Bara acceptera läget

Ja det är inte lätt inte. Provade igår igen att ta en 30 minuters promenad på förmiddagen, men denna gång gick det betydligt sämre, det förstörde hela min dag. Fick en sån där extrem trötthet i hela kroppen, jag orkade inget mer den här dagen, skittrist rent ut sagt, att hela dan blir förstörd för en jäkla promenad. Vilade resten av dagen, sen åkte jag hem till en kompis som jag hade bestämt med och som jag inte träffat på länge. Jättetrevligt att umgås med vänner någon gång ibland, det ger en lite energi i alla fall.

Ja idag då, sovit gott hela natten men är ändå trött när man vaknar, men lite kaffe och frukost så blev det lite bättre. Läste dagens tidning ute i solen, sen började jag rensa bort lite löv bland rosorna, men det tog knappt tio minuter så blev jag helt slut i gen då, så trist men bara acceptera att det är så här. Lite lättare att acceptera nu tycker jag ändå. Så nu är jag trött i både huvudet och kroppen, får väl sitta ute resten av dagen och lyssna på fåglarna, det är ju rätt trevligt det med :). Börjar fundera på om det är gårdagens promenad som gjorde att jag blev så fort trött idag, eller kanske veckans två promenader till och med, jag vet inte, man kan ju tro att det är det. Tänkte ju att jag skulle börjat ta en längre promenad varannan eller var tredje dag men det verkar inte funka riktigt ännu. Får nöja mig med hundpromenaderna ett tag till. Man kan ju inte låta bli att undra om livet ska se ut så här, en trist tanke men tiden får utvisa. Bara tänk positivt :).

Ha en trevlig dag, kram

15 reaktioner på ”Bara acceptera läget

  1. Samma läge här.. Blir slut fort jag försöker göra nåt. Utmattningssyndrom och fysiskt sjukdom samtidigt är inte att rekommendera. Hoppas på bättre tider snart för oss båda. Kram!

    Gillad av 1 person

      1. Önskar att jag kunde skriva att jag är piggare, men det har varit tvärtom. Vet inte vad jag ska göra snart.. Ha det bra!

        Gillad av 1 person

      2. Usch ja det låter inget vidare, man har sina upp och ned gångar hela tiden. Hoppas det vänder snart. Styrkekram till dig. ♥

        Gilla

  2. Men vad härligt att du kunde sitta ute och läsa tidningen! Här öser regnet ner. Så trist för jag ville gärna pyssla lite i trädgården. Men skönt att kunna slappa i soffan istället!
    Vad är skillnaden, menar du, på hundpromenader och vanliga promenader utan hund?
    Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Ja det var härligt så länge det varade :), nu är det mulet och lite kyligare, men jag älskar att vara ute så är ute en stund till. :). Jo skillnaden på promenaderna är att med hundarna går man mycket saktare och så ska dom stanna typ varannan meter och lukta och kissa :), den ena hunden har svår artros i bägge knäna bak så det går inte så fort, men passar o andra sidan mig bättre då då :). Min egna promenad utan hundar går jag betydligt snabbare, min sjukgymnast sa ju att det var bra för kroppen att öka pulsen, så jag tänkte att jag testar, men det gick ju sådär. :). Satte mig på motionscykeln här för nån vecka sen och orkade tre minuter sen var jag däckad, känns ju sådär när man motionerat och tränat hela livet. :), men man får ta små steg åt gången :). Synd du inte fick komma ut i trädgården, men det kommer fler fina dagar :), soffan är skön den med :), ska inta den jag med nu. Kram trevlig helg 🙂

      Gilla

      1. Jag förstår! Jag har också fått såna knasiga råd. ”Du är deprimerad, då ska du springa 45 minuter 3ggr/v.” Min egen metod blev att jag försöker gå sakta en längre runda och om jag känner mig lite stark kanske jag ökar takten mellan två gatlyktor och sen saktar jag ner igen, eller går på uppför en backe och tar det lugnare när jag kommer upp. Små, små pulsökningar som bygger upp, inte bryter ner.

        Kan du cykla 1 minut på motionscykeln? Och hålla fast vid det några gånger innan du ökar till 2 min osv. Att du bestämmer små miniutmaningar som du vet att du kan klara av, så du inte tar ut dig fullständigt. Det blir ju bara ledsamt.

        Eller släpp det helt? Gå med hundarna och var nöjd med det. Du är ute och rör på dig. Och det är bra. För det är det!!!!

        Gillad av 1 person

      2. Ja det verkar ju inte klokt att dom tycker man ska springa så länge, jösses. Nöjer mig med hundpromenader nu ett tag framöver :). Kram

        Gilla

  3. Usch ja det är inte lätt att veta när man gör rätt eller fel. Jag har fått backa min promenad till 800 m. Håller jag det så känns det som om kroppen laddas upp med lite energi dvs jag är inte slut efteråt. För din del låter det som om 30 min är för länge. Pröva 10 min kanske för att se om det blir bättre.

    Gillad av 1 person

  4. Kroppen kanske inte är redo för raska promenader ännu?! Jag kan numera gå 7 km, men det i ett sakta tempo. Skulle jag gå raskt, skulle jag orka Max 1 km och garanterat inte orka mer den dagen. Och förmodligen inget dagen efter.

    Bromsa dig själv, lyssna på kroppens signaler och väg av varje morgon hur din energinivå är.

    Sörj inte allt du inte kan/orkar göra. Vänd tanken. Så underbart att jag orkade med dagens hundpromenad och så härligt att jag fick sitta utomhus och läsa tidningen ❤️🙏❤️

    Tänk på att hjälpa dig själv, inte stjälpa. Försök vänja dig vid tanken att du faktiskt är sjuk. Tillåt dig att acceptera det och tillåt dig att anpassa livet till nu:et. Du behöver det för att bli frisk. Du är värd det ❤️

    Styrkekram ❤️❤️❤️

    Gillad av 1 person

  5. Åh det är så svårt det här med acceptans. Att inte orka det man vill är sjukt frustrerande så jag förstår dig precis. Och den här tanken som både du och jag verkar brottas med; tänk om det aldrig blir bättre. Tänk om det är så här det ska vara nu och framöver. Så svårt att slå bort den nu. Svårare ju längre tid man varit sjuk kanske? Jag vet inte. Jag vet bara att vi måste försöka acceptera läget och göra det bästa av det. Att vi har rätt att gnälla och klaga ibland om vi bara inte låter det ta överhanden. Det kan behövas som en ventil. Sakta, sakta kommer vi att bli bättre på att ta vara på det positiva, allteftersom vi mår bättre. Hoppas jag i alla fall. Så låt promenaderna gå sakta och försök njuta av dem och släpp tanken på att öka. Den tanken stressar dig bara. Så är det i alla fall för mig. Kram på dig!

    Gillad av 1 person

    1. Ja visst är det frustrerande, man övar på att acceptera dagligen:). Tar en dag i taget, visst hoppas vi på att bli bättre :). Vi har väl bränt reservenergin med, det är därför det tar mycket längre tid. Kram till dig med ♥

      Gilla

Lämna en kommentar