Energikrasch

Efter två tuffa veckor på jobbet så har jag idag noll energi kvar. Så trist detta när man haft sån lång och bra period att man hade energi kvar hela dagen, men så här är det att leva med utmattning. Trodde faktiskt på riktigt att jag inte skulle hamna här igen, eftersom jag mått så bra en lång tid och haft gått om energi, men det är lätt hänt när det blir för mycket att hamna här igen. Sömnen har ju tyvärr varit dålig hela veckan vilket så klart spelar in. Vet inte om det beror på att det är mycket på jobbet eller om det är annat. Har ju sovit bra länge nu vilket gör återhämtningen mycket bättre. Sömnen är ju viktigast av allt,funkar inte den så blir det inget bra alls, det märks ju nu efter denna vecka. Man blir trött väldigt fort om man inte sover ordentligt.

Längtar tills alla är tillbaks från sina semestrar och att allt blir i sin ordning på jobbet igen, som det är nu är det rörigt och lite halvt kaos och då blir det kaos även i min hjärna. Har varit totalt slut när jag kommit hem vid tolv och mest legat hela eftermiddagarna för att återhämta mig. Det känns helt värdelöst när det blir så här, man vill ju vara igång och göra så mycket, men det är bara acceptera och låta det vara som det är. Sol och sommar och man måste ligga på soffan och vila, men så är livet, man har ändå lärt sig det att man måste för att bli piggare igen. Brukar bli lite piggare på kvällen om jag vilat hela eftermiddagen.

Att bara knappt orka jobba sina 50% och sen inte orka nåt mer hemma är ju så värdelöst, det är lätt hänt att man känner sig lite deppig för såna här saker, men jag ska försöka att inte hamna där. Att acceptera är det ända man kan göra, det känns lite lättare när man kan det, men det tar tid att lära sig acceptera denna hemska sjukdom, för mig tog det över två år.

Tyvärr får man nog dras med detta hela livet, det gäller bara att lära sig leva med det, vilket är svårt ibland när det dyker upp saker man inte kan rå på. Man får försöka att inte bli stressad av situationen, för blir jag det blir jag ännu sämre än vad jag är nu.

Min plan var ju att försöka komma upp på 75 % i september men vi får väl se nu i augusti hur det blir, om jag kan styra upp återhämtningen ordentligt så jag fixar det annars lär jag få backa på det ett tag till.

Ha en fin helg, kram

Annonser

Återhämtning

Helgen flöt på bra, en bra spelning såg vi med svärsonens band Jordskred från Sundsvall. Det blev en sen kväll, en hektisk helg överlag fram och tillbaka till Sundsvall. Vilade ganska mycket hela veckan där för att orka med.

Det här med återhämtning är ju så viktigt, men det har jag väl egentligen inte lärt mig förrän på senare tid, ja sista året här, fick ju bra vägledning på rehaben. Tidigare när jag var som sjukast för tre år sen, då var man så däckad och hade inget val annat än att ligga och vila,hade yrsel konstant,allt bara snurrade, kunde vara glad om jag tog mig in i duschen, resten av dagen orkade jag bara ligga. Kunde ibland ta och prova plocka ur en diskmaskin, men det kunde ta hela dagen, som man vanligtvis gör på fem minuter, det låter ju egentligen helknäppt, men livet var så då. Men hjärnan gick ju fortfarande på högvarv, man kunde inte släppa alla måsten fast man inte hade ork till nånting, så hjärnan jobbade på högvarv länge, länge.

Var så frustrerad att inte orka, hjärnan ville fortfarande göra massor, var så slut i kroppen så jag bara skakade inombords. Man ville ju tillbaks till arbetet så fort som möjligt, var ju en pina att bara ligga på soffan och inte orka ett skit, det var ju en stress  det med, man var ju inte van alls att ligga där, var ju ständigt på springande fot.

Sömnlösheten, vaknade efter bara ett par timmar, sen kunde jag inte somna om, så höll det på säkert ett helt år innan allt rasade. Har fortfarande svåra sömnstörningar, kan inte sova utan mediciner, hoppas på att det blir bättre även det.

