna jag är på gymmet, men det är bara acceptera att dagen är så och gå vidare. Sånt jag fått lära mig på rehab, att acceptera läget just nu och gå vidare, det hade man svårt för tidigare. Man blev mest irriterad av att vara trött, tycker väl att det är astråkigt nu med, men accepterar ändå.

Man har haft mycket nytta av denna rehab, många verktyg att jobba med som man inte tänkt på innan. Har verkligen förändrat livet till det bättre nu, man lyssnar på kroppen, använder mig av meditation,yoga och mindfulness varje dag, gör otrolig nytta. Använde aldrig sånt tidigare, hade liksom inte tid med sånt tjafs som jag tyckte då, men på den punkten har jag ändrat mig, det gör skillnad, man blir så mycket piggare och klarare i huvudet. Jag bryr mig om mig själv mer, gör saker jag tycker om bla stickning, trädgård långa promenader i skogen mm. Märker att man får mer energi av sånt :). Men är man deprimerad så vill man inte så mycket, det var jag en kort period då jag fick bakslag på bakslag när jag provade gå tillbaks till jobbet. Det var vanligt sa läkaren till mig att man blev deppig då. Det ända jag ville var ju o komma tillbaka i arbete. Man försökte skynda på läkningen, men det funkade ju inte, det måste få ta den tid det tar har jag lärt mig nu, även om det tar ett par år, men när kroppen inte vill samarbeta så funkar inte jobb heller. Innan jag blev riktigt sjuk så tog jag bort mer och mer roligt i mitt liv, blev bara en massa måsten kvar tyvärr, så får det inte bli igen.

 

Vet, det är jätte jättesvårt att acceptera, tog väldigt lång tid för mig att acceptera, mer än två år faktiskt. Men man måste lära sig lyssna på kroppen, det går inte att köra över den gång på gång, man blir bara sämre av det. Jag gick tillbaks alldeles för tidigt gång på gång, hade så svårt att acceptera att jag var riktigt sjuk. Huvudet ville så mycket , kroppen orkade ingenting.

Har fortfarande efter snart tre år problem med utmattning när jag gör saker hemma en längre stund, men har lärt mig pausa innan jag blir så där trött. Hoppas att träningen ska göra nytta, men blir lite oroad då jag är ganska orkeslös dom dagarna jag tränar.

Ska bli spännande och se på måndag då jag börjar arbetsträna :).

Ha en fin kväll alla,kram

Mår nu riktigt bra

Så underbart härligt det känns att man sovit hela sju dagar i sträck utan att vakna en gång på natten. Man är en helt annan människa nu :). I går hade vi en tuff dag då vi tog bort en av våra hundar, han hade svår artros i bakbenen, det är aldrig ett lätt beslut att ta, men ett måste då inte hunden ska få lida.

Jo har börjat äta riktiga sömntabletter ( Imovane ), började ju ta dom då jag fick dom utskrivna i vintras, men fick så muntorrhet av dom och alla andra mediciner jag åt då, det funkade inget bra ihop då jag vaknade flera gånger varje natt av denna muntorrhet, fruktansvärt. Men nu har jag slutat med två av medicinerna då funkar det utmärkt, ingen muntorrhet alls, sover som en stock, det har jag väl inte gjort på över tre år. Vilken skillnad, man orkar mer och är piggare, tänk att det gör så mycket denna sömn, helt underbart.

Den här veckan är första veckan det känts riktigt bra på gymmet också, tror det är tack vare sömnen med, delvis i alla fall. Jag var otroligt tveksam om detta med träning skulle funka, men jag får nog ärligt säga att jag tror att det blir bättre och bättre. Man får ta det lite lugnt bara, fick ju backa första två veckorna, men nu känns det bra. Jag hoppas verkligen att det håller i sig nu.

Var ut och gick en långpromenad i morse med man och hund, när vi varit hemma en stund kom grannen med sin hund och frågade om jag ville följa med, så varför inte, blev en ännu längre promenad. sen blev det mycket prat med flera grannar när jag kom hem. Det slutade med en lång, lång stund på soffan efteråt. Blev galet trött av två långa promenader och sen en massa prat i 1,5 timmar, blev så trött i huvudet och kroppen. Det var inte så min dag skulle se ut men så blir det ibland när det blir för mycket :). Inte bra att vara för social i bland :), blir för jobbigt, men har ju alltid varit det, svårt att låta bli. När jag var som sjukast var jag inte lika social, då orkade man knappt med familjen.

Men det har hänt mycket positivt med mig nu sista tiden :), tror det är både sömnen som blivit bättre, lagt mer tid på meditation, yoga, mycket nyttigt :), träning, mindfulnessövningar. Ja hela paketet har väl gjort att jag blivit piggare och hoppas på att det fortsätter så, det jag fick lära mig på rehaben var att när man håller på med nåt tex hemma som jag, klippt gräs mm så har ju jag kört på tills jag blir trött, då vilar jag, men dom sa där att man ska bryta innan man blir trött, dra ner på tiden på aktiviteten. Har börjat gjort det mer och mer och det har också gjort att jag blivit piggare. Att bryta innan tröttheten, även om jag tyckte det var trist att göra så, men det funkar :).

I går ringde min handläggare på FK och hörde hur jag mådde då vi ska ha möte nästa vecka, det ser jag fram emot. Vi pratade lite om arbetsträning, att dom på rehab vill gärna att man provar arbetsträna innan man slutar där, men det är absolut inte nödvändigt om man inte är redo för det. Men jag känner mig redo, jag tycker det ska bli riktigt roligt. Det är då man får testa övningarna man lärt sig på mindfulness. Att tänka på ett annat sätt i sitt arbete, ska bli intressant, det blir en prövning. Oftast när jag kommer ut i jobb så tycker jag att det är så kul att det är lätt att bara köra på, men denna gång ska jag tänka mig för ordentligt. Vill inte ha fler bakslag bakom mig, har haft fem det räcker. Men samtidigt vet jag ju att jag fortfarande blir väldigt trött fort när jag provar här hemma. Så vi får se hur det går. Men troligtvis blir det ju aktuellt nu under oktober då jag slutar min rehab i oktober. Får se vad dom säger på mötet :).

I morgon får vi lite gäster hit, då ska vi grilla lite, hoppas vi kan sitta ute, men det visar sig :).

Ha en fin kväll, kram