Man kunde inte läsa, inte göra någonting, koncentrationen var som bortblåst. Eftersom man hade så mycket i huvudet så kom hjärntröttheten, det var som bomull i huvudet, hemskt,allt gick i slowmotion. Att ens orka ta en promenad fanns liksom inte, första gången jag provade glömmer jag aldrig, var helt slut av att gå runt kvarteret på en 7-8 minuter, hemskt. Kommer så väl i håg alla som var på en om träning, det är så viktigt, jag vet att det är viktigt, men när man inte ens orkar gå fem minuter. Nä träning det får man ta när man känner att man är redo, det är inget som kan stressas fram, fick många bakslag även av detta. Har tränat annars i stort sett hela livet, så det var också en rejäl omställning att inte ens klara detta. Men kan bara säga att allt tar sin tid, jag ville gärna stressa fram ett tillfrisknande, MEN det går inte, en omöjlighet, detta med utmattning kan man inte stressa fram ett tillfrisknande, hur mycket man än vill. Det borde både Fk och regering ta fasta vid, när dom drar in sjukpenning för så många, har själv inte blivit drabbad av detta, har en jättebra förstående läkare och handläggare på Fk, men läser många andra som har problem, vilket är rent för jävligt. Man blir inte friskare av att vara utan inkomst.

Värken i kroppen kom också efter en tid, hade en konstant vandrande värk i kroppen, främst på nätterna, det kunde vara en hemsk smärta nattetid ibland. Gick på smärtstillande morgon och kväll i närmare två år. När jag började gå på zonterapi försvann den värsta smärtan, den dyker upp i bland även nu, men inte alls lika ofta som förr, då den var ständigt där. Men det hade troligtvis med utmattningen att göra även den. Det om nåt tar ju energi, att gå runt med ständig värk, hemskt.

Depressionen kom den med som ett brev på posten, av alla bakslag jag fick när jag provat arbeta ett tag, det gick liksom inte, blev så ledsen varje gång, tyvärr så var min järnvilja så stark att jag inte gav upp att prova förrän panikångesten kom, kunde ha upp till tre, fyra anfall om dagen. Kroppen la av helt åter igen nere på ruta ett. För varje bakslag var det svårare och svårare att ta sig upp. Blev så deprimerad och ville absolut ingenting längre, ingenting var roligt längre, inte ens det jag tyckte om att göra. Läkaren sa, gör sånt du tycker om att göra, men det var inte lätt då ingenting var kul längre, det var en hemsk period, kom många mörka tankar då, kände inte alls igen sig själv. Till slut gav jag med mig och började med medicin, det ville läkaren att jag skulle börja med redan första besöket, men där stod jag på mig och sa att jag inte kände mig deprimerad, bara totalt slut i kropp och knopp. Depressionen kom senare med alla bakslag, det är jag helt säker på. Fick två sorter och äter fortfarande en av dom.Sakta men säkert så började jag må bättre och bättre. Kan bli deppig över nån dag då och då nu med men dagen efter är det ofta borta igen.

Att acceptera sin sjukdom är ju inte lätt men ett måste för att ens börja tillfriskna tror jag, jag trodde jag accepterat flera gånger om, men faktum är att jag nog inte helt gjorde det förrän efter ca två år. När min rehab tid började kände jag att jag accepterade mer och mer. Det blev en lättnad i hela mig, kunde liksom släppa taget om att stressa fram ett tillfrisknande. Nu fick jag hjälpen jag behövt hela tiden egentligen. Tidigare läste man på om allt som skulle vara så bra och gjorde så, men jag tror man läste på för mycket, det blev åter igen en stress att försöka göra alla dessa bra saker. Äta rätt, yoga, börja motionera ja allt som nu var bra men för mig blev det för mycket. Man skulle orka göra alla dessa saker med, vilket jag egentligen inte orkade. Sen tyckte jag till slut att inte ens vilan hjälpte speciellt bra heller, varför gav sig inte denna hemska trötthet, så himla jobbigt att vara så trött jämt, hade ingen ork till nåt.

Det jobbigaste var egentligen att inte orka hemma, städningen kom i skymundan, blev inte samma städning när resten av familjen gjorde det, men det var bara släppa det, jag som varit rätt pedant tidigare fick släppa det helt, det fanns inte en chans att jag skulle orka städa överhuvud taget, var alldeles för dålig för det. Tror även där att man måste släppa taget om sånt, det är jättesvårt, men det är viktigare att tänka på att bli frisk. Har haft en sån fin familj som ställt upp hela tiden, men det var inte lätt för dom att förstå, det tog tid för dom att förstå. Jag bad dom faktiskt att läsa på om utmattningssyndrom, då tror jag dom började förstå. Att se mamma ligga på soffan och inte orka,det var liksom inte likt mig, för jag låg aldrig på soffan tidigare, aldrig.

Nu är jag på god väg i alla fall sakta men säkert, det tar sin tid, olika stadier känns det som. Det som hjälpt mig mycket är meditationen, tar en stund varje dag. Har blivit så mycket piggare av det.Höll aldrig på med sånt tidigare.Att tänka på andningen, hur man andas. Den medicinska yogan var mycket bra. Har äntligen hittat en bra balans med det mesta, återhämtning efter arbete är jätteviktigt för mig, hoppar jag över det nån dag då och då så blir jag mycket tröttare, det funkar inte. Att kommit igång med träningen är också väldigt skönt, har nu kommit dit att jag blir piggare efter träningen,inte helt slut som jag tidigare blev. Det gäller att ligga på pluskontot i energi så mycket det går, den går åt fort vissa dagar. Kan bli väldigt trött vissa dar direkt efter jobbet, men efter vilan känns det bättre. Man orkar lite mer nu, inte den här jobbiga tröttheten längre, mest vanlig trötthet. Det är skillnad på trötthet och trötthet i detta med utmattning, den extrema tröttheten är det nog bara vi som förstår vi som blivit drabbade.

Kämpa på alla där ute som drabbats av detta, ta det försiktigt, stressa inte fram ett tillfrisknande, det funkar inte. Låt allt ta sin tid, för tid tar det. Att försöka acceptera att man är sjuk, jättesvårt, jag vet. Men låt det få ta tid, jag var dålig på det. Jag ville bli frisk fortast möjligt. Nu har det gått mer än tre år och inte förrän nu börjar jag känna att det är på gång :). Att få den tiden hemma är viktigt, jag var tvungen att gång på gång försöka prova arbeta. Nu har jag fått vara hemma hela 2016 och inte förrän den här långa perioden, kände jag att jag började bli piggare. Tidigare hann jag knappt bara börja känna mig något piggare så var det dax att börja arbetsträna, helt vansinnigt, ramlade ju tillbaka till ruta ett varje gång. Man måste få chansen att få återhämta sig ordentligt, gärna ett helt år redan från start, det tror jag alla tjänar på än att ramla tillbaks hela tiden. Kroppen behöver den återhämtningen, även hjärnan behöver det. Att få in rutiner är bra, det tar sin tid, men när man väl fått det är det enklare. Man får inte ge sig på den punkten, jag är en rutin människa, mår bra av det. Man måste hela tiden jobba lite med sig själv för att bli frisk tror jag. Fick även lära mig det på rehaben, när jag fick in rutiner på det så blev allt så mycket enklare :). Men det här som sagt nu sista året, när man är som sjukast så orkar man inte tänka på nånting, man är helt enkelt för trött och slut för det.

Koncentrationssvårigheter och minnesproblem det har jag fortfarande, det får jag nog leva med tyvärr, men har ändå kunnat börjat läsa böcker igen :), som jag saknat detta. Har nog köpt på mig ett tjugotal böcker under tiden som sjukskriven, men inte kunnat läsa dom. Det går betydligt saktare att läsa nu mot tidigare, men det funkar :). Det som fortfarande är ett problem är ju om jag har mycket framför mig som ska göras, då kan jag få en väldig ångest och må dåligt, men försöker då att inte tänka så långt fram. Försöker att öva på att vara i nuet, men ibland är det svårt, bara öva precis som med meditation,till slut blir det lättare. Har även svårt att göra saker jag inte alls känner för att göra, fast man måste. Har gjort alldeles för mycket sånt tidigare, varit alldeles för snäll och gjort saker fast man inte egentligen inte orkat eller velat. Det som lättat väldigt mycket är oron över saker, är inte så orolig längre, att det tar tid att bli frisk, eller att börja arbetsträna mm. Det som händer det händer, går inte att göra så mycket åt eller påverka ändå. Rätt skönt att slippa oroa sig över saker man inte kan påverka ändå. Det tar också mycket energi av en.

Nu blev det ett jättelångt inlägg, vet att det är jobbigt att läsa så mycket text, har ju själv haft problem med det :), hoppas det funkar ändå :). Ska skriva om mina nya arbetsuppgifter en annan dag :).

Ha en fin kväll, kram

Detta med sömnproblem

Har haft lite större problem med sömnen igen nu sista fem dagarna, blir så irriterad över att inte kunna sova utan tabletter. La ner tabletterna nu två dagar, men tog circadin istället, melatonintabletter, men dom funkar inte alls. Dom funkade hyfsat ihop med Mirtazapinet, men inte nu . Somnade inte  förrän tolv och vaknade igen tio över ett klarvaken, inte kul på nåt sett. Till slut tog jag två atarax och somnade till slut. Ska man aldrig klara av att sova igen normalt. Känns riktigt drygt då jag snart ska komma igång med arbetsträning igen. Måste ta detta med läkaren nu i januari.

Man vill ju inte hålla på att äta mediciner hur som helst, vill ju försöka klara av sömnen utan problem, fattar inte vad problemet är. Håller ju igång rätt mycket under dagarna, det borde ju hjälpa men icke.

Idag blev jag väldigt trött efter hundpromenaden, så mycket vila idag blir det, har inte alls mycket energi idag. Men så blir det ju så fort sömnen krånglar. Blir så glad när gubben säger att du behöver inte göra nånting idag, jag fixar städningen och tvätten. Tur man har en så snäll man som förstår detta :).

Ha en fortsatt fin dag och önskar alla ett Gott Nytt År, kramar till er alla

Ingen bättring

Ingen bättring nånstans just nu, bröt i hop redan i fredags på mindfulnessträningen, allt var jobbigt. När jag kom hem hem i fredags så blev det soffan, totalt slut efter att varit borta sex timmar, låg och halv sov hela kvällen, så trött. Helgen har inte varit ett dugg bättre helt orkeslös, klarade knappt av hundpromenaden, gick väldigt sakta, följde med enbart för att få lite friskluft. Har nån form av inre stress i mig just nu som inte vill försvinna, ont i bröstet, känns som ångest men jag vet inte, har inte haft det tidigare. En viss nedstämdhet finns också just nu. Natten till lördagen hade jag panikångest, gråtattacker, kunde inte sova. Nä just nu känns allt bara skit, finns knappt några ljusglimtar kvar längre. Det blir tufft detta att åter försöka ta sig upp för berget åter igen. Man orkar inte vara glad längre åt nånting nästan. Var ut och gick i skogen nästan en timme igår med hunden, av nån konstig anledning mådde jag något bättre efteråt, vet inte varför, men gillar skogen.

Men idag är det samma visa igen, trött och orkeslös, hjärntrötthet, halsont, nedstämd, har svårt att få bort dom negativa tankarna just nu, ingenting känns kul just nu, men men man får ta dagen som den kommer, köra lite meditation, vila och nån promenad med hunden i snöblasket. Det är svårt att försöka rycka upp sig nu när man var så pigg och alert tidigare, när man trodde man skulle klara av arbetsträningen utan problem, så faller man handlöst åter igen. Tänkte skriva ner några av symtomen jag fortfarande har efter tre år med utmattning. Dom är ganska många fortfarande tyvärr.

Stor trötthet, orkeslös

Trötthet som ej försvinner när man vilar

Problem med sömnen, med medicin funkar det hyfsat, fast man sovit om natten så är man fortfarande jättetrött.

Halsont till och från, hade jag även hela förra vintern

Smärta i leder och muskler

Svaghet i musklerna

Ofta huvudvärk, migrän,hjärntrötthet

Stora koncentrationssvårigheter, minnesproblem, knappt nåt närminne alls

Tål ej stress överhuvudtaget, får yrsel, illamående, skakningar i hela kroppen, panikångest

Viss nedstämdhet hjärtklappning, ångest

Susningar i huvudet i stort sett varje dag

Ljudkänslig

Stelhet i leder

Känslig för kyla, kalla händer och fötter nästan jämt

Ländryggssmärta till och från, även ont i höfter, knän axlar

Diabetes

Ja det finns en del problem fortfarande att jobba med, man gör så gott man kan helt enkelt. Man ska inte dra på sig offerkoftan, jag vet det, men ibland blir det så ändå när man inte mår riktigt bra. Försöker tänka positivt och vara närvarande,men det är svårt vissa dagar när man hamnat i en svacka återigen. Det ska väl förhoppningsvis bli bättre igen.

Ha en fin tisdag i regn och snöblasket, kram

Den tappade orken är inte åter

Nä,precis så är det snarare värre tyvärr. Har haft en tuff vecka med för mycket aktivitet, då blir det så här, man kraschar ordentligt. I måndags hade jag gym på rehab som vanligt, var trött hade ingen ork alls men gjorde så gott jag kunde som jag brukar, sen hade jag besök av svägerskan ett par timmar för hon hade bilen på verkstan. På tisdagen var jag på utbildning fyra timmar inför nästa arbetsträning måste jag genomföra två utbildningar. Det tar extremt på en att sitta och lyssna och förstå och få in i skallen när man har  stora problem med koncentrationen, supersvårt, men det gick. Mitt närminne är = noll så det är inte lätt att minnas allt som sägs.På em var det besiktning av bil och lite handling med mannens hjälp.

Igår var det då gym dags på rehab igen, trött, slut redan innan jag ens börjat, men tog det lugnt och genomförde det jag skulle. Åkte hem och vilade, hundpromenad och dusch, sen tillbaka på rehab för att vara med på en handledning, där det gick ut på att fyra st skulle kolla hur min kropp reagerade på stressreaktioner.

Idag var jag så trött när jag vaknade, haft huvudvärk under natten så bad mannen gå med hunden, hade inte ork till det haft ont i halsen till och från i flera veckor så drygt, hade det hela förra vintern med, ingenting bryter ut bara halsont varje kväll.Försökte dammsuga lite på förmiddagen, tog hand om disken och tvättade ett par maskiner, sen var energin helt slut. Har legat resten av dagen på soffan, tog en lite promenad med hunden på eftermiddagen. Man blir så less på att inte orka, det händer liksom inte så mycket mer . Känns som att man blivit sämre med varje bakslag man fått, man klarar inte ens av hemmet vissa dagar.

I morgon blir åter en tuff dag då jag först har mindfulnessträning, bokat in ett extrapass på gymmet på rehab, vilket var oerhört korkat kan jag tycka nu, sen har jag medicinsk yoga på em, vi får se hur morgondagen blir kanske får boka av gymmet. Har inte alls lust med någonting just nu. Man orkar inte läsa tidningar, bloggar eller nåt annat, är så trött i huvudet just nu. Får hoppas på bättring snart

Ha en fin kväll, kram

Den tappade orken

Den tappande jävla orken flög sin kos tror jag. Blir vansinnigt trött på detta. Kan fortfarande inte låta bli att tänka på vad är det som är så jäkla fel. Varför blir jag inte piggare.

Vi har haft två rum fulla med skit sen barnen flyttade hemifrån, ca 1,5-2 år, har inte haft nån or alls till att ta reda på detta. Vi har pratat om att göra ett gym i ett av rummen, nu har vi gym grejer lite överallt. Sagt och gjort så idag påbörjade vi rensningen, det är inte lite saker kan jag lova. Min man gör det mesta av grejerna, flyttar lådor, möbler mm, jag gör inte mycket alls, rensar lite  gamla papper, tidningar mm, men det tar knappt en timme så är jag så trött att jag måste lägga mig ner en stund, bara av att rensa lite papper. Allvarligt, blir otroligt  frustrerad av detta, förbannad, orolig vad ska det bli med denna kropp som fullständigt lagt av efter detta bakslag. Hade en och en halv dag som jag var pigg, där har jag inte varit nåt mer sen dess :(.

Så nu har jag hela bordet full med papper o skit, hela hallen full med skräp. En del grejer som ska upp på vinden, min man får slita, jag själv ligger på soffan och har ingen mer ork just nu. Så kommer samvetet att gubben får jobba, som vanligt. Man vill ju så mycket, det är inget kul att ligga här och bara se på, vill vara delaktig.  Men livet är som vanligt, soffliggarliv. Många tycker säkert det är skönt att ligga o mysa i soffan, men jag har tröttnat för länge sen, vill bara komma framåt, börja jobba mm. Man ska inte ha så här mycket tankar i huvudet, jag vet det, man ska acceptera att det är så här, släppa och gå vidare, men det är inte enkelt vissa dagar att göra det. Tankar kommer och går hela tiden, speciellt dom sämre dagarna när orken tryter ordentligt. Vi får ett gym förr eller senare idag, när mannen, stackar n fått flytta klart allting.

Ha en fin lördag, kram

En ganska bra dag

Idag känns det riktigt bra hjärntröttheten börjar släppa taget och yrseln har jag inte haft nu på ett par dagar, gick bättre på gymmet igår än vad jag trodde, får hoppas det känns bra imorgon med :). Idag har jag varit pigg hela dagen, helt otroligt vad det kan ändras fort, ja upp och ner hela tiden, galet ,har t.o.m bakat en banankaka, det var inte igår. Tror det gör mycket nytta detta med mindfulness, yoga, meditation och skogspromenader. Har tagit in detta i min vardag nu för tiden, så skönt, ibland bara fem minuter ibland mer, beror på vad man känner för och orkar, men huvudsaken man gör det tror jag. Sömnen är ju också otroligt viktig, sover jag en hel natt mår jag oftast mycket bättre på dagen.

Pausade lite här, så nu har jag ett bra exempel på att energin kan ta slut ganska fort.Två av mina större barn var här och som vanligt så börjar jag busa och härja med dom som jag ibland gör :), började kasta garnnystan på dom 🙂 så vi fick ett litet garnnystan krig här :). Dom är vana vid att mamma flippar ur ibland :)hunden var med på ett hörn här med :)han tyckte också det var kul :), men i alla fall så efter fem minuter blev jag helt slut här, så då var det slut busat för denna gång :). Ja det är bara att försöka tanka i lite ny energi igen :), kul så länge det varade :). Det kan gå ganska fort detta med att energin tar slut, behövs inte så mycket.

Just det här med energin, att den tar slut fort att man måste vara sparsam så den räcker hela dagen, det brukar funka ganska bra när jag är hemma, om jag inte härjar med ungarna som jag gjorde nu idag :). För min del när det gäller min utmattning, så gick jag på reserv energin  väldigt väldigt länge, sa ofta till mannen att jag nu går på reserven igen, att man egentligen inte orkade det man höll på med, men gjorde det ändå. Gör man så väldigt länge så tar tyvärr reservenergin också slut, därför är det svårt för mig att få upp energinivån tillräckligt tror jag, eftersom jag hela tiden får bakslag, men det är bara att kämpa på. Vissa dar går det bra, vissa mindre bra.

Är i alla fall tacksam för att jag fick en bra dag idag, så skönt att inte ha den enorma tröttheten över sig, den är otroligt jobbig. hoppas det fortsätter så nu.

Ha en fin kväll, kram